STOCKHOLM GER VÄRLDEN LESBISK BISKOP...

Vakantstiftet Stockholm har genom sitt biskopsval nu alltså utsett Eva Brunne (bilden) till ny stiftschef. Att Stockholms stift - som kan skryta med att de har den mest sekulariserade befolkningen inom sin jurisdiktion av alla Svenska kyrkans stift - nu begåvar kristenheten med världens första öppet lesbiska "biskop" förvånade till och med bloggskribenten. Att Svenska kyrkans politiska ockupation är beredd till radikala drag bort från apostolisk och katolsk tro och ordning, det visste jag redan, men att man väljer en "biskop" som lever i ett öppet homosexuellt förhållande, ja det trodde jag man inte riktigt var beredd att göra: inte ens i Svenska kyrkan - men ack ack...

Vad som skedde i Stockholm i början av veckan är dock inte helt kyrkohistoriskt unikt. Parallellerna med Episkopalkyrkan i USA är slående. Där ledde utnämningen av Gene Robinson till biskop av New Hampshire 2003 till schism och allmän anglokatolsk och evangelikal motreaktion. Vad som är viktigt att pointera är att denne Robinson inte bara lever i ett öppet homosexuellt förhållande, han har också lämnat sin hustru och sina två döttrar för en man. Svenska kyrkan skickade genast Stockholms emeritibiskop Christer Stendahl till Robinsons vigning och snart var han också på Sverigebesök inbjuden till Stockholms stift, där han bl.a. medverkade vid en s.k. "regnbågsmässa". Gene Robinsons utnämning och vigning ledde inte bara till schism inom Episkopalkyrkan, tragedin - för det är alltid en splittring i Kristi kropp - har också lett till en djup kris i hela den anglikanska världen. Var den så kallade "öppenheten" värt det?

Frågorna infinner sig: vad händer nu med Svenska kyrkans ekumeniska relationer (utöver dem man har med Episkopalkyrkan)? Bryr man sig över huvud taget om dem (utöver dem man har med Episkopalkyrkan)? Var är de öppna protesterna? Frimodig kyrka, ingen kommentar. aKF, ingen kommentar. Dag Sandahl skriver, men ingen annan. Hur länge skall vi under tystnad finna oss i denna situation?

CHRISTUS RESURREXIT - ALLELUIA!

+ KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN - HALLELUJA! +

En god fortsättning på påsktiden önskas alla läsare!

VILKEN LÄRA? (UPPDATERAD!)

Kyrkans Tidning skriver igår om en präst i Stockholms stift som citat "[hållit] en typ av gudstjänster som inte är förenliga med Svenska kyrkans lära och ordning". Första frågan blir absurt nog; vilken lära? Som vanligt i vår sedan 1983 officiellt "lutherska bekännelsekyrka" slänger man med just Luther och "luthersk tro", som ett slagträ mot all klassisk kristendom. Prästen hade bett om Marias och helgonens förböner i en (hör och häpna) requiemmässa, han hade bett för de dödas själar och smörjt sjuka med vigd olja. Domkapitlet var plötsligt ultralutherska. När ++KG Hammar förnekade jungfrufödseln blev han anmäld till ansvarsnämnden för biskopar för att ha brutit mot samma lära, han blev frikänd. Komministern skall dock sluta som präst om han inte slutar upp med detta, därmed basta! Stackars Luther, han som gärna bad Maria om förbön och bad för de dödas själar! Men inte ens Luther var ju lutheran...

Andra frågan kan formuleras utifrån den ifrågasatte komministerns svar:

"Nya moment som i gudstjänster som Sofia-, regnbågs- och allhelgonamässor finns inte heller i handboken, men de verkar vara okej. Hämtar man inspiration från ortodoxa och katolska kyrkans traditioner, då är det inte okej."

Som tillägg skulle man ju kunna hänvisa till att kyrkor vi står i KYRKOGEMENSKAP med också har dessa gudstjänstbruk. I Church of England är det komministern gjorde fullt normalt! Inga konstigheter alls faktiskt. ++Rowan skulle gjort det när som helst! Har Stockholms domkapitel ens tänkt på det? Eller har Borgå övht någon aktualitet idag? Den lära man talar om har väl i mycket ändrat sig sedan 1992... på flera områden. Vad är då Svenska kyrkans lära, är den samma om tio år, om fem år, om ett? Bilden längst upp föreställer också en lutheran, nämligen den nazistiske "riksbiskopen" Ludwig Müller, ledare för Deutsche Christen, som också slängde i teologiska frågor med hjälp av Luther. En kyrkas lära är sannerligen föränderlig, särskilt om det är tidsandan som bestämmer.

Katolikskräckens 50-tal är tydligen tillbaka hos Svenska kyrkans maktelit. Hot och beslagtagande av liturgiska böcker, är det vad den närmaste tiden har att erbjuda? Herre förbarma Dig över oss, Heliga Maria bed för oss!

UPPDATERING:

En påläst bloggläsare har inkommit med följande mycket innehållsrika och viktiga upplysningar:

Vad förbönen för de döda anbelangar, avslutas - handboksenligt - de flesta begravningsgudstjänster enligt Svenska Kyrkans ordning med bönen: "Giv honom/henne, o Herre, din frid och låt ditt eviga + ljus lysa för honom/henne", och biskopsmötet författade en bön för döda när Estonia förliste. Det hela är hemmahörande i den evangelisk-lutherska kyrkofamiljen, för Augsburgska Bekännelsens Apologi konstaterar: "Förbön för de döda förbjuder icke heller vi". Den bönbok "Att bedja idag: En liten bönbok" som användes inom Svenska Kyrkan från 1970 och fram till alldeles nyligen innehöll bön nr. 183, en bön för en hädangången själ.

Smörjelse av sjuka är baserat på Jakobsbrevet 5:14-16, och borde inte vara något främmande för ett trossamfund som använder devisen "Skriften allena" i sina äldre populärframställningar av sin lära. Tydligen håller Svenska Kyrkan på riksplanet med Jakobsbrevet, för i Tillägg till Svenska Kyrkohandboken del 4, utfärdat av Svenska Kyrkans Församlingsnämnd på 1990-talet, finns en liturgisk ordning för smörjande av sjuka. Den innehåller en språkligt moderniserad version av den bön som Olaus Petri använde vid smörjelse av sjuka på 1530-talet. Bruket förefaller alltså inte heller ha varit kontroversiellt under reformationstiden, utan förekom i Svenska Kyrkans handböcker fram till 1600-talets början.

Vad sedan anrop av helgon anbelangar, så vänder sig den Augsburgska Bekännelsens tjugoförsta artikel mot ett likställande av Jesus och helgonen, men jag tvivlar på att något sådant har hänt i Stockholms stift idag. Bön i gemenskap med Kyrkan i himlen är uppenbarligen inte något problem i gudstjänstböcker anbefallda till bruk inom Svenska Kyrkan. Svenska Psalmboken innehåller 163:2-4, 170:3, 171:4, 480, 481:4 och 482:1. "Tidegärden- Kyrkans Dagliga Bön" (Arcus förlag) är en ekumenisk bönbok anbefalld av ärkebiskopen av Uppsala för bruk inom Svenska Kyrkan, och innehåller medeltida mariaantifoner. Andra exempel hittar man i många sånger framförda av kyrkokörer. Ett måttfullt anrop av helgonen, på ett sådant sätt att deras roll som medkristna inte förväxlas med Kristi roll som försonare, förekommer alltså redan i SvK på riksplanet. Har Stockholms stift en annan lära än Svenska Kyrkan?

FÖRUTSÄGBART...

Igår, den första april, fattade Sveriges riksdag med en pinsam majoritet beslut om s.k. "könsneutrala äktenskap". Att detta sker på årets mesta skämtsamma dag är klockrent: allt är ett stort skämt. Riksdagen kör över folkmajoriteten, politrukernas avstånd från folket som valt dem blir tydlig. Allt var förutsägbart, ingen blev förvånad. Skräptidningen Metro (vem bryr sig?) konstaterar på förstasidan i triumfaliska rubriker "homosexuella får gifta sig i kyrkan". Jaså? Något sådant beslut har inte fattas av Kyrkan (Svenska, alltså) vad jag vet, men hon (Kyrkan) förväntas tydligen göra det. Alla vet att hon kommer att göra det! Svenska kyrkans förslavande ockupationsmakt med den namnlöse ärkebiskopen i bakgrunden har blivit så förutsägbar att till och med Metros B-journalister förstått.

Över rubriken kompishånglar Måååna med miniorganisationen RFSL:s vice ordförande, förutsägbart Mona! Så... "gulligt"! Nu blir det kanske mycket rikspolitik på bloggen. Men nu är det ju så pinsamt och tragiskt att kyrkopolitiken går hand i hand med rikspolitiken, t.o.m. kärnkraft motionerades det ju om i senaste Kyrkomötet! Till hösten kommer politrukmajoriteten i Kyrkomötet - som sitter på 2005 års mandat - med största sannolikhet fatta beslut mot avsägande av den tvingande vigselrätten; man kommer alltså att köra över majoriteten av biskopar och domkapitel. Sedan kommer man att vilja ha en vigselordning för homosexuella. Sådana beslut är oroande, men dessa går att riva upp. Det är därför viktigt att just du hjälper till att rösta bort det politiska systemet och röstar på Frimodig kyrka! Befria Svenska kyrkan!!

FADER DAG UPPMANAR TILL HÖGKYRKLIGT UPPVAKNANDE!

Fader Dag Sandahl är känd för de flesta. Utöver att han sitter i Kyrkomötet för Frimodig Kyrka (det verkliga alternativet i kyrkopolitiken) och är Kyrkomötets flitigaste talare, har fr Dag alltid varit en modig röst i den inomkyrkliga debatten och är en stor förkämpe för högkyrkligheten. Han har många gånger fått betala höga pris för sin vilja att kämpa för Libertas Ecclesiae - Kyrkans frihet. Men hans röst har man aldrig lyckats tysta. Idag uppmanar fr Dag högkyrkligheten att ta ton, nu i dessa tider då Svenska kyrkan går mot katastrof både på ett teologiskt och ekomiskt plan:

"Det drar mot katastrof - det är en fröjd att leva. Inte för systemnissarna men för oss som har de alternativa visionerna av en levande, folklig Kyrka. Nu är det hög tid att låta det högkyrkliga alternativet höras. Våra analyser visar sig vara riktiga. Håller visionerna också? Strategin att tysta oss genom att beskylla oss för hållningar vi alls inte står för, håller inte. Man kan upprepa de gamla slagorden men det får bara till följd att katastrofen kommer snabbare. För hur det än är - ekonomi står aldrig fri från innehåll, idéinnehåll och andligt innehåll i en kyrka."

Fader Dags blogg finner ni bland länkarna till höger!

ATT BE ANGELUS

Vi befinner oss i förfastan och fasteperioden närmar sig med stormsteg. Det är något särskilt med denna del av kyrkoåret, med Kristus vandrar vi mot Jerusalem för att betrakta hur Han köper vår frälsning på korsets trä. Allvaret infinner sig. I askonsdagens mässa tecknas vi med aska som en påminnelse om att vi är komna ur stoftet och att vi en dag åter kommer att bli till stoft. Vi påminns om vårt livs förgänglighet, om att livet är kort.

Fastan är en period av bot. Vi väljer att avstå från något; kanske ett födoämne eller någon (dålig) vana. Fastan är också en tid som vi kan ta tillvara på för att införa nya vanor i våra liv. För många kristna kan fastan vara en period då vi offrar en del av vår tid för att förbättra våra böneliv. Det kan räcka med korta böner för att komma igång. Mitt i fastan infaller en dag av glädje i all botstämning, då den violetta färgen byts ut mot vitt och Gloria och Halleluja åter sjungs i kyrkorna: nämligen Jungfru Marie Bebådelses dag, då vi firar att Ordet blir kött i den Saliga Jungfruns moderliv.

En enkel andakt där vi påminner oss om just detta är Angelus. Här åminner vi Kristi människoblivande, inledningen på Kristi frälsningsverk, samtidigt som vi ber om Hans moders förbön. Andakten bes traditionellt på morgonen, vid middagstid och på kvällen. Ett enkelt sätt att komma igång är att be Angelus vid 12-slaget (då kyrkklockorna i de katolska länderna ljuder; därför kallad "Angelusringningen"). Ett ypperligt tillfälle är att hålla en kort andakt efter söndagens gudstjänst, samla gärna ett par vänner och låt Angelus åter bli en levande bön i vår kyrka:

ANGELUS

V. Herrens ängel kom med bud till Maria

R. och hon blev havande av den Helige Ande.

Alla: Hell dig Maria full av nåd, Herren är med dig, välsignad är du bland kvinnor

och välsignad är även din livsfrukt Jesus.

Heliga Maria Guds moder bed för oss syndare nu och i vår dödsstund.

V. Se, jag är Herrens tjänarinna.

R. Må det ske med mig som Du har sagt.

Alla: Hell dig Maria...

V. Och ordet blev kött

R. och tog sin boning ibland oss.

Alla: Hell dig Maria...

V. Bed för oss, heliga Guds moder

R. att vi blir värdiga Kristi löften.

V. Låt oss bedja. Herre ingjut Din nåd i våra hjärtan, så att vi,

som genom ängelns budskap fått veta att Din Son blivit människa,

genom Hans lidande och kors når fram till uppståndelsens härlighet.

Genom samme Kristus, vår Herre.

R. Amen.

OCKUPATIONSMAKTEN HUNSAR DE NIO BISKOPARNA

I en undersökning som tidningen Dagen gjort, får vi idag enligt artikelns underrubrik veta att "En majoritet i Svenska kyrkans högsta organ går emot utspelet från nio biskopar i förra veckan". Något längre ned får vi veta att det egentligen handlar om "nomineringsgruppernas" officiella linjer, dvs att "En majoritet av nomineringsgrupperna i kyrkomötet vill ha kvar vigselrätten". Att detta skulle innebära en majoritet i antalet ledamöters tyckande, får vi alltså inte veta eftersom det inte undersökts närmare. Dock är det ju troligt att partipiskorna kommer att vina i ockupanternas "nomineringsgrupper" (läs riksdagspartierna i Kyrkomötet)!

En av ockupationens företrädare, Olle Burell, kommendant för de folkkyrkofascistiska Socialdemokraterna, låter sig inte bara citeras i frågan om vigselrättens vara eller inte vara, han vill också passa på att markera sin upprördhet över att de nio modiga biskoparna över huvud taget uttalar sig:

"Jag är förvånad över att nio biskopar utan förvarning går ut så hårt i den allmänpolitiska debatten och presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen. Det enda parti i riksdagen som vill att kyrkan ska avsäga sig vigselrätten är Kristdemokraterna. Dessutom beslutade kyrkomötet 2007 att kyrkan vill behålla vigselrätten."

Burell vill alltså få "förvarning" innan han och hans medockupanter ger episkopatet tillåtelse att uttala sig i frågor gällande Svenska kyrkans ordning! Man häpnar! Att sedan kommendant Burell argumenterar med hur majoriteten i Riksdagen ser ut, talar sitt tydliga språk...

Fotnot: Kristdemokraterna och deras möjliga framtida ersättare i Riksdagen, Sverigedemokraterna, förespråkar dock - trots att de tillhör ockupationsmakten - att Svenska kyrkan säger ifrån sig vigselrätten. Den ickepolitiska nomineringsruppen ÖKA vill behålla vigselrätten och det menlösa POSK har ingen uppfattning.