DEN NYA PROTESTANTISKA SJÄLVBILDEN?
På en arg feministisk blogg där bloggskribenten ondgjorde sig på kristnas (och i synnerhets katolikers) motstånd mot dödande av ofödda barn, även kallat abort, läste jag nyligen följande:
"Men jag är inte katolik, jag är protestant. Jag är en individ. Jag förskastar bibeln, jag förkastar även katolicismen som jag anser är en gren av kristendomen som enbart är formad för att kontrollera och förtrycka folket".
Att protestantismen har en tendens att vara starkt individualistisk visste vi ju redan, men att ordet i sig innebär att man förkastar Bibeln och följdaktligen, högst troligt, allt som kristendomen står för, det var något tämligen nytt! Kanske en ny protestantisk självbild? Påminner litegrann om ärkebiskopen Wejryds tolkning av ordet "lutheran" i det uttalande förra året där han menade att "dogmer inte är viktiga för oss lutheraner"...
"Men jag är inte katolik, jag är protestant. Jag är en individ. Jag förskastar bibeln, jag förkastar även katolicismen som jag anser är en gren av kristendomen som enbart är formad för att kontrollera och förtrycka folket".
Att protestantismen har en tendens att vara starkt individualistisk visste vi ju redan, men att ordet i sig innebär att man förkastar Bibeln och följdaktligen, högst troligt, allt som kristendomen står för, det var något tämligen nytt! Kanske en ny protestantisk självbild? Påminner litegrann om ärkebiskopen Wejryds tolkning av ordet "lutheran" i det uttalande förra året där han menade att "dogmer inte är viktiga för oss lutheraner"...
- Och man undrar varför jag tar illa upp när jag tilltalas med dessa tillmälen!
1 kommentar:
Jag undrar om den som skrev det inte menade att personen är en protestant i den meningen att personen gillar att gå i demonstrationståg och skrika slagord, och inte att personen är en protestantisk kristen. Ty i sanning finns ju en hel del vettiga sådana som har en något annan syn på frågan om abort.
Skicka en kommentar