VATIKANEN BEREDER PLATS FÖR ANGLOKATOLIKERNA!
091022: OBSERVERA UPPDATERINGARNA I DETTA INLÄGG (se nedan!)
I dessa dagar av kyrklig förfall på svensk mark - under inväntan av Kyrkomötets kommande beslut om en förändring och nedmontering av Svenska kyrkans äktenskapslära - sker en intressant utveckling i relationen mellan den anglikanska världen och Romersk-katolska kyrkan.
Vad handlar då detta om? Idag publicerades på Vatikanens hemsida vad kanske anglokatolikerna i Church of England väntat på länge. Det är Trosskongregationen som deklararar att "den helige fadern har skapat en kanonisk struktur som förbereder för sådan kollektiv [=corporate] återförening genom att etablera personalordinariater [=Personal Ordinariates], som kommer att tillåta tidigare anglikaner att ingå full gemenskap med den Katolska Kyrkan och samtidigt behålla element av karaktäristiskt anglikanskt spirituellt och liturgiskt arv. Under villkor av den apostoliska konstitutionen, kommer pastoral insyn [=pastoral oversight] och vägledning erbjudas grupper av tidigare anglikaner genom ett personalordinariat, vars ordinarie kommer att utses bland tidigare anglikanska präster".
Vad Vatikanen här tänker införa är således någon form av "flying bishops", i likhet med dem som existerat inom Church of England sedan beslutet om prästvigning av kvinnor, 1992. Alltså kommer någon form av icketerritoriellt/-territoriella stift att upprättas för anglokatolikerna inom Romersk-katolska kyrkoprovinsen i England. I uttalandet kan man vidare läsa att tidigare anglikanska präster - gifta som ogifta - kommer att omvigas för tjänst i dessa icketerritoriella stift: ordinariater vars "ordinarie" (eng. "Ordinary"), kommer att vara antingen en gift anglikansk präst eller en ogift biskop. Jag citerar vidare:
"Kardinal William Levada, prefekt för Troskongregationen, som förberett denna "provision" sade: 'Vi har försökt att möta de frågor om full kommunion som vi mottagit, från anglikaner från olika delar av världen de senaste åren, på ett uniformt och rättivist sätt. Med detta förslag vill Kyrkan besvara dessa anglikanska gruppers legitima strävanden till full och synlig enhet med biskopen av Rom, St. Petrii efterträdare'".
"De anglikaner som har kontaktat den Heliga Stolen har tydliggjort sin vilja till full, synlig enhet i den ena, heliga, katolska och apostoliska Kyrkan. Samtigt har det förklarat vikten av att deras anglikanska fromhets- och gudtjänsttraditioner på deras resa vidare i tron", sade kardinal Levada.
Enligt kardinal Levada är det vidare "viktigt för den helige fadern, påve Benedikt XVI, att anglikanska präster och troende vilka söker enhet med den Katolska Kyrkan finner möjligheten att bevara sådana anglikanska traditioner, inom ramen för denna kanoniska struktur, som är dem kära och överensstämmande med den katolska tron. Så länge dessa traditioner på ett särskilt sätt uttrycker den gemensamma tron, är de en gåva att dela med den vidare Kyrkan. Kyrkans enhet kräver inte uniformitet som ignorerar kulturell mångfald, såsom kristenhetens historia visar [...] Vår enhet är således styrkt av sådan legitim mångfald, och därför glädjer det oss att dessa män och kvinnor medtager sina speciella bidrag till vårt gemensamma trosliv".
Längst ned i Troskongregationens uttalande - efter en genomgång av bakgrunden till dagens beslut - skriver man: "I ljuset av denna utveckling, kan personalordinariaterna som etableras av den Apostoliska Konstitutionen betraktas som ytterligare ett steg i förverkligandet av strävandet mot full, synlig enhet i Kristi Kyrka, ett av den ekumeniska rörelsens principiella mål".
Vad handlar då detta om? Idag publicerades på Vatikanens hemsida vad kanske anglokatolikerna i Church of England väntat på länge. Det är Trosskongregationen som deklararar att "den helige fadern har skapat en kanonisk struktur som förbereder för sådan kollektiv [=corporate] återförening genom att etablera personalordinariater [=Personal Ordinariates], som kommer att tillåta tidigare anglikaner att ingå full gemenskap med den Katolska Kyrkan och samtidigt behålla element av karaktäristiskt anglikanskt spirituellt och liturgiskt arv. Under villkor av den apostoliska konstitutionen, kommer pastoral insyn [=pastoral oversight] och vägledning erbjudas grupper av tidigare anglikaner genom ett personalordinariat, vars ordinarie kommer att utses bland tidigare anglikanska präster".
Vad Vatikanen här tänker införa är således någon form av "flying bishops", i likhet med dem som existerat inom Church of England sedan beslutet om prästvigning av kvinnor, 1992. Alltså kommer någon form av icketerritoriellt/-territoriella stift att upprättas för anglokatolikerna inom Romersk-katolska kyrkoprovinsen i England. I uttalandet kan man vidare läsa att tidigare anglikanska präster - gifta som ogifta - kommer att omvigas för tjänst i dessa icketerritoriella stift: ordinariater vars "ordinarie" (eng. "Ordinary"), kommer att vara antingen en gift anglikansk präst eller en ogift biskop. Jag citerar vidare:
"Kardinal William Levada, prefekt för Troskongregationen, som förberett denna "provision" sade: 'Vi har försökt att möta de frågor om full kommunion som vi mottagit, från anglikaner från olika delar av världen de senaste åren, på ett uniformt och rättivist sätt. Med detta förslag vill Kyrkan besvara dessa anglikanska gruppers legitima strävanden till full och synlig enhet med biskopen av Rom, St. Petrii efterträdare'"."De anglikaner som har kontaktat den Heliga Stolen har tydliggjort sin vilja till full, synlig enhet i den ena, heliga, katolska och apostoliska Kyrkan. Samtigt har det förklarat vikten av att deras anglikanska fromhets- och gudtjänsttraditioner på deras resa vidare i tron", sade kardinal Levada.
Enligt kardinal Levada är det vidare "viktigt för den helige fadern, påve Benedikt XVI, att anglikanska präster och troende vilka söker enhet med den Katolska Kyrkan finner möjligheten att bevara sådana anglikanska traditioner, inom ramen för denna kanoniska struktur, som är dem kära och överensstämmande med den katolska tron. Så länge dessa traditioner på ett särskilt sätt uttrycker den gemensamma tron, är de en gåva att dela med den vidare Kyrkan. Kyrkans enhet kräver inte uniformitet som ignorerar kulturell mångfald, såsom kristenhetens historia visar [...] Vår enhet är således styrkt av sådan legitim mångfald, och därför glädjer det oss att dessa män och kvinnor medtager sina speciella bidrag till vårt gemensamma trosliv".
Längst ned i Troskongregationens uttalande - efter en genomgång av bakgrunden till dagens beslut - skriver man: "I ljuset av denna utveckling, kan personalordinariaterna som etableras av den Apostoliska Konstitutionen betraktas som ytterligare ett steg i förverkligandet av strävandet mot full, synlig enhet i Kristi Kyrka, ett av den ekumeniska rörelsens principiella mål".
Kyrkliga Betraktelser gläds åt nyheten, även om vissa orosmoln alltid vill störa friden, och lär återkomma i ämnet i framtida inlägg!
Vidare läsning:
Saintclementsblog: Förre anglikanske kyrkoherden i Stockholm, Rev'd Canon Fr Gordon Reid, problematiserar i euforin...
Katolsk Observatör skriver om nyheten
Film från presskonferensen med ärkebiskoparna av Westminster och Canterbury:
UPPDATERING! Intresseant inslag från Romereports.com:
Vidare läsning:
Dantes Nyheter (Kardinal Dantesällskapet)
Forward in Faiths rapportering och särskilt Forward in Faith reacts to Statement from Rome
Ärkebiskoparna Rowan Williams (CofE) och Vincent Nicols (rom-kat) gemensamma uttalande
St John the Baptist, Seven Oaks: "What the General Synod of the Church of England would not see, the Holy Father understood"
Articles of Faith: The Times Ruth Gledhill bloggar i ämnet.
Och så Dagen...Forward in Faiths rapportering och särskilt Forward in Faith reacts to Statement from Rome
Ärkebiskoparna Rowan Williams (CofE) och Vincent Nicols (rom-kat) gemensamma uttalande
St John the Baptist, Seven Oaks: "What the General Synod of the Church of England would not see, the Holy Father understood"
Articles of Faith: The Times Ruth Gledhill bloggar i ämnet.
Saintclementsblog: Förre anglikanske kyrkoherden i Stockholm, Rev'd Canon Fr Gordon Reid, problematiserar i euforin...
Katolsk Observatör skriver om nyheten
Film från presskonferensen med ärkebiskoparna av Westminster och Canterbury:
UPPDATERING! Intresseant inslag från Romereports.com:
10 kommentarer:
Halleluja! Herren har hört våra böner!
Låt oss hoppas att den Katolska kyrkan även öppnar möjligheten här i Sverige om det är så att SVK tar beslutet att homoäktenskap skall tillåtas.
Låt oss hoppas att svensk högkyrklighet verkligen vill ta emot ett liknande erbjudande om det skulle komma. Ibland undrar jag om svenska högkyrkliga verkligen vill vara katoliker fullt ut och uppnå full enhet med biskopen av Rom...
Detta är stort, det blir intressant att se hur utvecklingen blir i SvK de närmaste åren i och med homo"äktenskap"...
Tack Herre för att du ger våra bröder möjligheter..
Detta är sannerligen ett bönesvar.
Vi fortsätter att be att denna möjlighet skall öppnas för Högkyrkligheten och Enhetens Vänner i Svenska Kyrkan.
Thomas Andersson
Detta är en väldigt viktig och stor händelse i Kyrkans historia. Anglokatolikerna behöver enheten med Rom, men vi i Romersk-katolska kyrkan behöver anglokatolikerna också. Väldigt mycket!
Om det verkligen sker att Rom tar emot en grupp ur SvK som grupp, så tror jag det finns många som efteråt kommer att upptäcka att de hade mer gemensamt med en Jesustroende liberal som Åke Bonnier än med sitt nya sammanhang. Det är nu man kan börja stå fast på allvar med sin tro i SvK. Våra rötter till katolsk medeltid och kyrkans enhet är en aning djupare än Roms här i den svenska myllan. Tycker inte att högkyrkligheten ska ta något erbjudande innan den svenska successionen och rättfärdiggörelsen genom tro är erkända av Rom fullt ut och Rom återgått till ortodox kristen tro och praxis.
Vad hade Gunnar Rosendal och Bo Giertz gjort?
Detta erbjudande från Rom är mer problematiskt än vad anglo-katolikerna, och jag själv, till en början trodde. Bl.a. visar det sig att blivande präster inom den kommande anglo-katolska jurisdiktionen - som inte varit anglikanska präter innan - måste avlägga celibatlöften. Det bör ge många anglokatoliker, särskilt de unga män som känner ett prästkall, en tankeställare...
Vad F Gunnar hade gjort är svårt att veta. En detalj som kan nämnas är dock att F Gunnar förhandlade med den romersk-katolske biskopen i Sverige om en unierad svensk kyrka inom det romersk-katolska stiftet...
Och så: vad har jag sagt om anonyma kommentarer?
Frågan är för det första om rom erbjuder de svenska högkyrklga samma lösning. Varför en särlösning för en grupp som borde kunna sväljas av Stockholmsstiftet?
Nästa fråga är om någon verkligen tror att den svenska högkyrkligt katolska gruppen inom Svenska kyrkan verkligen skulle våga en sådan union?
Jag håller det för mycket otroligt. Om de gjorde det skulle de nämlign upptäcka hur många de i verkligheten är.
De skulle också avskilja sig från det som varit deras slagord de senaste 30 åren. Dvs. "en vändning kan komma" och "vi måste tänka på de som inte skulle hitta till oss". Dessa bägge uttalanden är naturligtvis fullt rimliga men kanske trots det väl värda att ompröva.
Vad Giertz och Rosendal gjorde eller, det hypotetiska, hade gjort har verkar ju inte vara särskilt aktuellt för många högkyrkliga präster som sitter fast i Svenska kyrkans struktur.
Men det borde kanske vara det?
En mer aktuell fråga är ju däremot vad de högkyrkliga i Norge gör. De har ju anslutit sig och sina församlingar till den gammelkatolska kyrkan. Hoppar de över gärdsgården på detta sätt.
Vad angår Traktet om påvens makt och överhöghet så är det nog uppenbart för de flesta som sett på kyrkomötets debatter att upprorets ande och antikrists förelöpare idag är herrar i Svenska kyrkan.
Invändningarna mot påvens makt blir då rätt ointressanta i en jämförade studier.
Apostoliska konstitutionen 'Anglicanorum coetibus' är nu publicerad:
http://212.77.1.245/news_services/bulletin/news/24626.php?index=24626&lang=en
Skicka en kommentar