VIGSELRÄTT OCH VIGSELPLIKT
Kyrkliga Betraktelsers ståndpunkt i vigselfrågan är klar: äktenskapet är ett sakrament som förverkligas mellan man och kvinna, välsignat av Guds kyrka på jorden. "Samkönade" vigslar finns naturligtvis inte på kartan. När det partipolitiskt ockuperade Kyrkomötet 2009 fattade beslut om s.k. "samkönade vigslar" eller som ärkebiskopen uttryckte det: "utvidgade" Svenska kyrkans äktenskapsteologi, lovade man samtidigt samvetsfrihet för de präster och övriga kyrkoanställda som inte vill delta i sådana vigselakter. Detta skulle också gälla kandidater till kyrkans ämbeten. Så här några år senare vet vi att så inte längre är fallet i alla stift, t.ex. Stockholms, där prästkandidater uttryckligen måste säga sig vara beredda att viga homosexuella par. I praktiken vet vi också att frågan varit viktig i samtliga biskopsval, där inget val hittills har vunnits av en kandidat av traditionell äktenskapsuppfattning. Homovigslar är således det enda politiskt korrekta.
Vi var många som hade det på känn att så skulle bli fallet. Men samtidigt har det hittills gått alldeles utmärkt att hysa den traditionella uppfattningen på de flesta håll inom kyrkan. Då dyker det plötsligt upp präster av traditionell hållning som inte riktigt är nöjda med situationen. De menar att det är principiellt fel med statlig vigselrätt för präster och menar sig vilja befrias helt från vigselrätten. Kammarkollegiet säger ok, och plötsligt har vi präster i Svenska kyrkan som varken viger hetero- eller homosexuella par. "Fine", tänker vi andra. Deras val. Kyrkliga Betraktelser håller med principiellt: prästen skall inte behöva förrätta statliga vigslar, likaså bör en präst kunna avstå helt från att viga människor, oavsett deras sexuella läggning.
Problemet är bara att den rätten, att väja, redan finns. Som präst får du tacka nej utan att ange anledning. Men vigselvägrarna vill hellre ha bråk. Detta är för Kyrkliga Betraktelser näst intill ofattbart. Plötsligt lägger man motioner i årets Kyrkomöte om att präster skall få välja att ha vigselrätt eller inte. Varför? Varför inte bara sitta tyst i båten? Nu kanske någon undrar om Kyrkliga Betraktelser har blivit en "fegisblogg". Nej, det har vi inte. Men risken är att hela debatten i längden leder till allt värre åtstramningar för oss av den traditionella uppfattningen. Vi målar in oss i ett hörn, och det blir vårat eget fel. Vi kunde ha hållit käften och det hade varit "bussines as usual", Kyrkomötet hade, kanske - i alla fall för en tid - låtit oss hållas. Men nu blev det istället ett rungande NEJ, snarare blev vigselrätten en vigselplikt. Och det är de militanta vigselvägrarnas fel! Dessutom har man kanske - för att citera Karin Långström Vinge - väckt en björn som sover. Var det smart? Nästa års kyrkomöte kan bli problematiskt, och då är det frågan vems fel det är i grunden...
Jesus nåd. Maria bed.
Uppdatering 11-11-01:
Förtydligande: den "vigselplikt" som Kyrkomötet beslutat om innebär inte ett tvång för präster att viga homosexuella par, snarare handlar det om att präster inte får avsäga sig sin vigselrätt. Dvs. "väjningsrätten" gäller fortfarande.
11 kommentarer:
Gällandes det berörda stiftet kan jag dementera att en sådan utfrågning skulle existera. Allmänna samtal kring tro och sexualitet, ja kanske. Där skulle det i princip kunna ske, men nej det är inte min erfarenhet att så gör. Hela denna diskussion verkar komma från folk utifrån, inte därifrån det verkligen händer.
TB
Märkligt då att jag hört prästkandidater från Stockholm som vittnat om att så är fallet...
Nåja, någon vigselplikt blir det ju inte, möjligen vigselförordnarplikt. Präster får fortfarande neka att viga utan att ange skäl. Sunnlidens motion handlade väl snarare om den sjuka situationen att det är kammarkollegium och inte domkapitlet som, i viss mån, har tillsynsansvar för präster i fråga om vigslar. Jag hoppas att Sunnliden fortsätter att avslöja bristerna i vår ockuperade folkkyrka.
Erik
Självklart håller vi med dig broder, i din definition av äktenskapets sakrament. Precis så är det. Vi noterar att du också själv konstaterar att hade man lyckats dölja sin inställning och teologi en tid, så är det ändå just en begränsad tid det handlar om. Så, varför dra ut på lidandet? Vi vet var det ändå hamnar, om det nu dröjer ett år eller fem år! Väjningsrätter har aldrigt bestått någon längre tid i Svenska kyrkan!I övrigt vill vi inte strö salt i såret, utan avstår i detta fall från vidare kommentarer och ber istället för våra bröder i Svenska kyrkan...
Nordisk-katolska kyrkan ser naturligtvis sin chans att måla fan på väggen (möjligen för att skrämma svenskkyrkliga katoliker till konvertering), trots att man samtidigt försöker spela ödmjuk och vilja väl. Till NKK:s påståenden: Vi vet inte alls var något "hamnar". Det finns ingenting som säger att homovigseln kommer att bli ett tvång. Dessutom spelar visst fem år i Svenska kyrkan stor roll, särskilt med tanke på den politiska utvecklingen och att det inom fem år är kyrkoval.
Jag har aldrig argumenterat för att någon skall "dölja sin inställning och teologi en tid". Däremot menar jag att man kanske får välja sina strider. Frimodig kyrka/Sunnliden gjorde ett dumt drag. Vi behöver tid, inte skynda på den liberalteologiska offensiven!
Då missförstod vi dig, broder, och du missförstod oss! Din tro på den framtida Svenska kyrkan är verkligen beundransvärd! VI tror nog på ett undanröjande av väjningsrätten inom de närmaste åren och därmed i praktiken ett tvång för präster att viga samkönade, om inte annat lär det komma papper som man skall skriva under, utfrågningar av prästkandidater etc. Att sätta sin tro till kyrkomötet/ett nytt kyrkomöte, visar väl hur fel det blivit, d v s med själva systemet med politiskt tillsatta kyrkomöten. Om det är kyrkomötets väl eller ve som man vill bygga sin framtid på i Svenska kyrkan, så visst... var så god!
Det skulle också vara oss främmande att "skrämma" någon in i Nordisk-katolska kyrkan, precis som Romersk-katolska kyrkan eller Ortodoxa kyrkan inte heller skrämmer någon in i dessa kyrkor, när dessa kyrkor kritiserar Svenska kyrkans beslut! Vi finns helt enkelt här och står upp för klassisk, kristen tro och den odelade Kyrkans tro, och de som vill söka detta, vet själva vart de skall gå. Ja, faktum är att de flesta s k högkyrkliga eller "svenskkyrkliga katoliker" som du kallar det, nog skulle få det väldigt svårt i vår kyrka, då det där krävs ett betydligt större ekumeniskt sinne än bara det nationellt storsvenska, det krävs förståelse för både de östliga och de västliga traditionerna och det krävs att man äntligen släpper de nostalgiska tillbakablickarna på det som en gång var Svenska kyrkan och det krävs att vara "för" något istället för "mot" något - en nog så svår omställning och identitetskris för många!
Som vi tidigare sagt, så är det, ärligt, inte ens kanske önskvärt för oss, att behöva ta hand om en ström missnöjda protestanter på flykt undan Svenska kyrkan! Men som vi också tidigare sagt, så önskar vi dig allt gott i ditt fortsatta arbete för att grundligt reformera Svenska kyrkan och leda den till bot, bättring och omvändelse, och vi hoppas på många goda debatter i framtiden!
Nog är NKK:s ton ytterst bitter. Man får väl hoppas att era norska bröder inte är likadana, då vore det synd om norrmännen. Själv står jag kvar vid min ståndpunkt: NKK behövs inte i Sverige. Den katolskt troende som inte känner sig hemma i Svenska kyrkan, gör nog bättre i att konvertera till Rom eller Östkyrkan.
Sedan hoppas jag att läsarna noterar att denna blogg i grunden varit positivt inställd till samfundet NKK, något som bloggkommentatorn "Nordisk-katolska kyrkan" tyvärr gjort slut på...
Allt detta får naturligtvis stå för dig, broder, men VI är åtminstone fortsatt positiva till din egen blogg och de diskussioner som du sätter ljuset på! Din blogg är ett viktigt forum i den svenskkyrkliga debatten. Vi hoppas du fortsätter detta arbete, ärligt, återigen! Och vi är allt annat än "bittra", i själva verket fröjdas vi i anden och gläds alldeles oerhört över att vara del av en kyrka som förvaltar det evangeliska arvet från nordisk kristendom in i ett större sammanhang som kan vara ett incitament för en genuin, katolsk kristendom med ortodox tro och teologi i en västlig, liturgisk tradition, något som aldrig på allvar funnits tidigare i Norden. Om NKK inte behövs i Sverige, så behövs det knappast heller i Norge, och knappast behövs då heller Romersk-katolska kyrkan eller någon av de ortodoxa kyrkorna i Sverige, då Svenska kyrkan anser sig själv vara nog för Sverige. Vi hoppas ju som alltid att man ändå kan vara positiv till kyrkor som inte fullt ut delar den uppfattning man själv har. Om din enda orsak till att vara positiv till NKK bestått i att vi fullt ut accepterar dina premisser om vad kyrkan skall vara och att vi dessutom undviker att etablera oss i Sverige enbart för att du och andra anser att det inte behövs, d v s att du är positiv till NKK enbart så länge man håller sig i Norge, ja, då är vi ledsna att vi inte kan ställa upp på dessa dina premisser. Du har naturligtvis full frihet att bedöma NKK, liksom vi tar oss friheten att bedöma Svenska kyrkan. Allt gott!
Det är ju alltid lättare att inte kämpa emot utan bara försöka hålla sitt eget samvete fritt men är det den bästa vägen för kyrkan?
Spes nostra: det handlar om att välja rätt strid i rätt tid.
... och det var just det TB försökte i början i hopp om att nyansera.
TB
Skicka en kommentar