2010-08-06

EFTER HÖGMÄSSAN...

I en katolsk församling är det vanligt att prästen efter högmässan, antingen på latin eller folkspråk, inleder den första meningen i Angelus-bönen, under det att församlingen vänder sig till kyrkans Madonnastaty vid sidan av koret och svarar prästen växelvis. På latin skulle han säga Angelus Domini nuntiavit Mariae, på svenska Herrens ängel kom med bud till Maria och hos våra anglo-katolska vänner The angel of the Lord brought tidings unto Mary. På denna blogg har bloggskribenten tidigare propagerat för privat användande av Angelus-bönen, som är en påminnelse om Guds människoblivande och den saliga jungfrun Marias roll i det kristna livet - det inlägget hittar ni här.


Hos anglo-katolikerna är bruket av Angelus-bönen något alldeles självklart. Så har det dock inte alltid varit. Vördandet av Maria blev fullt accepterat inom den anglo-katolska väckelsen först under 1900-talets första årtionden, dvs. nästan 100 år efter det att Keble och Newman publicerade sina Tracts for the Times. Acceptansen kom först i och med F. Alfred Hope Pattens återuppbyggande av The Shrine of Our Lady of Walsingham på 1920- och 30-talen. Kyrklig förnyelse i katolsk anda är inget hafsverk - inte ens i England - vilket är värt att reflektera över såhär 80 år efter F Gunnars ankomst till Osby!

Så sakteliga är ju som bekant vördandet för Maria påväg tillbaka till våra svenskkyrkliga församlingar. Detta tack vare den katolska rörelsen inom Svenska kyrkan. Många av våra präster har besökt Walsingham och tagit med sig Mariafromheten hem till sina församlingar. På sina håll förekommer faktiskt Angelus efter mässan, om inte i kyrkorummet så åtminstone i sakristian! Ett populärt sätt att "arbeta katolskt" är att göra det genom musik - svenskkyrkliga gillar musik (så har man t.ex. infört halleluja-acklamationer vid evangelieläsningen i en del församlingar). Därför vore det kanske inte helt fel att låta sig inspireras av den anglo-katolska sjungna Angelus-bönen, som vi kan lyssna till här. Det vore kanske nått?

PS. På söndag (15 augusti) firar Kyrkan Jungfru Marie upptagande i Himlen. Se detta inlägg!

4 kommentarer:

Beregond sa...

Håller verkligen med om rekommendationen av Angelus-bönen. Tolvslaget i P1 varje vardag ger god hjälp!
Enligt _Oremus_, där jag lärde mig bönen, lyder dock första raden "Angelus Domini nuntiavit Mariae". (Verbet _nuntio_ konstrueras så att den som hälsas står i dativ.)

Men jag blir litet grinig av halleluja-acklamationer efter evangelieläsningen och undrar om det är för att bevisa att man inte är katolskt som man måste stoppa in hallelujat på fel plats i ordningen. Litet som när Martin Lind stundom hade rökelse i mässan i Uppsala domkyrka -- under kyrkans allmänna förbön. (Om jag lägger band på grinigheten kan jag förstås i bägge fallen se en vacker tanke, men jag blir alltså inte omedelbart entusiastisk.)

Kyrkliga Betraktelser sa...

Håller med. Ang. Hallelujat anser jag dock att det är en god början!

Yes, Mariae skall det vara.

fadermikael sa...

Angelus ber man morgon, middag och kväll, och inte nödvändigtvis "efter högmässan". Det finns f.ö. en jättefin målning av Jean-Francois Millet som heter "Angelus" som är alldeles underbar.

Kyrkliga Betraktelser sa...

"Angelus ber man morgon, middag och kväll, och inte nödvändigtvis "efter högmässan"."

Ja, men poängen med denna artikel är ju just att presentera bruket med Angelus efter mässan.