2009-05-28

STOCKHOLM GER VÄRLDEN LESBISK BISKOP...

Vakantstiftet Stockholm har genom sitt biskopsval nu alltså utsett Eva Brunne (bilden) till ny stiftschef. Att Stockholms stift - som kan skryta med att de har den mest sekulariserade befolkningen inom sin jurisdiktion av alla Svenska kyrkans stift - nu begåvar kristenheten med världens första öppet lesbiska "biskop" förvånade till och med bloggskribenten. Att Svenska kyrkans politiska ockupation är beredd till radikala drag bort från apostolisk och katolsk tro och ordning, det visste jag redan, men att man väljer en "biskop" som lever i ett öppet homosexuellt förhållande, ja det trodde jag man inte riktigt var beredd att göra: inte ens i Svenska kyrkan - men ack ack...

Vad som skedde i Stockholm i början av veckan är dock inte helt kyrkohistoriskt unikt. Parallellerna med Episkopalkyrkan i USA är slående. Där ledde utnämningen av Gene Robinson till biskop av New Hampshire 2003 till schism och allmän anglokatolsk och evangelikal motreaktion. Vad som är viktigt att pointera är att denne Robinson inte bara lever i ett öppet homosexuellt förhållande, han har också lämnat sin hustru och sina två döttrar för en man. Svenska kyrkan skickade genast Stockholms emeritibiskop Christer Stendahl till Robinsons vigning och snart var han också på Sverigebesök inbjuden till Stockholms stift, där han bl.a. medverkade vid en s.k. "regnbågsmässa". Gene Robinsons utnämning och vigning ledde inte bara till schism inom Episkopalkyrkan, tragedin - för det är alltid en splittring i Kristi kropp - har också lett till en djup kris i hela den anglikanska världen. Var den så kallade "öppenheten" värt det?

Frågorna infinner sig: vad händer nu med Svenska kyrkans ekumeniska relationer (utöver dem man har med Episkopalkyrkan)? Bryr man sig över huvud taget om dem (utöver dem man har med Episkopalkyrkan)? Var är de öppna protesterna? Frimodig kyrka, ingen kommentar. aKF, ingen kommentar. Dag Sandahl skriver, men ingen annan. Hur länge skall vi under tystnad finna oss i denna situation?