2009-10-22

EN SORGENS DAG FÖR SVENSKA KYRKAN

Med fastande mage, tårfyllda ögon och hållandes radbandet hårt i mina händer hörde jag idag hur Kyrkomötet fattade beslut om att "utvidga" äktenskapet till att också gälla homosexuella relationer. Idag sade politikerna i Kyrkomötet - för det är endast deras beslut - inte bara ja till bevarad "vigselrätt" och ja till vigsel av homosexuella, de sade också nej till kyrklig enhet, katolsk (allmännelig) och apostolisk tro: de sade ja till sekterism och splittring i Kristi kropp!

Detta är en sorgens dag. En skammens dag. Idag kan jag inte annat än skämmas för min egen kyrka. Jag sörjer en moder som i sin förvirring inte vill ha med sina barn att göra, en moder som är sjuk. Ja, kanske rent av döende.

Men i uppgivenheten är det värt att återge något jag skrev för några dagar sedan, som svar på frågan varför man borde stanna kvar. Skälen jag då skrev upp, lyder som följer:

---

1. PASTORALT ANSVAR. Svenska kyrkan har över 7 miljoner medlemmar. Hon är därför unik bland de svenska trossamfunden, och har en oslagbar möjlighet att göra alla svenskar till Kristi lärljungar. Alla vi bekännande kristna/katoliker i Svenska kyrkan, oavsett om vi är vigda eller ej, har ett ansvar för våra kristna trossyskon. Evangeliet måste fortsättningsvis förkunnas och sakramenten måste fortsättningsvis förvaltas och brukas till församlingarnas uppbyggelse. Jag, liksom alla andra, både i och utanför kyrkans ämbete: har ett ansvar att så sker.

2. HISTORISKT ANSVAR. Svenska kyrkan är, enligt mig och många andra, samma Kristi Kyrka vilken planterades i Sverige av S:t Ansgars och S:t Sigfrids mission, samma Kyrka i vilken S:t Erik firade mässa innan han dog för sin tro, hon är samma Kyrka i vilken S:ta Birgitta profeterade och vaktade Kyrkans frihet, m.m. Detta är ett historiskt ansvar, ett arv att förvalta. Dessutom ett arv som inte ens Stockholms katolska stift visar något intresse av att vårda.

Svenska kyrkan må vara galen och sjuk. Men hon är vår moder, och en sjuk moder lämnar man inte; man vårdar henne.

---

Som tillägg bör sägas att det nu är dags att agera. Alla kristtrogna grupper inom Svenska kyrkan måste göra gemensam sak. I detta läge är det dags att från alla håll samlas i en gemensam kamp: nu måste vi förenas för att markera vår - och den apostoliska trons - hemortsrätt i Svenska kyrkan! Något måste bildas inom ramen för denna kyrkoprovins!

INOMKYRKLIGA REAKTIONER PÅ DAGENS BESLUT:

arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse publicerar följande uttalande:

Ett kristet äktenskap, sådant det alltid uppfattats och såsom i stort sett all kristna kyrkor uppfattar saken, förutsätter en man och en kvinna. Det manliga och det kvinnliga kan inte ersättas utan att föreningen blir något annat än ett äktenskap. Detta är ett grundfaktum, ett sakförhållande som står över vad man kan rösta om. Kyrkomötets beslut går i en helt annan riktning, och bekräftar den neutrala lagstiftning Sveriges riksdag antagit. Riksdagens beslut avsöndrade statens äktenskapsuppfattning från den kristna. Svenska kyrkan har nu följt efter. Det fattade beslutet innebär inte, såsom ärkebiskopen påstår, en vidgning av definitionen av vad som är ett äktenskap, utan hela äktenskapsuppfattningen har ändrats, och, liksom statens, blivit sekulär.

arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse uttalar därför som sin uppfattning, att det äktenskap Svenska kyrkan framdeles sammanviger till, och som vilar på den nu antagna, förändrade teologin, inte är ett kristet äktenskap, utan något annat. Ett kristet äktenskap förutsätter en man och en kvinna som av fritt val lovar varandra livslång trohet. Denna traditionella uppfattning, som bygger på komplementariteten mellan manligt och kvinnligt, ställs i skarp motsats till den ”persongemenskap” som enligt den nya teologin anses vara det konstitutiva elementet. Det kan inte längre anses vara en principiell skillnad mellan att ingå ett borgerligt äktenskap och det som Svenska kyrkan sammanviger till.

Konsekvensen av kyrkomötets beslut är alltså att den tusenåriga institution som det kristna äktenskapet utgör, inte längre förvaltas av Svenska kyrkan.

För kristna män och kvinnor, tillhöriga Svenska kyrkan, borde därför framgent det mest konsekventa vara, att välja att gifta sig borgerligt. Den därpå följande välsignelseakten, som därför inte behöver uttrycka den nu antagna falska läran, kan då komma att utformas så att den traditionella kristna uppfattningen om vad ett äktenskap är bli tydlig.

Frågan är om aKF:s präster kommer att ta konsekvensen av det som står i det näst sista stycket. Skall man som högkyrklig präst vägra utföra vigslar övht?

EKUMENISKA REAKTIONER:


Stockholms katolska stifts och de ortodoxa kyrkorna i Sveriges gemensamma uttalande:
Kyrkliga Betraktelser hade hoppats på en skarpare ton och Svenska kyrkan hade "mått bra av" att känna att detta beslut får ekumeniska konsekvenser.

REAKTIONER I KRISTEN MEDIA/BLOGGOSFÄR:

Dantes nyheter (Kardinal Dantesällskapet): "Denna sorgliga dag borde vi, svenska katoliker, skänka en tanke åt - och säga en bön för - alla de fina, hederliga bekännelsetrogna svenskkyrkliga som gradvis trängts ut ur sitt eget samfund. Anpassning till världen medför alltid ideologisk likriktning utifrån världens krav, med åtföljande förtryck av de egna. I dag står de bekännelsetrogna utan hem efter en stegvis men förhållandevis snabb alienering. Gammalkyrkliga, högkyrkliga, gammaltroende, bibeltrogna lågkyrkliga..."

Dagens ledarblogg: "Politiken har kört över teologin - kunde ens Gustav Vasa drömma om att styra över kyrkans lära och praxis i den utsträckning som svenska politiker gör på 2 000-talet?"

NY! Elisabeth Sandlund på Dagens ledarsida: "Kyrkomötets beslut blir början på en svår tid i Svenska kyrkan", skriver hon, men också: "Är allt då eländigt? Nej, kyrkomötets beslut öppnar också möjligheter för alla dem inom Svenska kyrkan som tror att Bibeln är Guds ord även i vår tid genom att nya band knyts inom den egna kyrkan och över samfundsgränserna. Ur kaoset kan något helt nytt och livskraftigt födas. Gud ger inte upp hoppet om Sverige."

Uppdatering följer fortlöpande...

16 kommentarer:

Anonym sa...

Det är en glädje att kyrkan äntligen har insett vikten av att vara en kyrka i tiden. Dessutom - om man ska vara 100 % bibeltrogen så finns det många fler saker man borde ge sig på innan äktenskap för samkönade par.....

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

"vara en kyrka i tiden": kyrkan skall vara tidslös. Inte bete sig som kyrkorna gjorde i Tyskland på 30-talet. Det är därifrån denna s.k. teologi kommer ifrån... "Det finns ingen synd" skrev Deutsche Christen redan då!

Anonym sa...

Jag börjar tvivla på mitt personliga beslut att bli präst i Svenska Kyrkan. Jag betraktar mig som en stark anhängare av katolicism men har ej konverterat av samma orsak som bloggägaren, frågan är om det är visare att konvertera och se till att Katolska kyrkan expanderar i Sverige för att ta över Svenska Kyrkans kyrkor med tiden. Svenska Kyrkan är ungefär lika luthersk som Grönland är danskt (till pappret men inte i praktiken).

Det finns ett katolskt arv men frågan är hur starkt det är, mer än arkitekturen och de trosbekännelser man yttrar under mässan? Är inte Svenska Kyrkan bara en liberalteologisk högborg som används för politikers syften idag?

Må Herren Jesus Kristus vägleda oss.

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Ja må Han vägleda oss. Reflektera gärna över det pastorala ansvaret. Den verkliga Kyrkan i namnet "Svenska kyrkan" finns ute i församlingarna: där kan du fortfarande möta en djupt förankrad kristen tro. Där kan du möta fromma människor i alla åldrar, de behöver själavård i Guds ord och Hans sakrament.

Om du känner dig kallad av Gud; tänk på dem du är kallad att tjäna och inte först på dig själv.

Herren välsigne dig!

Simon sa...

Missmodet ligger nära en dag som denna men tänk om denna dag kunde få bli en vändpunkt för svenska kyrkan. Skulle något vara omöjligt för honom?

Fortfarande finns många, många i svk som bevarat vår universella kristna tro. Är inte tiden inne för gränsöverskridande mobiliseringar av alla trogna från det gytter av fromhetstraditioner som finns inom svk? Visst är den en sorgens dag, men jag vill inte bli modlös. Herren är vår starkhet! Lovat vare hans heliga namn för att vi får tjäna hans kyrka i tider som dessa.

Antiliberalteologen sa...

Till Kyrkliga betraktelser - när jag läser er blogg får jag lätt intrycket om att Svenska kyrkan är den enda tänkbara kyrkan. Men kan man verkligen tänka så? Är man vid ett sådant här tillfälle när Svenska kyrkan får emot kyrkans traditionella lära beträffande äktenskapet skyldig att höra till densamme? Kan en sådan "kyrka" ens kallas för moder som sviker sina barn?

Även jag upplever en kalelse att bli präst. Jag upplever en längtan att få bedriva själavård, få förkunna Guds Ord och räcka Hans Heliga sakrament åt svaga syndare. Men frågan, som "anonym" ställer kan jag stå kar i kyrkan? Är jag trovärdig som präst? Förmodligen finns det väl inte ens något stift som vill anta mig.

Anonym sa...

Kyrkomötet har med detta beslut drivit Svenska Kyrkan ännu längre in i den mörka splittringens återvändsgränd som inleddes 1958. Av barmhärtighet med enskilda följer dock många med som medvandrare, själavårare och dialogpartner.
Sju biskopar beklagar beslutet, men låt oss aldrig glömma att det som tänkts, gjorts och beslutats i osanning, otro och därmed ont kan Gud förvandla. De apostoliskt troende i Svenska Kyrkan blir nu ännu mer föraktade, förkastade men också försonande (se 1 Kor 4:13)
Thomas Andersson

Mäster Abraham sa...

Ja, situationen är verkligen liknande den som uppstod efter 1958.

Vilket naturligtvis beror på att beslutet i sin teologi och i dess genomförande har sin exakta motsvarighet i 1958 års beslut.

Det betyder också att vi bör agera. Kanske som man agerade i samband med 1958 års beslut. Kanske på att annat sätt. Det enda som vi kan veta är att ingen handling alls är detsamma som döden.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Man måste ställa sig frågan vad som krävs för att lämna SvK om man inte lämnar den nu. jag önskar kvarstå i Kristi Kyrka, kan jag då sammtidigt vara medlem i en världslig organisation som kollektivt beslutat sig för att lämna densamma?

Erik Å sa...

Hej,

tack för dina intressanta reflektioner!

Du skriver, när det gäller det katolsk-ortodoxa svaret att du "hade hoppats på en skarpare ton och Svenska kyrkan hade 'mått bra av' att känna att detta beslut får ekumeniska konsekvenser".

Jag kan hålla med. Samtidigt är det ju så, i alla fall från katolska kyrkans sida, att man samtalar med alla som vill samtala med en (i stort sett). Och det man säger är ju, ungefär, att "enheten har flyttats längre in i framtiden, men det är desto viktigare att arbeta på den".

Det skulle dock vara intressant att höra Kyrkliga Betraktelsers syn på vad man från katolska kyrkans och Stockholms katolska stifts sida bör göra gentemot Svenska kyrkan i stort, å ena sidan, och de "bekännelsetrogna" (för att använda en svepande benämning) i allmänhet och de högkyrkliga i synnerhet, å den andra.

Vad skulle vara en konstruktiv väg framåt i detta läge? Skulle man kunna tänka sig någon liknande "lösning" som man föreslagit för anglikaner som söker enhet (även om detaljerna inte är kända), för (åtminstone vissa) högkyrkliga grupper? Vilken typ av uttalande från katolskt håll skulle hjälpa bekännelsetrogna och högkyrkliga i detta läge?

Det är ju jättestora frågor. Men jag skulle tycka att det vore intressant att höra hur du önskar dig att exempelvis katolska kyrkan skall (utöver hur den inte skall) handla i detta läge, utifrån din horisont.

Vänligen,

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Jag anser att Stockholms katolska stift borde avbryta alla ekumeniska kontakter med Svenska kyrkans officiella instanser. Däremot borde man stötta oss som står det katolska stiftet nära/närmare.

Jag vore öppen för ett motsvarande personalordinariat i Sverige, likt det som nu erbjudes anlokatolikerna. Hur denna apostoliska konstitution kommer att se ut, återstår ju dock fortfarande att se. Det blir intressant att se hur det blir med celibatet, exempelvis...

Hur katolska stiftet/Rom nu kan stödja oss, har jag inget direkt svar på. Men en muntlig uppmuntran vore inte alls helt fel!

Erik Å sa...

Angående händelsen på söndag; Maria Hasselgren talar i en intervju för Dagen om att man brukar vara närvarande vid biskopsvigningar i Svenska kyrkan:

"- Vi brukar göra så eftersom vi ändå vill bevara den ekumeniska dialogen med Svenska kyrkan. Men den här gången gjorde vi en markering och valde att inte ha någon av representant med, eftersom en av biskoparna lever i ett homosexuellt förhållande."

[ http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=192087 ]

Här är i alla fall en klar markering mot SvK:s officiella linje. Så ena sidan av dina önskningar är i alla fall delvis uppfyllda...

Anonym sa...

Tyvärr kommer de officiella avståndstaganden från systerkyrkorna endast att styrka SvK i sin uppfattning att den handlar rätt. Det kommer heta att detta barar bevisar att dessa kyrkor är "konservativa" och att det då är särskilt viktigt att SvK "går före". Så talar alltid radikaler. SvK sluter sig alltmer samman som en sekt.

Snart mycket snart kommer det dock icke att angå mig vad den världsliga organisationen SvK tar för sig, jag inväntar bara söndagens hädelse.

b. Erik sa...

Jag gråter över kyrkan!
Att Förleda folk,
ett gå ifrån GUDS ORD!
Det kommer straffa sig!

Tack för en tänkvärd blogg!

b. Erik

Anonym sa...

Ge inte upp. Det behövs präster som du!
Glöm inte att det ligger i tiden, så står det skrivet att så skall ske, och vi som tror på Guds ord har inget att frukta.
Stå på dig, du behövs i en trolös värld.