GÖR BOT!

Kvällen innan palmsöndagen sitter jag i en romersk-katolsk domkyrka i centrala Europa, för att lyssna till Giovanni Battista Pergolesis Stabat Mater. Ovan katedralens högaltare hänger en mörkblå klädnad, vilken framhäver altarets centrala krucifix som mot en klar kvällshimmel. Nedsjunken i bön ber jag över Svenska kyrkans situation, över äktenskapsfrågan, över de fyra stundande biskopsvalen osv. Efter ett tag får jag en djup känsla av att Gud tilltalat mig - detta är för mig mycket ovant och aningen pinsamt att skriva om - men jag fick ingivelsen av att Gud, den korsfäste avbildad ovanför högaltaret, gav oss alla ett budskap, och detta budskap lyder: Gör bot!

Svenska kyrkans skuld för att gång på gång fjärma sig från katolsk och apostolisk tro, är inte bara "de andras" skuld. Om vi tror att Svenska kyrkan är en del av Kristi ena, heliga, katolska och apostoliska kyrka; om vi tror att Svenska kyrkan är en lem av Kristi kropp som också vi är medlemmar i - då är vi också alla företrädare för Svenska kyrkan. Vi är därför delaktiga i vår kyrkas gradvisa fjärmande från den heliga kristna tron och Kristi Heliga Kyrka. Svenska kyrkans skuld är min, och den är din. Den är gemensam. Vi måste därför alla göra bot: för oss själva, för Svenska kyrkan, för varandra. Denna bot måste vara personlig: vad har jag gjort för Kristi Kyrka, vad har jag gjort för att förhindra den negativa utvecklingen? Boten måste också vara ställföreträdande: för dem som inte vill göra bot, för dem som driver Svenska kyrkan längre bort från Kristus: för dig och för mig.

Samtidigt som tonerna av Pergolesis Stabat Mater fyllde katedralen, fick jag också en annan stark förnimmelse. En känsla av trygghet, det var som om Gud sade: "det kommer att ordna sig". Men först måste vi alla ödmjuka oss och göra bot. Sedan kommer Gud att visa oss en väg framåt. Kära läsare: bed och reflektera över detta inför den kommande stilla veckan!