FRÖET TILL "LUTHERANUM CAETIBUS" SÅTT I TYSKLAND?
Genom blogg- skribentens kontakter i Tyskland och ihärdiga påminnelser från en av Kyrkliga Betraktelsers flitigaste läsare (jag lyfter på birettan för Erik Å och bugar), har det kommit mig/oss tillkänna att en internationell teologisk konferens ägt rum i tyska Bamberg, 7-9 juni. Mötet avhandlade den gemensamma viljan till försoning och enhet mellan grupper sprungna ur de kyrkor som sedan 1500-talet varit skilda från Romersk-katolska kyrkan, och Petri efterträdare.
Medverkande vid mötet var företrädare för katolskt sinnade grupperingar inom den tyska Evangeliska kyrkan (EKD), Svenska kyrkan och några amerikanska samfund, närmare bestämt: Bund für christlische Einheit och Bund für Evangelisch-Katolische Einheit samt deras svenska motsvarighet Förbundet för Kristen Enhet (FKE), vidare St. Jakoubusbruderschaft, Hochkirchlicher Apostolat St. Ansgar, Hochkirchliche Vereinigung Augsburgischen Bekentnisses, Priorat St. Wigberti (=Kloster Werningshausen), Heliga korsets och profeten Elias kloster i Östanbäck, Arbeitsgemeinschaft Kirchliche Erneuerung (=tyska aKF) och Congregatio Canicorum Sancti Augustinii. Representant från Sverige var (bl.a?) F Caesarius Cavallin.
Konferensens uttryckliga mål och sedermera resultat var att bilda ett internationellt nätverk för grupper inom reformationens kyrkor, vilka gemensamt vill söka synlig kyrklig och sakramental enhet med Petri efterträdare, biskopen av Rom. Denna "Evangelisch-Katolische Gemeinschaft Augustana" (="Evangelisk-katolska Augustanagemenskapen") vill tillsammans med Vatikanen förhandla fram en lösning för de katolskt troende "lutheranerna", likt den anglo-katolikerna erbjudits i den apostoliska konstitutionen Anglicanorum Coetibus, om vilken denna blogg flertalet gånger tidigare skrivit. Det nya nätverkets statuter lyder som följer (min övers.):
- De undertecknande kyrkorna och gemenskaperna grundar denna internationella gemenskap med målet att återförena de evangelisk-katolska kyrkorna och gemenskaperna med biskopen och kyrkan i Rom.
- Kyrkor och gemenskaper med liknande mål inbjudes att ansluta sig till gemenskapen.
- Medlemmarna förklarar [följande] som nödvändiga beståndsdelar i sin trosbekännelse: Bibeln inklusive de deuterokanoniska böckerna såsom varande Guds ord i den autentiska katolska trons förståelse, genom vilken alla dogmer och katolska traditioner bedöms (norma normans non normata); den apostoliska, nicenska och athanasianska trosbekännelsen; alla ekumeniska konciliers beslut, vilka är erkända av den Romersk-katolska kyrkan, såtillvida de står i överensstämmelse med Evangeliet och den autentiska katolska traditionen; konciliet i Chalcedons definition av de gudomliga och mänskliga naturerna i personen Jesus Kristus; den oförändrade Augsburgska bekännelsen, Luthers lilla katekes och den anglikanska kyrkans 39 artiklar; de övriga utläggningarna i den lutherska Konkordieboken, såtillvida de står i överensstämmelse med Evangeliet och den autentiska katolska traditionen [!]; de gemensamma katolsk-lutherska utläggningarna och gemensamma konstaterandet över rättfärdiggörelselärans grundsanningar; Guds skapelse av Himmel och Jord, allt synligt och osynligt såsom Hans ords och andes verk; Guds fortskridande skaparverk i bevarandet och utvecklandet av allt skapat (creatio continua); förkastandet av allt ateistiskt evolutionstänkande; de sju sakramenten, såsom de mottagits genom den katolska traditionen; brödets och vinets förvandling till Herrens kropp och blod vid eukaristins firande och den gudomliga Kristi och mänskliga Jesu reella och fortsättande närvaro i eukaristin, såsom det också definieras i artikel X i den Augsburgska bekännelsen; mottagandet av Herrens kropp i de troendes gemenskap på samma sätt som apostlarna mottog honom ur Kristi egen hand; det värdiga förvarandet av de konsekrerade elementen för utdelande till hembundna [ty. "hausgebundene"] personer, sjuka och döende, liksom för kyrklig tillbedjan utanför eukaristifirandet; biskopsämbetet såsom en del av Kyrkans essens, och inte bara en detalj av dess bene esse; det tredelade vigda ämbetet [bestående] av diakoner, präster och biskopar, vilka är förbehållna döpta och konfirmerade män, som giltigt vigs av biskopar i den apostoliska efterföljelsen; äktenskapets sakrament som den sakramentala livslånga äktenskapliga föreningen mellan en man och en kvinna; ett förbud för alla vigda ämbetsmän [ty. "alle Geistlichen"] att bekräfta eller välsigna s.k. "äktenskap" mellan homosexuella, civila homosexuella partnerskap eller ett homosexuellt pars adoption av ett barn. Alla nya medlemmar måste bejaka dessa element i sina trosbekännelser.
- Kyrkor och gemenskaper kan antingen ansluta sig korporativt eller utse en representant som sitt språkrör, som därmed inträder som personlig medlem.
Sedan följer fem punkter av mer konstitutionell karaktär. Som gemensamt beslutsfattande organ för nätverket har man en medlemsförsamling (ty. "Mitgliederversammlung") och en ordförande. Utifrån denna vill man att en framtida - från katolsk sida erkänd - "kanonisk förening" (ty. "kanonischer Verein") skall uppstå. Ordföranden för Bund für Christliche Einheit och en av initiativtagarna till konferensen i Bamberg, Dr. Hansjürgen Knoche (bilden), skriver på sin blogg att det härmed finns en internationell gemenskap som "omedelbart och officiellt kan erkännas av de centrala romerska auktoriteterna (Enhetsrådet och Troskongregationen)".
Vidare skriver Knoche att de små kyrkosamfund av amerikanskt-lutherskt ursprung, som också deltog vid konferensen och går under beteckningen Anglo-Lutheran Catholic Church respektive Anglo-Lutherisch Katholische Kirche, i detta nu för samtal med Troskongregationen om deras inträde i full gemenskap med den Romersk-katolska kyrkan, under förutsättning att de får bevara (vissa) lutherska traditioner. Vilka traditioner det skulle röra sig om avslöjar inte Knoches text. Avslutningsvis skriver han:
"För de tyska och svenska gemenskaperna diskuterar man (ev. som övergångslösning) en ny modell: att förbli i sina moderkyrkor [ty. eg. "ihrer landeskirche"] under tillsyn av en romersk-katolsk biskop i liturgiskt och dogmatiskt hänseende".
Kyrkliga Betraktelser bevakar den fortsatta utvecklingen och lär återkomma i ämnet.
18 kommentarer:
Uppståndelsemorgonens ljus bryter igenom mörkret och ger hopp för bröder och systrar i den förvirrade protestantiska kyrkan. Så gott. Så gott.
Mycket spännande.
Skirvelsen om Augustana är mycket bra för ett enhetsperspektiv eftersom påven i sin roll som kardinal och dogmatik professor myckt skarpt tagit avstånd från tanken på romersk acceptans av augustana.
Nu accepterar man påvens makt som ett ilter och ett prisma för alla läror och då uppnår man en situation som rom skulle kunna acceptera.
Vad man däremot inte uppnår är den situation som bl.a. FKE arbetat för dvs ömssidig acceptans för vigningar, ämbeten och sakrament. Precis det som Br. Nicolaus väl tidigare tagit upp som ett inslag av den anglo-katolska kritiken mot Anglicanorum Coetibus.
Jag skulle tro och gissa att det erbjudandet (total acceptans av romerska dogmer och ordningar) i utbyte mot en hedersam konversion kommer mottas myckt olika av olika högkyrkliga och "katoliker" inom t.ex. SvK.
Den frågan har vi behandlat mycket utförligt nedan och jag vet inte om jag har rätt eller inte. Däremot är det ju uppenbart att det i sig är generöst av påven att erbjuda en hedervärdig kaitulering/anektering av olika gemenskaper i de evangeliska folkkyrkorna. Han hade ju lika gärna kunnat säga: lämna de fallna kyrkorna och gå med i våra ordinarie strukturer.
Vad tror Br. Nicolaus om de evangeliska katolikernas benägenhet att acceptera ett sådant erbjudande? Hur ser br Nicolaus personligen på ett sådant erbjudande?
I sammanhanget kan det perifert vara värt att ta en titt på sr Mariannes signerade månadsbrev till Missionprovinsens understödjare. http://adorientemversus.blogspot.com/
Vill bara rekommendera till läsning, för dem som inte redan har läst den, Avery Dulles artikel "The Catholicity of the Augsburg Confession" från 1983 som finns att tillgå via de flesta högskolors artikeldatabaser. Även om den speglar en annan tid än den vi lever i så finns här en del spännande tankar om hur en eventuell "lutheran use" skulle kunna se ut. Tror dock knappast att det som presenteras skulle räcka idag, men intressant är det i alla fall.
Augustana är fullständigt värdelös dör att nå enhet mellan evangeliska kristna och rom. Ratzinger vet om det och har kritiserat den mycket. Samtidigt tror jag att det är en överspelad fråga just genom skrivelsen i dokumentet.
Dulles var och är mycket bra och läsvärd. Men som många romerska teologer tror jag att han missat flera fundamentala problem i ekumeniska samtal som nuvarande påven känner till mycket väl. Ratzinger har alltid varit en mycket försiktig, noggrann och samvetsgrann teolog och kyrkoman.
Nu tror jag inte att det är ett problem i detta fallet eftersom det inte krävs enhet på Augustans grund utan på Roms hemmaarena. ” den oförändrade Augsburgska bekännelsen, Luthers lilla katekes och den anglikanska kyrkans 39 artiklar; de övriga utläggningarna i den lutherska Konkordieboken, såtillvida de står i överensstämmelse med Evangeliet och den autentiska katolska traditionen”. Den formuleringen sätter Rom som primat, lärodomare och läronorm. M.a.o. det är som Rom lär, dömer och regerar och om konkordieboken stämmer överens med denna är det inte under anathema.
"Den formuleringen sätter Rom som primat, lärodomare och läronorm."
Precis!
@br Nicolaus: och med den formuleringen kan man lika gärna strunta i att skriva något alls om de evangeliska bekännelserna.
Jag tror att Dulles har rätt att det inte är så mycket VAD som sägs i Augustana utan HUR det sägs. Man kan säkerligen tolka Augustana i enlighet med romersk lära, men hur rimligt är det, med tanke på den polemiska ton som råder i många delar.
Jag tror också att Dulles (och Mäster Abraham) har rätt i att om man vill ha resultat i enhetsfrågan så är det förmodligen nödvändigt att släppa Augustana och formulera på nytt en bekännense som samtidigt överensstämmer med den katolska läran och betonar de områden som utgör den evangeliska kärnan.
Men även om jag är pessimistisk så är det spännande att det händer saker på området.
Å andra sidan sägs också att man ska i sin trosbekännelse ska ha:
"alla ekumeniska konciliers beslut, vilka är erkända av den Romersk-katolska kyrkan, såtillvida de står i överensstämmelse med Evangeliet och den autentiska katolska traditionen"
Här lämnas snarare en öppning mot den enskilde personens/partikulära kyrkans/gruppens urval i lärofrågor.
Först av allt: Guds välsignelse och allt gott för detta initiativ!
Sedan måste jag dock, för min personliga del, konstatera att detta är ganska annorlunda det initiativ jag hade väntat mig från "lutherskt" håll efter 'Anglicanorum coetibus'. Den önskade eller förutspådda dokument som då talades om (bl.a., och kanske framför allt, på denna blogg) var 'Suecanorum coetibus'. Tyngdpunkten skulle då ligga på att en kyrkoprovins (den svenska) olyckligt hade avskiljts under reformationstiden, men att grupper från denna nu önskade åter stå i synlig gemenskap med Rom och övriga (romersk) katolska kyrkan. Vad som här har framkommit är grupper av lutheraner, med en - åtminstone såsom uttryckt i dokumentet - tydligt konfessionell prägel, som önskar gemenskap. Detta uppfattar jag som både mer olyckligt och mycket mer komplicerat än ett 'Suecaonorum coetibus'.
Sedan måste man konstatera att statuterna - på gott och ont - bär tydliga spår av påverkan från Anglo-Lutheran Catholic Church (ALCC). Detta märks inte minst i det att man tar upp att de 39 artiklarna är en "nödvändig beståndsdel" i ingående gruppers trosbekännelse (!). (Har FKE med detta i sina statuter?) Detta är helt oförståeligt utifrån en luthersk tradition, men mycket förståeligt om man beaktar att ALCC hävdar ett såväl lutherskt som anglikanskt "påbrå". Det kan också konstateras att de 39 artiklarna ställs på samma nivå (för så måste man nog uppfatta den ordning i vilken elementen i "trosbekännelsen" tas upp) som Augsburgska bekännelsen och Luthers lilla katekes.
Ett annat tecken på stark påverkan från ALCC skulle jag säga är punkten om "förkastandet av allt ateistiskt evolutionstänkande", som likaledes kommer högt upp. Den klara markering mot evolutionstänkande - som kommer före (!) punkten om sju sakrament - för snarare tankarna till amerikansk kulturkamp, och upplevs (skulle jag säga) som en främmande fågel i europeisk kontext.
Det kan också noteras att ALCC inte gör något anspråk på apostolisk succession genom någon "luthersk" linje. Istället är man i denna fråga inne i 'episcopi vagantes'-träsket i USA. På ALCC:s hemsida kan man läsa att:
"The ALCC’s primary apostolic lineage is the Duarte-Costa branch of the Rebiban (Vatican) Succession, though it also holds the apostolic lineage of the Dutch Old Catholic Church among many others which have been ruled technically valid by various Popes."
[ http://anglolutherancatholic.org/laypeople/more-faq/ ]
Den som vill se vilka biskopar som finns i "Duarte-Costa-linjen" kan gå till sidan
http://www.tboyle.net/Catholicism/Costa_Consecrations.html
Jag har redan utbrett mig för långt och ska därför inte kommentera de tvetydiga formuleringarna i dokumentets början (ska exempelvis FKE verka för att FKE eller för att SvK ska återförenas med Rom?). Det kan räcka med att avsluta med att säga att jag är milt sagt skeptisk till att denna väg är framkomlig. Jag förstår dock problemet: från exempelvis svensk sida är man för få för att själva göra en framställan till Rom, medan gemensamma framställningar från större "grupper av lutheraner" bl.a. leder till kompromisser som de ovan.
Jag vill inte vara alltför negativ; jag tror dock att en så stark betoning på klassiska lutherska bekännelsedokument inte är konstruktiv; bättre då med dokument som FKE:s "Katolsk tro Svenska kyrkan", där man försöker uttrycka sin nuvarande ståndpunkt.
Man får nog, dock, se dokumentet från mötet i Bamberg som ett första steg; må det, i förlängningen och med Guds ledning, leda till den fulla enheten!
Intressant artikel av Dulles! Tack för det tipset.
Jag vet inte om jag tidigare tipsat om den, men tar risken av att "dubbelposta": jag kan rekommendera en intervju med dåvarande kardinal Ratzinger i Communio angående Luther och kyrkans enhet:
http://communio-icr.com/articles/PDF/ratzinger11-3.pdf
(Ligger uppe för alla i sin helhet.)
Ett utdrag:
"The real issue can only lie in how far we are today able
to go beyond the positions of those days and how we can arrive
at insights which will overcome the past. To put it differently:
unity demands new steps. It cannot be achieved by means of
interpretative tricks." (s. 214)
Järnhandske i silkesvantar!
Några ytterligare anmärkningar/frågetecken:
1. Vad menar man egentligen med "ateistiskt evolutionstänkande"? Menar man att allt evolutionstänkande är ateistiskt? Eller att det är specifika former eller uttolkningar av evolutionsteorin som man förkastar?
2. Det är påfallande och anmärkningsvärt att man inte hänvisar till Katolska kyrkans katekes (från 1994). I Traditional Anglican Communions petition till Heliga Stolen (från oktober 2007), som fick ett positivt svar i och med Anglicanorum coetibus, spelar Katolska kyrkans katekes en framträdande roll för att uttrycka att man har en gemensam tro. Det står där:
"3. We accept that the most complete and authentic expression and application of the catholic faith in this moment of time is found in the Catechism of the Catholic Church and its Compendium, which we have signed together with this Letter as attesting to the faith we aspire to teach and hold."
[källa: http://www.theanglocatholic.com/2010/01/text-of-the-tac-petition-to-the-holy-see/ ]
I Anglicanorum coetibus självt står följande:
"§5 The Catechism of the Catholic Church is the authoritative expression of the Catholic faith professed by members of the Ordinariate."
[källa: http://www.vatican.va/holy_father/benedict_xvi/apost_constitutions/documents/hf_ben-xvi_apc_20091104_anglicanorum-coetibus_en.html ]
Enhet som inte bygger på en gemensam tro är tom. Vad bättre sätt än att grunda uttrycket för denna gemensamma tro på Katekesen?
"Kanske man inte nämner katekeser, då dessa har lägre status än exempelvis konciliedokument?", kanske någon invänder. - Men Luthers lilla katekes nämns ju!
Alltså: varför nämns inte Katolska kyrkans katekes?
Undrar, öppet, i all vänlighet, utan att kräva någon specifik person på svar,
De 39 artiklarna fanns förvisso inte med i den officiella texten. Hur kom de med i din översättning, Br Nicholaus?
De 39 artiklarna står med i det utkast jag fick skickad till min mejl från arrangörerna innan mötet.
Jag vill bara göra dem som inte sett det, och som är intresserade av det, uppmärksamma på ett inlägg på bloggen "The Anglo-Catholic" om de grupper av lutheraner som söker enhet med Heliga Stolen:
http://www.theanglocatholic.com/2010/07/are-the-lutherans-next/
Det handlar i själva posten främst om Anglo-Lutheran Catholic Church (ALCC). Första kommentaren kommer också från en av dess biskopar (inte för att man alltid ska lita på vem som gömmer sig bakom bloggnamn, men i detta fallet kan man nog göra det). Utdrag:
"We do not expect nor desire to continue any Lutheran patrimony – we simply desire to be Roman Catholics. We do not foresee a Lutheran ordinariate, though I'm sure very few could have predicted the generous offer Pope Benedict XVI put forth for Anglicans, so only time will tell."
I kommentarerna förs dock diskussionerna också över till andra lutherska sammanhang, bl.a. i Sverige. En av dem som kommenterar där är William Tighe, som skrivit mycket i Touchstone Magazine om den svenska och nordiska situationen. En intressant artikel av honom från 2003, som han själv refererar till i en kommentar, kan man hitta här:
http://www.touchstonemag.com/archives/article.php?id=16-02-036-f
Man ska ju, som sagt, inte helt lita på allt som står i bloggar. Men det måste ju vara intressant att nu, från högkyrklig sida i Sverige, också ha koll på hur ALCC presenterar sig och hur de handlar, då man också tillsammans med dem (i någon mån, från FKE:s sida) söker full gemenskap med Rom.
Några intressanta utdrag ur Tighs artikel, som länkades till ovan:
"Bishop Gaertner meanwhile, in his retirement of sorts—for he has continued to oversee the religious communities in the Church of Sweden—has remained the symbolic leader of the Free Synod and of the orthodox opposition in general. He uses his preeminent influence within traditionalist circles to restrain tendencies to seek a split from the Church of Sweden and—equally importantly—to insist that the theologically divergent groups that comprise the orthodox opposition work closely together and coordinate their efforts. While this strategy works well defensively, it tends to frustrate bold initiatives." (artikeln är, som sagt, skriven 2003)
"The single greatest difficulty under which the Swedish orthodox opposition labors is the divergent strands of theological thinking of which it is composed. These include strong confessionalist Lutherans of the “Old Church” school, Lutheran pietists, charismatic evangelicals, and high-church “evangelical catholics.” While there is some overlap between these groups, their differences are equally clear."
"At and after its [i.e. The Free Synod's] March 2001 meeting at Uppsala, there was strong disagreement between a younger, more assertively Lutheran cadre of Free Synod members, who wished the synod to take an explicit stand in favor of the “classical” Lutheran understanding of justification by faith alone, and those espousing a “catholicizing” or “catholic-minded” view of the Swedish Reformation. These latter also wished to retain opposition to the ordination of women and, more generally, to theological liberalism and a political model of church government as their raison d’etre. By the end of 2001 this disagreement had not been resolved. Both the Reverend Dr. Folke T. Olofsson and the Reverend Goeran Beijer stated that they had come to the conclusion that the Synod would remain paralyzed until the “Confessionalists” and the “Catholics” had amicably agreed to disengage and go their separate ways."
Insatt, om än lite daterat.
Hej, och hälsningar från Finland.
Jag måste be om ursäkt, om inte allt som jag skriver är rätt. Där må finnas några feler i grammatik, för svenska är ju en främmande språk för mig.
Det, som jag undrar är, att i dr Knoches blogg finns en annorlunda basis för det nya gemenskap, i vilken man nämnar inte de aglicanska 39 artiklar, vilka har ju några problemer i vår lutherska-katoliska tro, i synnerhet med Eukarisitie. Jag vore mycket intresserad om, vilka som faktiskt är de dokumeter, som det nya tronsgeneskap håller bindande.
Som ni kanske vet, den ev.-lut. Kyrkan i Finland har nu väljatt hennes första kvinliga biskop, vilken betyder att mången finner sig i en svår situation. Bland dem, som vill hålla sig i den autentiska och katholiska tron, i synnerhet med prästens ämbete reserverad för män, komer det att finnas svåra tider.
Matti, vi förstår din svenska alldeles utmärkt!
Jag har utan resultat försökt hitta det dokument som blev antaget vid konferensen. Jag har inte heller fått något mail om detta. Det enda jag kan utgå ifrån är utkastet som lades fram vid konferensen (och som återges ovan), men som troligen har ändrats i efterhand.
Det är med stor sorg vi ser att Finlands kyrka valt en ickeapostolisk biskop för Helsingfors. Men ge inte upp! En vändning kan bli möjlig i våra nordiska kyrkor: med Guds hjälp!
Skicka en kommentar