EN SORGENS DAG FÖR SVENSKA KYRKAN

Med fastande mage, tårfyllda ögon och hållandes radbandet hårt i mina händer hörde jag idag hur Kyrkomötet fattade beslut om att "utvidga" äktenskapet till att också gälla homosexuella relationer. Idag sade politikerna i Kyrkomötet - för det är endast deras beslut - inte bara ja till bevarad "vigselrätt" och ja till vigsel av homosexuella, de sade också nej till kyrklig enhet, katolsk (allmännelig) och apostolisk tro: de sade ja till sekterism och splittring i Kristi kropp!

Detta är en sorgens dag. En skammens dag. Idag kan jag inte annat än skämmas för min egen kyrka. Jag sörjer en moder som i sin förvirring inte vill ha med sina barn att göra, en moder som är sjuk. Ja, kanske rent av döende.

Men i uppgivenheten är det värt att återge något jag skrev för några dagar sedan, som svar på frågan varför man borde stanna kvar. Skälen jag då skrev upp, lyder som följer:

---

1. PASTORALT ANSVAR. Svenska kyrkan har över 7 miljoner medlemmar. Hon är därför unik bland de svenska trossamfunden, och har en oslagbar möjlighet att göra alla svenskar till Kristi lärljungar. Alla vi bekännande kristna/katoliker i Svenska kyrkan, oavsett om vi är vigda eller ej, har ett ansvar för våra kristna trossyskon. Evangeliet måste fortsättningsvis förkunnas och sakramenten måste fortsättningsvis förvaltas och brukas till församlingarnas uppbyggelse. Jag, liksom alla andra, både i och utanför kyrkans ämbete: har ett ansvar att så sker.

2. HISTORISKT ANSVAR. Svenska kyrkan är, enligt mig och många andra, samma Kristi Kyrka vilken planterades i Sverige av S:t Ansgars och S:t Sigfrids mission, samma Kyrka i vilken S:t Erik firade mässa innan han dog för sin tro, hon är samma Kyrka i vilken S:ta Birgitta profeterade och vaktade Kyrkans frihet, m.m. Detta är ett historiskt ansvar, ett arv att förvalta. Dessutom ett arv som inte ens Stockholms katolska stift visar något intresse av att vårda.

Svenska kyrkan må vara galen och sjuk. Men hon är vår moder, och en sjuk moder lämnar man inte; man vårdar henne.

---

Som tillägg bör sägas att det nu är dags att agera. Alla kristtrogna grupper inom Svenska kyrkan måste göra gemensam sak. I detta läge är det dags att från alla håll samlas i en gemensam kamp: nu måste vi förenas för att markera vår - och den apostoliska trons - hemortsrätt i Svenska kyrkan! Något måste bildas inom ramen för denna kyrkoprovins!

INOMKYRKLIGA REAKTIONER PÅ DAGENS BESLUT:

arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse publicerar följande uttalande:

Ett kristet äktenskap, sådant det alltid uppfattats och såsom i stort sett all kristna kyrkor uppfattar saken, förutsätter en man och en kvinna. Det manliga och det kvinnliga kan inte ersättas utan att föreningen blir något annat än ett äktenskap. Detta är ett grundfaktum, ett sakförhållande som står över vad man kan rösta om. Kyrkomötets beslut går i en helt annan riktning, och bekräftar den neutrala lagstiftning Sveriges riksdag antagit. Riksdagens beslut avsöndrade statens äktenskapsuppfattning från den kristna. Svenska kyrkan har nu följt efter. Det fattade beslutet innebär inte, såsom ärkebiskopen påstår, en vidgning av definitionen av vad som är ett äktenskap, utan hela äktenskapsuppfattningen har ändrats, och, liksom statens, blivit sekulär.

arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse uttalar därför som sin uppfattning, att det äktenskap Svenska kyrkan framdeles sammanviger till, och som vilar på den nu antagna, förändrade teologin, inte är ett kristet äktenskap, utan något annat. Ett kristet äktenskap förutsätter en man och en kvinna som av fritt val lovar varandra livslång trohet. Denna traditionella uppfattning, som bygger på komplementariteten mellan manligt och kvinnligt, ställs i skarp motsats till den ”persongemenskap” som enligt den nya teologin anses vara det konstitutiva elementet. Det kan inte längre anses vara en principiell skillnad mellan att ingå ett borgerligt äktenskap och det som Svenska kyrkan sammanviger till.

Konsekvensen av kyrkomötets beslut är alltså att den tusenåriga institution som det kristna äktenskapet utgör, inte längre förvaltas av Svenska kyrkan.

För kristna män och kvinnor, tillhöriga Svenska kyrkan, borde därför framgent det mest konsekventa vara, att välja att gifta sig borgerligt. Den därpå följande välsignelseakten, som därför inte behöver uttrycka den nu antagna falska läran, kan då komma att utformas så att den traditionella kristna uppfattningen om vad ett äktenskap är bli tydlig.

Frågan är om aKF:s präster kommer att ta konsekvensen av det som står i det näst sista stycket. Skall man som högkyrklig präst vägra utföra vigslar övht?

EKUMENISKA REAKTIONER:

Stockholms katolska stifts och de ortodoxa kyrkorna i Sveriges gemensamma uttalande:

Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna i Sverige beklagar Svenska kyrkans beslut att viga samkönade par

"Beslutet uttrycker en radikalt förändrad syn på hur kyrkan och kristna i alla tider har efterföljt den tro som "gavs av Herren, förkunnades av apostlarna och bevarades av kyrkans fäder och mödrar," säger fader Fredrik Emanuelson omi, handläggare för ekumenik för katolska kyrkan, och fader Misha Jaksic, samordnare för den ortodoxa kyrkofamiljen på Sveriges Kristna Råd i ett gemensamt uttalande.

Uttalandet görs med anledning av att Svenska kyrkans kyrkomöte idag fattat beslut om att äktenskap även ska omfatta samkönade par. Beslutet var inte oväntat även om det föregicks av en lång debatt på kyrkomötet.

Uttalandet lyder i sin helhet:

"Med sorg tar vi del av beskedet att Svenska kyrkans kyrkomöte idag fattar beslut om att viga samkönade par och att det ska kallas äktenskap. Detta är ett avsteg, inte bara ifrån den kristna traditionen, utan från alla de stora världsreligionernas syn på vad ett äktenskap är.

Beslutet uttrycker en radikalt förändrad syn på hur kyrkan och kristna i alla tider har efterföljt den tro som 'gavs av Herren, förkunnades av apostlarna och bevarades av kyrkans fäder och mödrar', bl.a. tydligt uttryckt i bibeln, kyrkans viktigaste urkund, och trots att Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka, så har här en tydlig politisk agenda tillåtits väga tyngre än Guds eget ord.

I våra kyrkor och samfund kommer vi inte att viga samkönade par, eftersom det står i tydlig motsättning till kyrkans tradition och hela vår syn på skapelsen; dess mening och harmoni, människan roll i den, liksom hela vår förståelse av vad ett äktenskap är. Inte heller kan vi betrakta 'äktenskap' mellan två personer av samma kön som ett äktenskap.

Då staten inte bör ha jurisdiktion över religiösa samfunds inre angelägenheter, har vi förespråkat en total åtskillnad mellan staten och de religiösa samfunden gällande äktenskapslagstiftningen. Detta innebär att vi föredrar att alla ingår ett civilt äktenskap, och att de som så önskar sedan kan gifta sig kyrkligt eller i enlighet med någon annan ritual.

Skulle situationen uppkomma att vi som har vigselrätt av staten åläggs att viga samkönade par, så återstår bara alternativet att avsäga oss vigselrätten.

Ingen av oss vill avbryta de ekumeniska samtalen med Svenska kyrkan. Visserligen innebär detta beslut att Svenska kyrkan valt att vidga gapet mellan sig och de stora kyrkotraditionerna, men, samtal är nu viktigare än någonsin om vi ska uppfylla det som Kristus anbefallt oss: att vi ska bli ett, för att världen ska tro. "

Fader Fredrik Emanuelson omi Fader Misha Jaksic
Kyrkoherde Kyrkoherde
Handläggare för ekumenik Ortodox samordnare
Katolska kyrkan i Sverige Sveriges Kristna Råd

Kyrkliga Betraktelser hade hoppats på en skarpare ton och Svenska kyrkan hade "mått bra av" att känna att detta beslut får ekumeniska konsekvenser.

REAKTIONER I KRISTEN MEDIA/BLOGGOSFÄR:

Dantes nyheter (Kardinal Dantesällskapet): "Denna sorgliga dag borde vi, svenska katoliker, skänka en tanke åt - och säga en bön för - alla de fina, hederliga bekännelsetrogna svenskkyrkliga som gradvis trängts ut ur sitt eget samfund. Anpassning till världen medför alltid ideologisk likriktning utifrån världens krav, med åtföljande förtryck av de egna. I dag står de bekännelsetrogna utan hem efter en stegvis men förhållandevis snabb alienering. Gammalkyrkliga, högkyrkliga, gammaltroende, bibeltrogna lågkyrkliga..."

Dagens ledarblogg: "Politiken har kört över teologin - kunde ens Gustav Vasa drömma om att styra över kyrkans lära och praxis i den utsträckning som svenska politiker gör på 2 000-talet?"

NY! Elisabeth Sandlund på Dagens ledarsida: "Kyrkomötets beslut blir början på en svår tid i Svenska kyrkan", skriver hon, men också: "Är allt då eländigt? Nej, kyrkomötets beslut öppnar också möjligheter för alla dem inom Svenska kyrkan som tror att Bibeln är Guds ord även i vår tid genom att nya band knyts inom den egna kyrkan och över samfundsgränserna. Ur kaoset kan något helt nytt och livskraftigt födas. Gud ger inte upp hoppet om Sverige."

Uppdatering följer fortlöpande...