2009-11-04

ANGLIKANER m.fl. REAGERAR!

Kyrkliga Betraktelser kan "avslöja" att ett brev har skickats från en bekymrad lekman i Svenska kyrkan till ordföranden för Church of England:s The Council for Christian Unity, biskopen av Guildford; Christopher Hill. Denne +Hill var en av dem som i somras i ett officiellt brev beklagade Svenska kyrkans brist på ekumeniska konsultationer inför införandet av "samkönade äktenskap", och varnade för att ett sådant beslut kommer att splittra enheten mellan Church of England och Svenska kyrkan. I lekmannens brev till biskop Hill citerades ärkebiskop Wejryds uttalanden från en intervju vid Pingstkyrkans "frukostmöten" för ungefär en månad sedan (intervjun kan beskådas här). I denna ger ärkebiskopen uttryck för en rätt barnslig syn på ekumenik och talar om att det nu är "1-1" mellan Church of England och Svenska kyrkan; "tidigare hade vi något att säga mot dem och nu har de något att säga mot oss", syftandes på att svenskkyrkliga präster vigda av kvinnliga biskopar inte får söka tjänst i Church of England. Vidare påstår ++Wejryd att Svenska kyrkan "går före" och att Church of England väljer att "sitta i båten ett tag". Uttalanden som naturligtvis borde irritera engelsmännen. Biskopen av Guildford skall som svar på brevet ha funnit uttalandena "mycket intressanta"; vi får helt enkelt vänta och se hur det utvecklar sig...

UPPDATERING, 18:45, 091104:

Kyrkliga Betraktelser har tydligen varit slarvig i sin nyhetsbevakning. Ärkebiskop Rowan Williams och biskop Christopher Hill har redan uttalat sig i svensk kristen press i ärendet, här några citat från Världen idag:
– Utvecklingen är uppenbart i strid med vår teologi och praxis, säger Church of England’s ärkebiskop, dr Rowan Williams, genom sin presstalesman.
– Vi måste nu överväga hur vi ska gensvara på det här, säger han.

– Jag säger inte detta som ett hot, men detta är mycket kontroversiella frågor i Church of England. Det svenska beslutet kommer att applåderas av dem i vår kyrka som vill öppna upp äktenskapet för homosexuella, säger han [=biskop Hill] till Världen idag.

VÄRLDEN IDAG: Kan denna gemenskap [= Borgågemenskapen] överleva med Svenska kyrkan som medlem?
– Det är en fråga som jag ännu inte kan svara på.
Det sistnämnda är värt att notera. Biskop Hill kan ännu inte svara på frågan om Borgågemenskapen kan överleva efter Svenska kyrkans beslut. Detta är skarpa ord, som borde oroa alla ekumener på Kyrkans hus i Uppsala...

Intressanta är också reaktionerna på den kommande "biskopsvigningen" av den utlevt lesbiska Eva Brunne till stiftschef i Stockholm. Dagen rapporterar idag om att Church of England (eller som frikyrkliga Dagen skriver: "Anglikanska kyrkan i England") med ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams (bilden) - samt fem andra biskopar - i spetsen tackar nej till inbjudan att medverka vid spektaklet i Uppsala. Dagen noterar vidare att en kvinnlig kaplan från Portsmouth kommer att "gå emot strömmen" - på eget bevåg alltså. Vidare kommer Brunnes installation bojkottas av Church of Ireland (vilket Dagen tycks missat trots att de citerar ärkebiskopen av Armagh), de baltiska kyrkorna, Islands kyrka, de lutherska kyrkorna i Slovakien och Etiopien liksom Lutherska världsförbundet (!). Finska kyrkan och Evangeliska kyrkan i Tyskland skickar heller inga biskopar...

Utöver detta har MAJORITETEN av Svenska kyrkans stiftsbiskopar (dvs. ärkebiskopen borträknad) gjort ett gemensamt uttalande om Kyrkomötets beslut att förändra kyrkans äktenskapssyn. Väl medveten om att Kyrkliga Betraktelser här är lite sent ute - uttalandet gjordes samma dag som kyrkomötets beslut - men bättre sent än aldrig:

Som biskopar har vi ansvar för kyrkans lära och enhet. Vi sju biskopar menar att kyrkomötets beslut om äktenskap och vigsel har tillkommit på ett sätt som inte fått tillfredsställande förankring inomkyrkligt och ekumeniskt, inte fått en betryggande begrundning i vår kyrkas tro, bekännelse och lära som därför äventyrar kyrkans enhet.

Det blir spännande att se vilka av dessa biskopar som dyker upp vid Brunnes installation på söndag. Hur mycket betyder egentligen deras ord? Hur mycket konsekvens törs de visa prov på?

10 kommentarer:

Thérèse Eriksson sa...

En fråga mina vänner fick när de gick upp i antagningskonferens som prästkandidater i somras var; "Hur är man lojal mot Svenska Kyrkan?". Gång på gång återkommer jag till den frågan i tanken när jag läser denna blogg. Jag kan inte se hur författarna bakom Kyrkliga betraktelser är lojala mot Svenska kyrkan. Att raljera både med vår ärkebiskop och dessutom med en tillträdande biskop (ska jag tolka det som att ni inte anser henne värdig att vigas? beror det på att hon inte har snopp eller att hon älskar en annan kvinna?)Jag kan inte se hur ni verkar i Svenska kyrkans lära när ni gång på gång presenterar SvK som en sjuk kyrka ni skäms över, och i stället propagerar för den katolska kyrkan.

Tycker ni att ni är lojala med svenska kyrkan? Jag förstår ju att ni tycker era åsikter är de som är bäst lämpade för SVK och att ni därigenom agerar "beskyddande", men sanningen är att reformationen ägde rum för snart femhundra år sedan. Hur är ni lojala mot Svenska Kyrkan, dess ledare och anhängare av idag - det vore högst intressant att höra!

Kyrkliga Betraktelser sa...

Kyrkliga Betraktelser är lojala mot Katolska Kyrkan; den som Svenska kyrkan av hävd är en del av. Sedan får du gärna läsa på lite teologi, ecklesiologi och historia. Det skulle du må bra av.

Kyrkliga Betraktelser sa...

Kyrkliga Betraktelser räknar heller inte Eva som varken präst eller biskop. Det beror på hennes förutsättningar...

I övrigt är ärkebiskopen ingen påve. Lojalitet mot honom - som dessutom mest tycks vilja agera marionett för staten - förstår jag inte varför det skulle behövas.

Johan sa...

Det är också intressant att se att det är en liten liten del av kyrkan. Historiskt och geografiskt som tolkar på det sätt som SvK:s ledning nu gör. Visst.. Kyrkan (och nu pratar jag om den världsvida kyrkan i alla tider på alla platser som historisk rörelse) har kanske inte alltid haft rätt i allt, men hon har alltid, hävdar jag, haft en god grundinriktning och med tiden har felen korrigerats. Detta beslut ändra på grundläggande frågor. Sådan skall man inte forcera. Särskilt inte i detta läge historiskt och geografiskt. Sverige är ett av de mest liberala länderna i världen. "queer-teologi" är ett lurendrejeri. SvK är sett ur detta perspektiv en sekt: Liten till antal med ett ledarskap som tvingar sin rörelse till underkastelse i grundläggande
frågor som tolkas på ett helt nytt sätt mot sitt samvete. Ingen som säger emot tas på allvar.

Tack för den goda bevakningen.

Unknown sa...

Ett sätt att vara lojal mot svenska kyrkan hade ju kunnat vara att en mängd lekmän, präster och biskopar låtit bli att målmedvetet och aktivt arbeta för en ordning som fram till 1 november stod i direkt strid med Svenska kyrkans lära...

Lutheranen sa...

Jag menar att det finns en sak i sammanhanget som är avgörande för om man ens kan betrakta Brunne som kristen. Hon ger uttryck för att inte tro på jungfrufödseln. Det är helt och hållet i strid med Svenska kyrkans lära och bekännelse.

Simon sa...

Enligt mig började Svenska Kyrkans förfall när man antog konkordieformeln som bekännelseskrift och det vi ser idag är frukterna av detta. Reformatorernas relativistiska idéer är på förhand dömda att leda till pietism och slutligen liberalteologi. Det enda som kan rädda SvK är den katolicism som bloggskribenten företräder. Lösningen finns inte i bekännelseskrifterna utan i Svenska Kyrkans katolska arv.

/Simon H

Kyrkliga Betraktelser sa...

Där har du en del poänger, Simon. Det finns inte i Kyrkliga Betraktelsers perspektiv någon tid i den närmaste kyrkohistorien där Svenska kyrkan varit idealisk. Den svenskkyrkliga katolska rörelsen har alltid levt i en ickerenlärig kyrka. Vår uppgift har sedan vår uppkomst på 1900-talet varit att vittna om den katolska tron, i och för Svenska kyrkan. Det kommer att vara vår fortsatta uppgift, vårt kall.

Anonym sa...

Ja, det ju också en åsikt, att förfallet började med Konkordiefomeln, som i Sverige antogs 1686 och att detta ledde till pietism och sedan liberalteologi.
Men pietsimen har ju värderats väldigt olika och inte minst från katolkst håll rönt uppskattning. Så till exempel hos den katolske dogmatikern Josef Pohle och hans Lehrbuch der Dogmatik, utgiven i Paderborn i många utgåvor. Han hävdade nämligen att pietismen innebar "ein stille Refomation" tillbaka till "der vernüftigen katholischen Auffassung".

/Arne

Simon sa...

Pietism är VÄLDIGT problematiskt eftersom man betonar den pesonliga uppebarelsen av Gud framför den allmänna (katolska) vilket förstås kan leda till att "Den Gud JAG tror på tycker att homosexuella kan ingå äktenskap". Det betyder inte ens vara en sådan allvarlig förvridning för att bli avgudadyrkan.