ANALYS AV NOMINERINGSVALET I GÖTEBORG

Igår var det nomineringsval inför kommande biskopsval i Göteborg. 8 personer gick vidare, varav två kvinnor. Resultatet ser ut som följer:

Staffan Grenstedt 25% (284 röster)

Christina Eriksson 13,3% (151 röster)

Per Eckerdal 13 % (147 röster)

Lars Hjort 10,7% (119 röster)

Kerstin Hesslefors Persson 10,1% (113 röster)

Michael Persson 7,7% (86 röster)

Jesper Svartvik 7,65% (85 röster)

Ingvar Humlén 5,6% (62 röster)

Den överlägsne och överraskande "vinnaren" är alltså F Staffan Grenstedt med EFS-bakgrund, i flera år verksam i Etiopien och som lärare vid Johannelunds teologiska högskola i Uppsala. Noteras bör alltså att Grenstedt fick nästan dubbelt så många röster än "tvåan" Christina Eriksson. Kandidaterna återkommer vi till nedan.

Göteborgsposten - där man hoppas på en kvinnlig biskop och gärna framhäver att en kvinna kommit tvåa - konstaterar stiftets pressekreterare Lasse Bengtsson (i ett försök att lugna pk-etablissemanget) att: "Ingen av de åtta utsedda kandidaterna har en högkyrklig profil". Puhh! *torkar svetten från pannan*, så tur va? Detta är lugnt sagt intressant. Varför konstateras just avsaknaden av "högkyrklig profil"? Vad menar Bengtsson med "högkyrklig"? Möjligen åsyftas här "konservativ" eller rättare: "kvinnoprästmotståndare".

Vad kan vi då säga om detta resultat? Finns det någon särskild kandidat att hoppas på? Betyder "avsaknaden" av "högkyrklig kandidat" dödsstöten för Göteborg som det (relativt) "konservativa stiftet"? Kommer Göteborg att få en kvinnlig biskop?

Först kan vi alltså, som vi redan gjort tidigare, konstatera att Staffan Grenstedt fick nästan dubbelt så många röster (284 st) som tvåan, Christina Eriksson (kyrkoherde i Lundby, 151 st). Trea kommer ju då förre biskopen Lars Eckerdals gråe lillebror F Per Eckerdal (styrelsedirektor för Bräcke diakoni) med 147 röster. Eckerdal var ett av de namn som nämndes ofta innan valet, och kan nog betraktas som mer "känd" än Eriksson och Grenstedt - vilken kan vara en fördel vid biskopsvalet i mars. F Lars Hjort, kyrkoherde i Partille, var också ett namn som nämndes ofta innan valet och sägs ha räknats som en favorit högre upp i stiftsnivån och han blev alltså nummer 4 med 119 röster. Sex röster färre fick Kerstin Hesslefors Persson som kom på femte plats med 113 röster. Hesslefors Persson är kyrkoherde i Lund och har bland annat fött barn och utgivit en bok i hur något sådant väldigt unikt går till, en annan bok skrev hon om utbrändhet efter att ha varit med om det - utöver att hon själv skrev mässmusiken (tema: "Ge mig en ängel") till sin egen installation i Lund, har hon också skrivit psalmer om skilsmässa: självbilden är det således inget fel på.

Dessa ovanstående kandidater är de som troligen kommer att ställa upp i valet i mars. Erfarenheten säger att de som får färre än 100 röster i ett val har en tendens att hoppa av, även om inget med säkerhet säger att så kommer att ske i detta val. Men Kyrkliga Betraktelser håller det ändå för troligt. Sedan finns ingenting som säger att alla som fått över 100 röster kommer att fortsätta till nästa val. Återstår att se alltså...

Bland övriga kandidater som fick under 5 % av rösterna kan noteras vad som bör betraktas som proteströster. Ett sådant namn är F Fredrik Sidenvall, redaktör för Kyrka och Folk, och rektor för L.M. Engströms Gymnasium samt berömd som "de gammalkyrkligas store försvarare". Sidenvall fick 4 röster. Att också förre biskopen Lars Eckerdal fick 1 röst, kan ju noteras. Proteströstande vid biskopsval på kandidater som inte alls har någon reell chans är rätt oseriöst och beklagligt, man kan hellre spara sina röster och lägga dem på kandidater som har 1) någorlunda traditionella kristna värderingar och framför allt är 2) vänligt inställda till de inomkyrkliga fromhetstraditionerna, och t.ex. vill arbeta för 3) försoning i ämbetsfrågan. I klarspråk: så länge vårt system ser ut som det gör, måste vi inse att det är bästa alternativ av flera dåliga som gäller!

Den andra och kanske mest spännande frågan gäller då om det finns någon särskild kandidat av de 8 som är att föredra ur "konservativ", eller t.o.m. katolsk synpunkt. Någon "högkyrklig" kandidat finns ju, enligt uppgift, inte. I nuläget är det svårt att veta var alla står, men utifrån vad Kyrkliga Betraktelser hittills lyckats luska ut ter det sig som om Grenstedt (nr 1), Hjort (nr 4) och Humlén (nr 8) är de kandidater som sticker ut mest och skulle bli goda biskopar för Göteborgs stift. Humléns och Hjorts arbeten i sina (tidigare) församlingar är värt en applåd. Församlingslivet i Uddevalla, där Ingvar Humlén tidigare var kyrkoherde är blomstrande, präglas av "försonad mångfald" och antalet kyrkobesökare växer. Där har man följt devisen: "med Kristus och mässan i centrum kommer folket". Det sägs också att Missalet brukas i Uddevalla kyrka. Hjort är för mig rätt okänd, men jag har hört mycket gott om honom och han lär vara en "försonare".

Staffan Grenstedt (bilden) är än mer okänd för mig, men med några sökningar på nätet ger han ett mycket positivt intryck. Enligt sitt CV på Göteborgs stifts hemsida undrar Grenstedt, med erfarenhet i den lutherska Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, "Vad kan vi i Sverige lära oss av de växande kyrkorna i Syd? Det är en fråga som utmanar mig!". Här ett längre citat:

"Delegation, bemyndigande och tydlighet är viktiga ledord. Att vårda sin egen kristna andlighet är A och Ω. Att forma gudstjänster som alla åldrar kan uppskatta, även tonåringar, är viktigt för mig.

Att ha fått vara med och utbilda blivande präster på Johannelund har fördjupat min syn på kyrkans uppgift som ju är att fira gudstjänst, undervisa, samt utöva diakoni och mission; (själavård och ekumenik ej att förglömma). En folkkyrka med låga trösklar och Kristus tydligt i centrum har stor dynamik. Som kyrka kan vi lära mycket av rörelsen ”Mission-shaped Church” (missionsformad kyrka) i Church of England, som ju liknar Svenska kyrkan. Rörelsens ärliga utvärderingar, rejäla analyser och uppriktiga böner utmanar mig!"

Detta låter i Kyrkliga Betraktelsers öron rätt lovande. Om inte detta vore nog kan noteras att Grenstedt också framträtt i Oas-sammanhang, t.ex. vid sommarmötet i Piteå 2010. Där säger han följande: "De [de kristna i Afrika, min anm.] har en äkthet i sin tro där de fokuserar mycket på bön, bibeln och varandra. De har en annan mentalitet, något som vi i väst måste komma tillbaka till". Må vara att karl'n inte är högkyrklig, men en seriös kristen är han i alla fall. Några orosmåln dock: Är Grenstedt en ledare? Är han tillräckligt känd för att samla de 600 röster som krävs?

Någon "dödsstöt" för Giertz och Gärtners "konservativa" stift tycks inte valet ha inneburit. Snarare är det rätt hoppfullt i nuläget. Kyrkliga Betraktelser hoppas att resultatet står sig och att alla goda krafter enas vid en eller ett mindre antal kandidater (Grenstedt eller Hjort, eller Humlén om också han går vidare). Nu gäller det att kraftsamla, göra noggranna övervägningar och fatta kloka beslut, så att inte politrukgängets kandidater, Eriksson (S) och Eckerdal (C) lägger sig i täten.

Hur är det då med risken med "kvinnlig biskop"? Här vill jag åter markera att Staffan Grenstedt nästan fick dubbelt så många röster än sossarnas Christina Eriksson. Att en kvinnlig kandidat blir tvåa respektive femma (Kerstin Hesslefors Persson) är ur katolsk synpunkt naturligtvis oroande, men i det stora hela får de kvinnliga kandidaterna tillsammans 280 röster (inkl dem som fick under 5%, varav några består av namn som tycks vara sammanblandningar av Eriksson och Hesslefors Persson). Nu är det ju ännu väldigt tidigt att säga något om detta, och en kraftsamling på den "liberala" sidan kan ju innebära en förändring av läget. Ponera t.ex. att politrukerna bestämmer sig för en kandidat. Risken med en sedes vacantes i Göteborg finns, men förhoppningsvis är den inte stor...

Låt oss be om ett gott biskopsval den 15 mars 2011.

Jesus nåd. Maria bed.