ENHETENS KYRKA BÖRJAR TA FORM
I förrgår lades under pompa och ståt och i närvaro av bl.a. biskoparna Anders Arborelius, Biörn Fjärstedt och Göran Beijer (alla i full ornat) grundstenen för Enhetens kyrka i det svenskkyrkliga benedektinerklostret i Östanbäck. Kyrkliga Betraktelser har återkommande rapporterat om det här, här och här. Kyrkan, som kommer att rymma 200 besökare, börjar sannerligen ta form, från de ritningar och spadtag vi tidigare publicerat, till dagens grundläggning. Världen idag skriver om händelsen här."När första spadtaget togs i juli var förhoppningen att hela bygget skulle stå klart ett år senare. Men invigningen kan komma att senareläggas då det saknas några miljoner till arbetet, som baseras på donationer.Än tycks inga bilder ha publicerats från själva ceremonin (även om undertecknad fått se ett par), men från bygget finns bilder på kyrkans hemsida, varav några publiceras nedan:
– Någon gång under 2011 bör vi vara färdiga. Det beror på när vi får pengar, säger Fader Caesarius."
Låt oss så återupprepa vad vi tidigare skrivit: Kyrkliga Betraktelser uppmanar till bön och generösa gåvor till detta projekt. Gåvor som bidrager till bevarandet av katolsk tro och liv i Svenska kyrkan och bland Sveriges folk. Må Herren välsigna detta projekt, låta sin Helige Ande verka i hela vår kyrka och särskilt stödja Östanbäckbröderna i denna kamp för det monastiska livets oändliga rikedomar och frukter!Mer inormation hittar du på kyrkans hemsida.
45 kommentarer:
Tack för en trevlig blogg! Jag är en kristen sökare som alltmer kommit fram till att jag nog är högkyrklig lutheran. Jag tillhör Svenska kyrkan, och jag bor i Huddinge söder om Stockholm. Nu letar jag efter en kyrka och en församling som kan bli mitt andliga hem. Jag önskar finna en församling med en rikare, högkyrklig liturgi men som samtidigt är trogen de lutherska bekännelseskrifterna. Finns det någon sådan i min närhet? Om du som ligger bakom denna blogg ville hjälpa mig härvidlag vore jag dig mycket tacksam!
Paul,
Efter att ha varit i samma situation som du för ett år sedan kan jag personligen varmt rekommendera S:t Stefanus koinonia (http://www.stefanuskoinonia.org/) inom Missionsprovinsen. Högmässa firas varje sön- och helgdag kl. 11.00 i S:t Sigfrids kyrka i Aspudden. Inriktningen är "på Svenska kyrkans bekännelses grund och med troget bevarande av den allmänkyrkliga traditionen". Utomstående skulle nog säga högkyrklig.
... och skulle du av någon anledning missa tiden kan du tryggt stanna kvar till kl 14 då du får god klassisk förkunnelse även då.
Populisten: tack för ditt svar! S:t Stefanus koinonia låter intressant, men jag vill helst stanna kvar inom Svenska kyrkan.. Missionsprovinsen är väl inte längre en del av denna, utan ett fristående samfund, eller? Känner du till någon högkyrklig församling i mitt närområde inom Svenska kyrkan?
Till denna bloggs innehavare: jag skulle uppskatta väldigt om du också ville ge mig några tips! =)
Hej Paul.
Tyvärr känner jag inte till Stockholm särskilt bra. Men jag har förstått att kyrkolivet inte är det roligaste, av förklarliga skäl. Men de flesta jag känner brukar gå till S:t Matteus när de besöker huvudstaden. Kanske inte den mest lutherska kyrkan, men vissa av prästerna är högkyrkliga och kyrkolivet är starkt påverkad av denna väckelse. Kyrkoherden är kvinnlig präst, men är vänligt inställd.
Sedan firar SSB mässor en gån per månad i Mikaelskapellet, Karlbergsvägen 64. Se SSB:s hemsida:
http://www.societasbirgittae.org/kapitel.shtml
Paul, som ingrodd 08 vet jag hur det känns att vara kyrkligt svältfödd, men hjälp finnes. Mässan kl 14 i St.Sigfrid är helt svenskkyrklig och fristående från MP, dock lika god högkyrklig förkunnelse (MP är enbart hyresgäster kl 11, dock goda sådana). Andra större sammanhang du kan utforska är annars St:Matteus inne i stan samt St:a Ragnhild i Södertälje, båda ligger ju inom räckhåll för dig.
Allt gott o lycka till broder
Pax
Paul,
Mig veterligen är de allra flesta av både gudstjänstbesökare och koinoniamedlemmar i S:t Stefanus medlemmar i SvK fortfarande. Nu kontrolleras ju varken detta eller MPr-intresse i kyrkporten så säker kan man ju inte vara :-)
Koinonians pastor och biskop Göran Beijer som alltsomoftast leder högmässorna är förvisso avkragade inom SvK, men jag tror att alla läsare på denna blogg inser att de likafullt är ämbetsbärare inom Kristi Världsvida Kyrka genom MPrs apostoliska vigningar.
Jag tänker knappast argumentera mot S:t Stefanus hyresvärdar (bra hyresvärdar som de verkar vara), men 14.00 är det vad jag förstår bara gudstjänst sisådär en gång i månaden. 11.00 är det som sagt högmässa varje sön- och helgdag.
Men varför lita på oss? Besök de olika gudstjänsterna och bilda dig en egen uppfattning istället!
"Koinonians pastor och biskop Göran Beijer som alltsomoftast leder högmässorna är förvisso avkragade inom SvK, men jag tror att alla läsare på denna blogg inser att de likafullt är ämbetsbärare inom Kristi Världsvida Kyrka genom MPrs apostoliska vigningar."
Avkragningen tar inte bort "character indelebilis". I så fall vore märket inte indelebilis, dvs outplånligt.
Kära vänner,
Tack för alla era svar! SSB:s mässor i Mikaelskapellet låter verkligen intressant! Några frågor till, om ni tillåter, från en novis:
Den svenskkyrkliga mässa kl 14 i Sankt Sigfrid som det talas om, till vilken församling hör den? Kan inte utläsa det av informationen från nätet.
Det jag söker efter i liturgin är sådant som: procession, vigvatten, rökelse, fast kyrkokör, knäböjande vid nattvard m. m. Finns det någon svenskkyrklig församling som använder sig av t ex rökelse? Jag har förstått att det finns andra lutherska samfund som använder rökelse i mässan, men förekommer det överhuvudtaget inom Svenska kyrkan?
Paul, St:Sigfrids vänner är en stiftelse inom svenska kyrkan som vill bevara denna lilla träpärla som jag verkligen råder alla här någon gång besöka. Den tillhör inte någon församling längre, var dock huvudkyrka i Hägersten fram till Uppenbarelsekyrkan byggdes tidigt 60-tal. Den används dock till både vigslar och dop vår-höst. Föreningen har också i sina stadgar att vara trogen Bibeln, bekännelseskrifterna och klassisk kristen tro. Gudstjänst firas 2 gånger varannan söndag. Hyresgästen är omtyckt och viktig för existensen. Allt arbete sker på ideel basis av prästen Kåre Strindberg (ordförande) och övriga styrelsemedlemmar, vilket gör att det inte finns något traditionellt församlingsarbete, man har också separerade verksamheter / högmässor.
Den liturgi du söker finner du, mig veterligen bara ev i Matteus, men pröva du MP kl 11, ev så kan någon ge dig tips där. Stockholm och högkyrklighet är med något undantag i princip ett avslutat kapitel (då menar jag liturgi och förkunnelse), du finner här och var fortfarande några få enskilda högkyrkliga präster i församlingar som naturligtvis förkunnar, bekänner och försöker fira gudstjänst efter vad du söker.
Utöver detta finns naturligtvis Clara kyrka med Sahlberg, Lidskog och de andra och samarbetet med katolska kyrkan, men nej, rökelser har jag aldrig sett i Clara.
Önskar jag kunde hjälpa dig mer, men så här ser det ut. Pröva Matteus eller lyssna på populisten, de kan ev guida dig vidare
Paul,
Andra får uttala sig om andra sammanhang, men du skulle känna dig liturgiskt MYCKET hemma i S:t Stefanus. Sedan måste man också inse världsliga omständigheter gör att allt inte kan uppfyllas en "helt vanlig" söndag. Processionen kanske inte blir så lång alla söndagar och rökelsekaret kanske då heller inte tas fram. Någon kör finns heller inte. Sådan är ju verkligheten då man litar till ideella insatser; det blir vad man tillsammans kan göra det till och det beror på vem som är tillgänglig.
Mitt råd är att du istället för att leta efter en kyrka där alla dina krav finns på plats (för det tror jag knappast finns) försöker hitta en gemenskap som delar din grundsyn och sedan engagerar dig för att hjälpa till för att de luckorna som eventuellt finns ska kunna fyllas bättre.
SSBs mässor har jag också förstått är mycket värda ett besök, men var firar du mässa alla andra söndagar? Det ena utesluter ju förresten på intet sätt det andra.
Br Nicolaus,
Jag tackar för att du upplåter kommentarsplats för detta som ju ändå är "off topic", men högintressant för oss högkyrkligt sinnade stockholmare. Det slår mig att det kanske vore en intressant idé att söka skapa ett forum på nätet som listade de gudstjänstillfällen med högkyrklig liturgi som finns runt om i landet. Tyvärr saknar jag själv kontakter för detta (annat än att bistå med själva webadministrationen) så jag slänger ut idén i cyberrymden.
Populisten: inga problem, vi måste hjälpa varandra till gudstjänst! Tanken har faktiskt slagit mig att göra en slags lista över högkyrkliga församlingar, eller församlingar där högkyrkliga präster firar mässa. Dock finns risken att en sådan lista blir en utmärkt plattform för "angivare" och andra illasinta att "sätta dit" församlingar och präster...
Br Nicolaus,
Håller man det strikt till liturgin så blir det ju inte så känsligt eftersom den ändå avslöjar sig själv för varje kyrkobesökare. Dessutom hör det nog till god ton att fråga innan man sätter upp någon på en lista och då utsätter man i alla fall inte någon för en risk utan att denne vet om det. (Att vi alls har just denna del av diskussionen är egentligen en skrämmande bild av tillståndet i kyrksverige).
Händelsevis så upptäckte jag att "högkyrklig.nu" visserligen är upptaget men inte oerhört utnyttjat. Det vore ju onekligen en lämplig adress om man vill göra nåt mer än använda sitt bloggutrymme.
Paul: Är SSB en del av svenska kyrkan? De har ju ingen organisatorisk eller episkopal gemenskap.
SSB:s mässor är fina, dock utan rökelse. I S:t Matteus har vissa bra präster, dock inte alla. Ett intressant alternativ är de Ökenmässor som firas varannan torsdag i Högalidskyrkan, mycket liturgi och rökelse. De är inspirerade av den koptiska kyrkan och bedrivs inom SVK.
Joppe
Societas Sanctae Birgittae är en bönegemenskap inom Svenska kyrkan. Man är ingen kyrklig struktur utan ett andligt och sakramentalt brödraskap.
SSB har vissa regler som en medlem måste hålla sig till, varför SSB-präster ofta är att lita på.
Sedan till rökelsefrågan. Jag kan väl inte tänka mig att Paul kräver rökelse för att gudstjänsgemenskapen skall vara acceptabel. Det finns också mycket flummiga sammanhang där rökelse används... utan att göra någon bedömning av Högalidskyrkans ökenmässor.
Se däremot upp för prästerna var ni än går i Stockholm (utom då Missionsprovinsen och SSB), rätt vigning är väl en inte helt ointressant fråga...
Jag är mycket kluven till SSB.
Min personliga uppfattning är att en bönegemenskap måste vara erkänd av episkopatet för att vara en legetim del av en kyrka. SSB är ju kanske erkända av episkopatet men de erkänner inte själva episkopatets legetimitet.
Visitatorstiteln är ju vakant! Då har man ju i princip gjort sig till sedesvakantister och ställt sig utanför kyrkans gemenskap. Det är ju schismatiskt!
"Min personliga uppfattning är att en bönegemenskap måste vara erkänd av episkopatet för att vara en legetim del av en kyrka. SSB är ju kanske erkända av episkopatet men de erkänner inte själva episkopatets legetimitet."
Du får naturligtvis vara kluven och ha dina personliga uppfattningar, men du kan ju åtminstone hålla dig till vad som är sant. SSB har aldrig ifrågasatt legitimiteten i episkopatet!
Visitatorsfrågan handlar snarare om att det inte finns biskopar som vill vara visitatorer för SSB, eftersom det skulle vara dåligt för "imagen", men också att det inte finns några biskopar som skriver under på SSB:s teologiska hållningar.
Sedan är de ju så att det inte finns något som säger att SSB:s visitator måste vara biskop...
Varför är inte Fjärrstedt intresserad av SSB.visitatorskapet?
Med legetimitet menar jag alltså inte episkopatets äkthet utan rätten att härska oinskränkt över sin kyrkoprovins. Om SSB vore en del av Svenska kyrkan skulle man låta biskoparna visitera och utse någon av dem till visitator. Annars är man bara en kristen förening som består av medlemmar i en kristen kyrka.
Såvitt jag kan förstå finns inte möjligheten att bilda sammanslutningar som SSB upptagna i kyrkoordningen. Till skillnad från situationen i den katolska kyrkan.
Som organisation är SSB alltså inte en del av Svenska kyrkan; därför min kluvna inställning. Om den är personlig eller inte vet jag inte men jag tror den är katolsk.
Tack återigen alla ni som ägnat tid åt att svara på mina frågor!
Joppe: stort tack för tipset om Ökenmässorna, det låter mycket intressant!
Kyrkliga betraktelser: angående rökelse, "kräver" är väl inte rätt ord, men jag är mycket förtjust i symboliken och den stämning som rökelse ger. Jag är väl liturgiskt influerad en hel del av de ortodoxa kyrkorna. Och efter att ha läst att det finns lutherska samfund där rökelse är ett stående inslag i mässan väcktes min undran om detta förekom också någonstans inom SvK. Känner du för din del till någon församling där rökelse förekommer? Ursäkta om jag ställer dumma frågor, jag är som sagt novis i dessa sammanhang, men vad menar du med "rätt vigning" avseende prästerna?
Lärjungen: ingen aning, fråga honom?
Klosterlasse: tja, SSB är väl en organisation vars medlemmar är medlemmar i Svenska kyrkan och därmed svenskkyrklig...
Paul: S:t Ansgar i Uppsala lär använda rökelse vid högtidliga tillfällen. Det finns nog ingen svenskkyrklig församling där så sker söndagligen. Förekommer ju knappt i romersk-katolska församlingar...
Med rätt vigning åsyftar jag om prästerna är vigda av biskop i apostolisk ordning och således har giltiga sakrament. Stockholms stift har ju haft kvinnliga biskopar sedan 1997, varför det finns utrymme för viss tvekan till vissa Stockholmsprästers sakramentsutövning.
Paul:
Vilka lutherska frikyrkor är det som använder rökelse?
Tyvärr är det så, av någon anledning att även i katolska och högkyrkliga sammanhang finns alltid en liten grupp som är "allergiska" mot rökelse, d.v.s de hävdar att de på riktigt blir sjuka av röken. Trots att rökelse tidigare i användes i alla högmässor utan att man har dokumenterat något problem med den saken.
Själv tror jag det är ett ideologiskt motstånd. Hur paradoxalt det än kan låta finns det inom högkyrkligheten och RKK en stark falang som har en minimalistisk syn på liturgin. Ett exempel som är typiskt är kala kyrkorum, tomma bord som altaren där prästen dessutom står vänd mot församlingen etc. Detta är inte, som jag förstått saken, ovanligt i högkyrkliga sammanhang. Och i Romersk-katolska Kyrkan, som jag bättre känner till har det dessutom varit mer eller mindre standard sedan man skapade en ny mässordning på 60-talet, även om trenden börjat vända och detta förhoppningsvis dör ut med hippiegenerationen.
Eller så är det antitobakslobbyn som skrämt folk från all typ av rök inomhus. ;)
Simon
Jag tror du har helt rätt, det är själva företeelsen rökelse många är (eller tror sig vara) allergisk mot. I november höll jag ett föredrag i en hälsingekyrka och som avslutning var jag ministrant i aftonbönen där kyrkoherden och jag plockat fram kyrkans medeltida rökelsekar och använde det. Visst hostades det lite när jag berökte församlingen, men alla överlevde och ingen behövde bäras ut! Tvärtom var intresset stort när de som ville fick komma fram efteråt och titta närmare på rökelsekaret som fortfarande gav ifrån sig rök.
Att en organisation består av människor som är medlemmar i en annan organisation betyder ju inte att det finns en formell gemenskap.
I vår västerländska moderkyrka är alla gemenskaper juridiskt organiserade under och i olika subjurisdiktioner. Det finns en kyrkorättslig och därmed andlig gemenskap mellan dem.
Som jag förstått det är SSB inte underställd Svenska kyrkan och därmed närmast schismatisk. När visitatorsstolen är tom betyder det ju också att man tar avstånd från Svenska kyrkans biskopars (även +Björn!?) rätt att styra i Svenska kyrkan och är därmed sedesvakantister.
Det är ju intressant att sankt Ansgar inte heller bjudit in någon biskop att visitera.
Det hela är mycket konstigt.
Det mest storslagna varje år är SSB:s generalkapiltel varje år I Vadstena på St Birgittas himmelska födelsedag - 23 juli. Då firas en riktig mässa med allt vad den tillhör i form av rökelse etc. Det är lite synd att SSB inte använder rökelse på sina gudstjänster i Stockholm. Finns det någon princip bakom detta eller är det anpassning till SVK?
Ökenmässan är inte det minsta flummig utan är ett väldigt seriöst arbete att inkorporera ortodoxa - koptiska element i SVK.
Joppe
Joppe
Klosterlasse: hur kan ett brödraskap som träffas några gånger per år vara schismatisk? Det är ju inte så att man har egna församlingar och inte går i svenskkyrkliga mässor. SSB-präster och lekfolk finns ju i hundratalet svenskkyrkliga församlingar där de ber och tjänar troget!
Nu drar jag sträck för den för huvudinlägget helt irrelevanta diskussionen.
Med vad jag anser som i någon mån relevant för ursprungsinlägget, kan man tillfoga att Pauls sökande är viktigt även för att stärka RKK:are i deras ambition att bibehålla liturgisk extravagans. Den liturgiska minimalismen inom RKK som KB hänvisade till, har djupare rötter än Vat II. Inte minst i den nordiska s k miljökatolicismen runt och efter förra sekelskiftet (1900) var det på somligt romerskt håll torftigt värre med den liturgiska observansen.
Vad lära utav detta? Jo, att gräset som sagt inte alltid är grönare på andra sidan. Men framför allt, eller just därför, kan vi inte betrakta det som primärt romarnas sak att ansvara för traditionen utan detta måste hela allmänkyrkligheten bidraga till, också svenskkyrkliga katoliker, hur motigt det än kan kännas ibland.
Simon: jag vet inte vilka lutherska kyrkor som använder rökelse mer regelbundet, blev själv förvånad över denna information - läste det på engelska wikipedia.
Kyrkliga betraktelser: du påpekar en sak jag inte tänkt på - tusan också! Detta blir ju knepigt, Stockholm har väl länge haft kvinnliga biskopar? Tror du prästerna blir förargade om man frågar vem som vigde dem?
Ok. Det har jag full respekt för. Kände bara att det blev angeläget att dryfta min egen oro när äntligen fanns en till sökare som ville ha råd.
Hoppas alla här får en välsignad jul!
Kloster Lasse: detsamma!
Paul: Det finns nog bara ett fåtal lutherska församlingar i världen som regelbundet använder rökelse. Det är möjligt att det finns någon i USA där det möjligen sker söndagligen, men inte ens bland de mest högkyrkliga sammanhangen i Sverige är det särskilt vanligt. Tyvärr är det så verkligheten ser ut... men återigen: det finns församlingar där det sker vid större högtider!
Sedan vad gäller att fråga prästerna om vem som vigt dem, skulle jag vilja avråda dig från det. Denna fråga är mycket känslig. Men om du kommer in på det i ett längre samtal, kan du ju i förbifarten "av nyfikenhet" fråga när (och av vem) de vigdes?
För att återvända till ämnet för inlägget ska det bli sjukt spännande att besöka enhetens kyrka när den är klar. Jag kan knappt bärga mig.
Tack Mäster Abraham! Håller med!
Kyrkliga betraktelser: Tack för alla dina synpunkter! Men visst är det korrekt att Stockholm länge haft kvinnliga biskopar, vilket torde göra utgångsläget rätt dåligt? Får jag fråga; är det denna bloggs uppfattning att sakramenten inte är giltiga om de utdelas av en manlig präst vigd av en kvinnlig biskop?
Paul:
Ja, Stockholms stift har haft kvinnliga biskopar sedan 1998. Giltighetsfrågan är mycket svår, men en klassisk katolsk uppfattning är att sakramenten är ogiltiga om biskopens giltighet och vigning är tveksam. För att vara lite mindre tvärsäker skulle jag säga att det är tveksamt om de präster som vigts av kvinnliga biskopar är giltiga - liksom deras sakrament. Det är ju också just det ämbetsfrågan till syvende og sidst handlar om: sakramental visshet.
Paul & Br Nicolaus,
Visserligen är det naturligtvis särskilt illa här i Stockholms stift, men vi ska också komma ihåg att det står en präst fritt att söka tjänst utanför vigningsstiftet.
Br Nicolaus,
Jag vet inte hur du ställer dig till de dokument som utgör SvKs bekännelseskrifter men jag har för mig att det någonstans i dessa avhandlas huruvuda sakramenten är gilltiga då de delas ut av "skalkar och skojare". Reformatorerna ansåg det, om jag minns rätt, även om man bör undvika dessa sammanhang. Hur som helst så är ju detta inte ett "ofelbart" uttalande på samma sätt som RKK ser på påvens, men som utgångspunkt för diskussion och funderingar har det ju relevans.
Det sagt så föredrar jag också visshet.
Kyrkliga betraktelser: tusan också.. men om prästerna är vigda före 1998 torde det vara grönt med andra ord? Man får väl lite diskret fråga prästen i fråga "hur länge sen det var som han vigdes?". En annan fråga: när du talar om "katolsk" i dessa sammanhang menar du inte i betydelse "hörande till romersk-katolska kyrkan" utan mer i meningen "allmängiltig", på den historiska kyrkans grund? D v s före modernismen och de moderna utsvävningarna och flummeriet gjorde sin entré i kyrkan.
Nu drar vi åter iväg från ursprungsinlägget!
Paul: före 1998 borde vara ok. Med katolsk menar jag "vad man trott i alla tider, av alla och över allt".
Populisten: "jag har för mig att det någonstans i dessa avhandlas huruvuda sakramenten är gilltiga då de delas ut av 'skalkar och skojare'."
Jo men det handlar ju inte om donatism i detta fall, utan om vigningen från början varit giltig. Mot donatismen har Kyrkan hävdat att prästen är giltig pga sin vigning, inte pga hans moraliska ställning.
Visst kan stockholms-, lunda- och härnösandspräster vigda efter -98, -97 och -10 flytta från sina stift. Men det vanliga är ju, trots allt, att folk stannar i sina stift.
Sedan: det finns också präster som flyttar till dessa stift, som är giltigt vigda. Då är dock en jobbigare fråga: på vems uppdrag firar de mässa? Vem är deras biskop? Men det är en annan och mer komplicerad fråga! =)
Paul,
Att den nuvarande situationen i Stockholms stift är bekymmersam är helt klart, men om du bor i Huddinge så kan ju Södertälje kanske vara ett alternativ, Södertälje tillhör inte Stockholms stift utan Strängnäs stift, och där har de som bekant aldrig haft någon kvinnlig biskop.
MVH
/David.
En apostoliskt vigd präst firar väl mässa på Herrens uppdrag,,,,eller?
Kära vänner, tack för att ni tagit er tid att svara på alla mina frågor. Jag tackar er innerligen, och särskilt denne bloggs upphovsman (broder Nicolaus?) för all hjälp och vägledning. Ni är som ljus som lyser i mörkret för sådana som mig! Tack!
Till br Nicholaus,
Jag är på många sätt en högkyrklig person som finner en glädje i dessa sammanhang, även om jag inte delar er uppfattning beträffande kvinnliga präster. Jag har ett par frågor. Du skriver att vigningen av många präster i Stockholms stift är tveksam då kvinnliga biskopar har vigt dessa. Hur är det med biskopsvigningar där kvinnliga biskop har varit med och assisterat vid manliga biskopars vigningar? Gör det vigningarna ogiltiga? För utifrån ett sådant fall - blir inte slutsatsen att alla manliga präster, som har vigts av dessa biskopar, också har en ogiltig vigning?
HK: Trots att detta är långt ifrån huvudartikeln ifråga (som handlar om byggandet av Enhetens kyrka i Östanbäck) kan jag ändå ge ett kort svar. Kvinnliga "biskopars" närvaro vid vigning av manliga biskopar gör inte vigningen av den manliga biskopskandidaten ogiltig, av den anledningen att manliga biskopar/en manlig biskop är den som dels (i alla svenskkyrkliga biskopsvigningar hittills) leder vigningen och att dels lägger sina händer på kandidaten. Här blir den kvinnliga assisterande "biskopen" att betrakta som en lekman som assisterar, i likhet med att lekmän kan assistera och lägga händer på prästkandidater vid prästvigningar. Hennes närvaro gör alltså inte vigningen ogiltig: hon smittar inte!
Åter till ämnet då.
Jag antar att du, br Nicolaus, har noterat att biskop Görans medverkan fått ett tråkigt efterspel (http://rilnews.org/article/missionsprovinsens-frieri-med-katolsk-tro).
Det är dock gott att läsa biskop Rolands reaktion (http://missionsprovinsen.se/blog/?p=238) som jag tolkar som ett försiktigt men ändå tydligt försvar för biskopsämbetets koppling till den världsvida kyrkan.
Skicka en kommentar