2008-07-10

SLUTET FÖR ANGLOKATOLICISMEN ELLER..?

Den 14 juli, 1833 predikade John Keble i St Mary's i Oxford (se tidigare artikel). Oxfordrörelsen, den anglo-katolska väckelsen, föddes och i 175 år har den berikat Engelska kyrkan med ett fördjupande i dess katolska arv. Kanske kan det tyckas som en paradoxal slump att den katolska rörelsens största motgång sker vid Oxfordrörelsens 175-årsjubileum. En motgång som enligt vissa är slutet för anglokatolicismen...

Återigen har den liberala kristendomstypen visat sitt intoleranta ansikte. Det som hände i Svenska kyrkan och har nu hänt igen, men denna gång i England. Först lovar de frihet för sina ”konservativa” undersåtar och plötsligt vänder man handen och förklarar dem för oönskade kryp som måste utrotas. Kyrkorna med "högt till tak" visar sig återigen ha minst lika höga trösklar.
1958 fattade Svenska kyrkan beslut om att öppna kyrkans ämbete för kvinnor, allt efter påtryckningar från riksdagen. Biskop Anders Nygren uttalade då att Svenska kyrkan växlat in på ett ”främmande spår i riktning mot gnosticismens och svärmarnas åskådning”, uttalandet var både träffande och kyrkohistoriskt sant. 1958 blev ”motståndarna”, dvs de som inte accepterade en obiblisk, ickeapostolisk och ickekatolsk ordning, garanterade fortsatt existens och deras ståndpunkter skulle respekteras. Samvetsklausulen antogs, vilken innebar att präster och prästkandidater som ej ville erkänna eller samarbeta (läs fira mässa/gudstjänst) med kvinnliga ”präster” kunde slippa detta och således ändå få vigas och verka inom Svenska kyrkan. 1982 avskaffades samvetsklausulen och de sista ”särvigningarna” (prästvigningar med endast manliga prästkandidater) skedde på 1990-talet. Loppet tycktes vara kört och i år firas det femtioåriga beslutet utan någon som helst hänsyn till förlorarna och vår sida av saken...

Den engelska utvecklingen var något annorlunda. I Church of England (CofE = Engelska kyrkan) hade man sett på Svenska kyrkans utveckling som ett avskräckande exempel – kanske var det därför man gjorde annorlunda 1992 när även CofE införde kvinnopräster. När General Synod (Kyrkomötet) hade fattat beslut om detta infördes ett system som vi bara kunnat drömma om i Svenska kyrkan, nämligen Act of Synod, 1994. Denna innebär att församlingar som mot sin övertygelse ej kan acceptera kvinnliga ”präster” kan fatta beslut om att ej anställa kvinnopräster. Befinner man sig i ett stift där biskopen viger kvinnliga präster, kan man välja att ansluta sin församling till en annan biskops episkopala tillsyn (episcopal care), en sådan biskop kallas populärt för ”flygande biskop”.
När CofE 1992 fattade beslut om kvinnopräster, markerade man således att båda sidors uppfattningar var lika värda, båda sidor, både "förespråkare" och "motståndare", var lika lojala anglikaner. Det man dock ej fattade beslut om då har i dagarna antagits av General Synod, nämligen beslut om att även biskopsämbetet skall öppnas för kvinnor. Denna gång har man dock valt att inte ge några som helst garantier om frihet för motståndarna till denna nya ordning, trots vädjan från ärkebiskoparna av Canterbury och York. Det parallella icketerritoriella stift eller t.o.m. ärkestift (en tredje provins vid sidan av Canterbury och York) som anglo-katolikerna och Forward in Faith (FiF) givit som förslag avslogs med hänvisning till att sådant skulle "strida mot jämställdheten" mellan manliga och kvinnliga präster/biskopar. Den tolerans som på gott och ont varit kännetecknande för hela anglikanismen tycks nu vara ett minne blott. Återigen har den liberala kristendomstypen alltså visat sitt rätta och intoleranta ansikte.
Vad händer då nu med våra anglo-katolska trossyskon, är detta slutet för anglokatolicismen? Tre alternativ tycks vara aktuella:

1) Masskonvertering till Rom,
2) Schism eller
3) Fortsatt samexistens inom CofE och/eller marginalisering.


Det första alternativet innebär i princip någon form av masskonvertering där anglikanska präster får dispens från celibat, en kortare kompletterande studietid med omvigning och kanske en anglikansk rit (de flesta anglo-katolska församlingar använder redan Missale Romanum av år 1969/70). Dispens från celibatet skulle då endast gälla de redan gifta anglikanska prästerna och inte prästkandidater. Detta lär avskräcka många. Det tidigare talet om en egen unionerad kyrkoprovins kan man nog glömma, snarare skulle man upprätta någon form av prästsällskap i stil med FSSP: sådana församlingar finns i Romersk-katolska kyrkan i USA (bilden till vänster visar förre påvens besök i en sådan församling).
Det andra alternativet är att själva skapa en egen fri provins, en så kallad "Continuing Anglican Church" ("fortlevande anglikansk kyrka"), vilket också finns i flera versioner i bl.a. USA. Det faktum att USA har flera sådana kyrkor visar tydligt vad sådant brukar leda till: schism leder till schism. Forward in Faith har talat mycket om att starta eget, men i ord som "vi lämnar inte, de har sparkat ut oss" vilket bland annat FiF:s ordförande biskopen John Broadhurst av Fulhamn uttalat vid ett antal tillfällen både före och efter beslutet i General Synod. Alternativet är troligt, men alla skulle nog inte följa med.
Det tredje alternativet är att sista ordet ännu inte är sagt. Kanske kommer man i efterhand göra det möjligt för fortsatt samexistens, kanske rent av med ett eget icketerritoriellt stift eller en tredje provins, eller ett uttökande av Act of Synod (Biskopen av London Richard Chartres är en som i svallvågorna av måndagens beslut givit förslag om detta). Eller kanske kommer man att finna sig i en situation som den vi har i Svenska kyrkan: marginalisering och motstånd. Någon sade att "katolikerna där är ju fler än vi är i Svk, därför borde de kunna göra hårdare motstånd", men då har man inte tänkt på att marginaliseringen har gjort att vårt antal minskat drastiskt sedan 1958. Samma utveckling är då inte omöjlig i England. Men samtidigt har anglokatolikerna garantier och friheter som vi aldrig haft, som dessutom troligen är svårare att avskaffa än de vi en gång hade.

Hur än framtiden kommer att se ut vill jag uppmana alla mina läsare: Bed för Engelska kyrkan och våra anglo-katolska bröder och systrar!

Rekommenderade bloggar:
Anglican Wanderings (Anglikansk)
De Cura Animarum (Anglikansk)
Damian Thompson's Holy Smoke (The Telegraph/Romersk-katolsk)


25 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant och välskrivet inlägg! En sak bara, klausulen avskaffades 1982 i Svk av den kyrkliga ockupationsmakten.

St. Alban och St. Thomas Becket bed för England!

Erik Å sa...

Hej,

en fråga av okunskap: hur gör högkyrkliga i svenska kyrkan i praktiken med präster som prästvigts av en kvinnlig biskop? Räknar man denne som icke vigd, och sakramenten som ogiltiga? Eller finns alltid så många biskopar närvarande vid varje vigning att prästvigningen ändå blir giltig?

Dessutom: betraktas biskopsstolen som en kvinnlig biskop sitter på som vakant?

Jag förstår att olika personer agerar olika, men hur skulle du säga att de flesta agerar?

Frågan uppkommer i samband med tanken på kvinnliga biskopar i Curch of England, och hur anglo-katoliker kan tänkas se på en motsvarande situation där.

Vänligen,

Erik

Anonym sa...

Vad är den kyrkliga ockupationsmakten för något?
Jag vet uppriktigt sagt inte ...
Borde jag känna till det?

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Till Erik Å: de flesta (förmodligen alla) anser att präster vigda av kvinnliga biskopar är ogiltigt vigda, dvs att de inte är annat än lekmän i prästerlig skrud.

Biskopssäte "besutten" av kvinnlig "biskop" betraktas således alltså som vakant.

Till Anonym: Ockupationsmakten är ju givetvis de politiska partierna som kapat kyrkomötet från prästerskapet och de aktiva kyrkfolket.

Anonym sa...

Men hör inte de som engagerar sig politiskt för kyrkan till kyrkfolket? Räknas inte lekmannen?
Menar ni att alla de präster som vigts i Lunds och Stockholms stift under de senare åren inte är präster i praktiken?
Genom dessa åsikter har ni verkligen begränsat er själva.
Kan ni ta emot nattvard av en präst vigd under de senaste tio åren?
Men hur ser ni kvinnliga präster - vigda av manlig biskop, är den vigningen giltig?

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Lekmännen bör endast representeras av aktivt kyrkfolk, sådana som verkligen går i kyrkan, som tjänar den, som tillber i den. Lekmännen bör representeras av dem som i tro och handling vill leva ett kristet liv och någon sådan vilja visar, käre "Anonym", mycket få av dagens kyrkopolitiker!
Är det verkligen rimligt att den "kyrkotillhörige" som ej har en sådan vilja till kristet liv, som saknar kyrklig och teologisk kompetens, som saknar tro, tillåts rösta i läro- och ordningsfrågor? På vilket sätt är det rimligt?

Alla präster som vigts i Lunds och Stockholms stift av de kvinnliga stiftscheferna ("biskopar") är ogiltigt vigda, ja. Således kan en katolskt troende inte ta emot sakrament förättade av sådana ogiltiga präster...

Genom sådana åsikter begränsar vi oss till vad som är katolskt, vad som är Guds vilja, till vad Kyrkan är. Vi är inte intresserade av "moderna" och världsliga påfund som påtvingats Svenska kyrkan av en kyrklig ockupationsmakt.

En kvinnlig "präst" vigd av manlig biskop är heller inte giltig, eftersom det bryter mot Kristi intention. På samma sätt som en nattvard firad med vatten och chips inte är riktig nattvard, då den bryter mot Herrens instiftelse.

Sus sa...

Ja, nu börjar det bli lite intressant det här.
Du som skriver denna blogg är enligt din egen presentation prästkandidat för Svenska kyrkan.
Har du framfört dina åsikter i en antagningskonferens, eller kommer du att göra det?
Risken är då överhängande att du inte blir antagen.
Kommer du därför att tiga med dem!
Har du tänkt på att din prästvigning i så fall grundar sig på en lögn, eller i bästa fall en halvsanning.
Jag är präst i svenska kyrkan, kvinna, vigd av en biskop som också är kvinna.
Ja, jag är verkligen präst. Inte en ogiltig präst. Jag är kallad av Gud. Och Gud kallar mig fortfarande. Den som ifrågasätter mitt kall ifrågasätter indirekt även Gud.

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Självklart tiger jag, det är ju därför bloggen är anonym! Men kära "sus", att tiga är inte att ljuga, vad än Kyrkoordningar och paneler på antagningskonferenser säger, har jag rätt att tänka och tro. Det har jag rätt till så länge jag håller mig till ramarna. För dig måste det vara fruktansvärt irriterande att det fortfarande finns folk som tänker fritt, som bara understår sig att inte dela din och världens övertygelse. Att prästkandidater fortfarande får säga och tänka en sak men fortfarande verka och arbeta måste göra dig sömnlös om nätterna! Eller?

Nej, "sus". I den av Kristus instiftade Kyrkan är du inte präst, dina sakrament är ogiltiga, du har missförstått din kallelse. Det tror jag med de flesta kristna Kyrkor och sannerligen också bekännare i världen, du kan aldrig få mig att tro annat. Inte så länge Guds ord är tydligt och Hans Kyrkas heliga Tradition säger något annat. När jag ifrågasätter ditt ämbete är det i lydnad mot Gud, Han har inte gett oss någon annan uppenbarelse än sitt ord och sin tradition! Det är alltså du som ifrågasätter Guds ordningar.

Sus sa...

Ojdå!
Ja, mycket kan man säga bakom anonymitetens mantel.
Du erkänner i alla fall att din anonymitet beror på att du inte vågar stå för dina åsikter och ta konsekvenserna av dem. Det var inte riktigt de formuleringarna du använde då bloggen startade.

Hur ska du tackla följande löfte i din prästvigning:
"Vill ni i er tjänst följa vår kyrkas ordning och förverkliga er kallelse med Kristus som förebild?"

Vill du det? Vill du följa kyrkans ordning? Hur ska du kunna arbeta tillsammans med en prästvigd kvinna?
Hur ska ni kunna ha konfirmander tillsammans - åka på läger. Hur ska du inför konfirmanderna förklara att du inte kan ta emot nattvarden av din kvinnliga kollega, samtidigt som du ska följa konfirmandriktlinjerna och kyrkans ordning?
Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer.

Du ifrågasätter min kallelse - istället kanske du skall tänka igenom din egen.
Du säger att du tänker fritt - är inte dina tankar egentligen ganska låsta, om du hela tiden måste tänka på att du skall hålla dig inom ramarna?

Nej, jag ligger inte sömnlös om nätterna. Jag sover faktiskt riktigt gott!

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Just sådana som du är anledningen till att jag måste vara anonym. Sådana som inte kan tåla att människor fortfarande står fast vid vad Svenska kyrkan stod för innan 1958 års - från riksdagen påtvingade - beslut. Sådana som gjort det omöjligt för prästkandidater att uttala sin åsikt.
Vi får förvisso officiellt tycka och tänka "annorlunda", än gäller tankefrihet, men i praktiken vet vi alla att det ändå innebär ett prästvigningsstopp för dem som faktiskt trots sina åsikter är beredda att samarbeta med sina kvinnliga kolleger. Därför måste denna blogg vara anonym, precis som i alla andra förtryckande system.

Varför törs inte du avslöja din identitet? Varför bloggar du anonymt?

Vilka formuleringar från "då bloggen startade" syftar du på?

Kära "sus", du vet att jag i praktiken inte behöver samarbeta med kvinnliga präster. Du vet att jag kan söka mig till församlingar där det aldrig bör ske. "Vår kyrkas ordning" är inte Svenska kyrkans av politiker påhittade ordning, utan Kristi Kyrkas ordning, Svk viger ju inte bara för sin egen kyrkoprovins då Hon bekänner sig att vara en del av den Allmänneliga (Katolska) Kyrkan. Här skiljer sig din och min syn, häri ligger grunden till våra olika uppfattningar. Är Svenska kyrkan en del av den Katolska Kyrkan eller en protestantisk sekt?

"Att vara präst innebär att följa Kristus. Att följa Kristus är att möta människor där de är. Att kunna följa någon annan en bit på väg. Tänk på att du skall möta människor i livets alla situationer."

Mycket fint formulerat, precis så tänker också jag. På vad sätt skulle min katolska syn på ämbetet strida mot detta?

Till skillnad från dig talar jag aldrig om att jag är kallad. Jag talar aldrig om att "jag skall bli präst". För mig är det en känsla av ett kall, ett enda alternativ förvisso, men bara vad jag TROR är ett kall. Men du verkar så säker... och jag kan inte annat än säga att det i ditt fall är glasklart: du kan inte vara kallad, då det strider mot Guds vilja, i alla fall inte till präst i Kristi Kyrka.

Vad skönt att du sover om nätterna, även om du verkar så ivrig i din vilja att tysta den minoritet som ju faktiskt inte har något utrymme alls i dagens Svenska kyrka, vi som faktiskt inte får uttala oss. Modigt av dig!

Karin sa...

Kära "Sus" Jag är kvinna och emot kvinnliga präster. Ni verkar vara liberala surkärringar allihopa vars enda nöje är att hacka på präster/prästkandidater som faktiskt försöker att följa det som alla kyrkor trott på fram till 1958. Men du tror säkert att vi i vår moderna tid har kommit fram till sanningen. För hur kan Gud vara så hemsk att han skulle tycka att det är fel med kvnnliga präster? Är Gud inte feminist? Hemska tanke! Men det fungerar inte riktigt så. Det är ingen värdslig ordning vi följer.
Men jag skall tala om en sak. Många av oss unga kristna är trötta på en flumkristendom. När svenska kyrkan började tillåta kvinnliga präster 1958 så ser vi ju att allt gick åt skogen. Nu är det homovigslar,mässor där prästerna inte pratar om Jesus utan om sopsortring( vilket iofs är viktigt,men kanske inte kyrkans viktigaste budskap) och hela baletten. Heder åt Romersk-katolska kyrkan som håller fast vid Bibeln och traditionen. Jag är ung 80-talist och kvinna med en av de högsta utbildningarna i Sverige .Det handlar inte om någon jäkla jämställdhetsfråga utan om att faktiskt försöka följa Guds ord och traditionen. Kan inte ni liberala "kvinnopräster" acceptera att det faktiskt finns andra åsikter? Är ni så trångsynta?

Karin sa...

Dessutom ser det töntigt ut med kvinnor i prästkläder och biskopsskrud!

Sus sa...

Min avsikt är inte att tysta någon minoritet.
Det jag reagerade på är ditt svar till "anonym" ovan, där du ogiltigförklarar alla prästvigda kvinnor.

Jag inser att diskussionen inte leder vidare

Jag önskar dig lycka till med dina fortsatta teologistudier.

Vänligen
Susanne Englund

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Tack, Susanne.
Även om jag inte förstår poängen med att du ger dig in i en debatt med en gruppering som du ju faktiskt vet har den ståndpunkten. Att vara katolsk/högkyrklig brukar ju innebära att man inte kan erkänna kvinnopräster, det var väl inget nytt eller?
Men tack ändå, och lycka till med din prästjänst!

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Jag hoppas också att du kommer att leda människor till tro på Honom som är vår Frälsning och vår Gud, det är alltid möjligt oavsett ämbete eller ej.

Sus sa...

Jag är nog lite naiv. Trodde att "högkyrklig" i första hand var en form för hur Guds ord bäst skall bäras fram och komma till uttryck i gudstjänsten. Trodde inte att det också innebär ett såpass kompakt motstånd mot prästvigda kvinnor.

Välkommen att läsa vidare på min blogg, där jag kommenterar vidare. Jag har inte kommit så långt med den ännu, utan den får byggas på efter hand.

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

"Högkyrklig" är ju förvisso ett ord jag undviker på denna blogg, eftersom ordet ju på många sätt mistat sin betydelse, om det någonsin varit en bra beskrivelse.

Poängen är ju den katolska tron. Det handlar alltså inte bara om ritualism, som den "högkyrklighet" du tycks syfta på.

Med en katolsk tro följer också en katolsk kyrkosyn, om vad Kyrkan är, vad Svenska kyrkan är och hur vi vårdar det katolska arvet i vår kyrka, hur detta vårdande skall bli ännu bättre.

Med en katolsk kyrkosyn följer en katolsk sakramentssyn. Hur många är sakramenten, vad betyder de osv?

Och med den katolska sakramentssynen följer en katolsk ämbetssyn. Här kommer kvinnoprästfrågan in. När detta handlar om ett sakrament som prästvigningen enligt katolsk syn är, kan inte vi ändra vad som givits oss. Annat kan vi inte stå för.

Det är inte vi som är insnöade, det är inte vi som ständigt tar upp frågan, det är inte vi som reglerar och omöjliggör.
Det enda vi kräver är en plats i Svenska kyrkan, som är vår kyrka.

Återigen tack för dina ord, det har nog varit lärorikt för oss båda!

Erik Å sa...

Hej,

tack för ditt svar!

Vänligen,

Erik

Anonym sa...

Som representant för vad du kallar den kyrkliga ockupationsmakten kan jag inte bli annat än förundrad när jag läser din blogg och inläggen här. Du kallar dig för katolik men skriver samtidigt "Det enda vi kräver är en plats i Svenska kyrkan, som är vår kyrka".
Svenska kyrkan bröt med katolska kyrkan på 1500-talet och blev en luthersk kyrka så hur kan du då kalla den för "din kyrka"?
Även om det finns församlingar som inte accepterar präster av båda könen så är de i minskande antal så jag tror du kommer få problem i framtiden även om du lyckas ta dig fram till prästvigning inom Svenska kyrkan.

Anonym sa...

Hej Karin!
måste bara gratulera dig till en strålande slutkläm: Dessutom ser det töntigt ut med kvinnor i prästkläder och biskopsskrud . Vilket argument!
Står din argumentationsteknik i paritet med din utbildning? Vad bygger du din personanalys på? Har du lärt dig det på juridicum? Att du använder tillmälen som liberal surkärring säger mig mer om dig själv än om den du vänder dig mot.
Jaja, en kvinna med Sveriges högsta utbildning har talat!
Imponerande!

Karin sa...

Snälla! Jag kan självklart komma med bättre argument men jag inser att det är lönlöst. Därför har jag gått in för att provocera i stället för jag vet att det är oerhört provocerande för kvinnor att få ett knivstick i ryggen av det egna könet. Dessutom läser jag till civil.ing i teknisk fysik i Umeå. Vad bygger du din personanalys på?
Det där med " en kvinna med en av Sveriges högsta utbildningar" skrev jag endast för att personer ofta brukar ha fördomar om att konservativa kvinnor ofta är förtryckta osjälvständiga hemmafruar.

SusIE sa...

Ser att meningsutbytena fortsätter!
Jag lämnar dock diskussionen. Tycker den har spårat ur.

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Jag kan nog inte annat än att hålla med "susie", helt klart har diskussionen hamnat på en låg nivå!

Karins argumentering om "töntigt med kvinnor i prästkläder" och snack om "surkärringar" hör inte till seriös debatt.

Erik Å sa...

Kommentarer i Signum angående utvecklingen i CofE och hela Anglikanska gemenskapen:

http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=3803

Thomas H sa...

Du glomde ett tredje alternativ - konvertering till ortodoxa kyrkan! Det ar en hel del anglikaner smo simmar over bosforen...

Jag laste for langesen att en Continuing Anglican - biskop konverterade til ortodoxin:

http://westernorthodox.blogspot.com/2006/03/continuing-anglican-bishop-converts-to.html