Ok, jag skrev förvisso att denna blogg gärna undviker polemik gentemot Missionsprovinsen, men med tanke på att "missionsprovinsarna" - istället för att konstatera "vi har lämnat Svk men har mycket gemensamt med dem som stannat och kämpar vidare" - hellre upprepar sina angrepp och beskyllningar mot högkyrkligheten och dess företrädare, så känner sig skribenten manad att skriva lite om dem igen. F Dag Sandahl sköter den uppgiften utmärkt på sin
blogg. Här ett citat:
"Missionsprovinsens biskop Roland Gustafsson är klar. För honom är jag 'den kontroversielle komministern'. Kontroversiell - det brukar vara deras epitet på mig, de som redigerar media. Jag kan väl leva med det. Var inte Jesus kontroversiell? Paulus? Lucia? Luther? Biskop Gustafsson fattade nada om vad det där med behörighetsförklaring går ut på. Han har tydligen inte läst på i kyrkomötets protokoll. Han finner min bekännelse märklig, den där jag förklarar hur naken kejsaren är. Det räcker att spela med för att avslöja det. Och ska man vara exakt, och det ska man kanske ibland, var detta just det råd jag fick både av en doktor i etik och en biskop i Missionsprovinsen. 'Lägg problemet i Ansvarsnämndens knä. Förklara ingenting. Bara skriv under.'"
lltså: biskop Roland sitter i sin lugna båt - sin perfekta renläriga gemenskap - och kritiserar F Dags agerande när denne ställde upp i Växjös biskopsval och därmed skrev under det papper som krävs för att kunna bli behörighetsförklarad i Svenska kyrkan. I den kenyanska kyrka biskop Roland tillhör (?) slipper man sådana obehagliga situationer - lucky bastards... Samtidigt som biskop Roland är kritisk har en annan biskop i Missionsprovinsen (kan det vara en viss biskop Göran?) faktiskt gett F Dag Sandahl
rådet att skriva under!!
"Detta menar tydligen inte biskop Gustafsson. Han vill tala öppet och använder inga knep. Det har han lärt av aposteln Paulus. 2 Kor 4:1-2. Nu skriver kanske aposteln om något annat än om Ansvarsnämndens förvaltande av ett lögnsystem. Paulus talar för att evangeliet ska förklaras öppet. Men varför vara bibeltrogen på det sättet när man i stället för att läsa det som ståri sammanhanget där det står, kan riva lös citaten? För min del vill jag dock snarare lära mig av aposteln Paulus, som satts i fängelse i Filippi och förödmjukar maktens hantlangare. Det är bibliskt."
Det är nog dags för biskop Roland att söka upp den biskop som gav F Dag rådet att skriva under. Man har ju bevisligen en splittring i biskopskollegiet i synen på bibeltolking... Undrar om MP har en ansvarsnämnd för biskopar?
12 kommentarer:
Den intressanta frågan angående Missionprovinsen är ju om den har del i det ursprungliga sändningsuppdraget till den Svenska kyrkoprovinsen.
Missionsprovinsens motivering till att de har del i detta sändningsuppdrag tycks stå att finna i Grundläggningsdokumentet 5.3 (se: http://www.missionsprovinsen.se/component/content/article/111?start=2 )
Alltså en motivering av detta utifrån Svenska kyrkans lära vid en tidpunkt då denna kan anses legitim.
Att Missionsprovinsens biskopar i Svenska kyrkans ögon är giltigt vigda biskopar i Kristi kyrka som verkar inom det territorium som utgörs av den Svenska kyrkoprovinsen tycks dock stå klart.
Det skulle därför vara av intresse att kunna följa motiveringen till tanken på Missionsprovinsens gemenskap/icke-gemenskap med Svenska kyrkan så väl som möjligt om än det kan tänkas råda skilda meningar om argumentens giltighet.
En annan intressant fråga i dagsläget är:
Vilka biskopar i Sverige kan sägas vara i kommunion med Laurentius Petri som var Svenska kyrkans förste ärkebiskop (1531-1573)?
Han är trots allt den Svenska kyrkoprovinsens episkopala "bro" mellan medeltid (Ecclesia Suecana) och reformation (Svenska kyrkan). Han är betraktad som tillräckligt lutherskt renlärig biskop och av sin romerska samtid, erkänd som bärare av giltig apostolisk vigningssuccession.
Låt mig kontrollera:
1. + Roland tycker Dag gjorde fel.
2. + Göran(?) tyckte Dag gjorde rätt.
Alternativa slutsatser:
1. Missionsprovinsen är en homogen renlärighetsbesatt sekt.
2. Missionsprovinsen rymmer flera olika tolkningar om hur man kyrkorättsligt bör gå tillväga i den förhandenvarande situationen.
3. Missionsprovinsen rymmer flera olika tolkningar om hur man teologiskt bör gå tillväga i den förhandenvarande situationen.
Vilka av slutsatserna är rimliga och vilka av slutsatserna är beroende av br. Nicolaus ogillande av Missionsprovinsen?
Skrev den senaste kommentaren.
Jag skrev en underbart välformulerad kommentar tidigare idag men den shabblade jag bort i cyberrymden. Nu får denna duga. :-)
Visst kan man tycka att biskop Roland gör det lätt för sig, men Dag Sandahl behöver inte vara så snarstucken heller. Alla kastade handskar behöver man inte plocka upp.
Det är faktiskt att göra det lätt för sig att sitta i stora skutan SvK och racka ner på Missionsprovinsen som afrikakyrka också. Särskilt som man själv inte för fram någon alternativ lösning på hur det ska kunna finnas evangeliskt lutherskt bekännelsetrogna präster vigda i apostolisk ordning i Sverige i framtiden. Jag upprepar fråga som jag ställt allt oftare: Om inte MPr är lösningen, så vad är det?
Eller är det förvånande svaret att den svenska högkyrklighetens sista bastion är lekmannakyrka?
När jag läser Populistens inlägg kommer jag att tänka på en Magnus Uggla-låt "illa, jag mår illa..."
Det är "hur det ska kunna finnas evangeliskt lutherskt bekännelse-trogna präster vigda i apostolisk ordning i Sverige i framtiden" som får mig att känna det där. Det är katolskt troende präster vi behöver för framtiden, inget annat. Låt oss slippa att ständigt bli påminda om Luther och "deformationen" .
@Gunnar Andersson
Det står ju var och en fritt att bli papist, men inte heller detta kan man seriöst mena vara den lösnig som leder svenska folket åter till Kristus. Masskonvertering kommer helt enkelt inte att hända.
Om du inte vill be påmind om reformationen så kanske vi kan tala om filioque-striden istället. När västkyrkan bröt med resten av kristenheten...
Käre populisten.
Kyrkliga Betraktelser är på intet sätt en "evangelisk-luthersk" blogg, därmed är det för oss rent ointressant om vi har "evangeliskt-lutherskt bekännelsetrogna präster" i svenska kyrkan i framtiden. Vi vill ha präster som är katolska, det är ett av våra mål - även om vi naturligtvis föredrar lutherska präster framför liberal-teologiska Anna-Lenor.
Detta har inget med "papism" att göra. Ej heller med konvertering. Vår Svenska kyrka har ALDRIG före 1980-talet officiellt i något dokument burit epitetet "evangelisk-lutherskt", det bör man komma ihåg.
Att du nämner Filioque-striden är väl rätt motsägelsefullt: "filioque" försvarades och bekändes ju bevisligen av reformatorerna. Passar inte läran om "filioque" kan man lika gärna gå till Moskva eller Konstantinopel!
Sedan är det inte omöjligt att bli präst i dagens Svenska kyrka. Flera stift tar emot och viger kandidater som t.ex. inte tror på ordningen med kvinnor i prästämbetet. Missionsprovinser tjänar vare sig sitt syfte som "vigningsanstallt" eller missionsstation. MP behövs inte.
Käre Br. Nicolaus,
När jag skriver "evangelisk luthersk" så menar jag "följande svenska kyrkans bekännelseskrifter" och inget annat. Det kan tänkas vara felaktigt formulerat, men jag hoppas du kan förlåta att en teologisk lekman inte använder alla termer korrekt. För mig finns ingen motsättning mellan att se SvK (inklusive avläggare som MPr) som katolsk och att vilja följa SKB.
Filioquestriden tog jag upp endast eftersom jag uppfattade Gunnar As kommentar så att han är tillhörig den romerska kyrkan. Om så är fallet så ville jag påpeka att reformatorerna ingalunda var de första att orsaka splittring i den världsvida kyrkan utan att den romerska kyrkan själv också varit den part som aktivt drivit fram en splittring. Nu är det antagligen bredvid ämnet att gå in på denna tusen år gamla schism men det ska tilläggas att jag har full förståelse för att man från västkyrkligt håll av politiska skäl såg stort behov att detta lilla tilläg. Hur som så måste målet vara EN enda världsvid kyrka och då krävs ödmjukhet från alla parter, även den romerska kyrkan som inte rakt av kan utgå från att enhet betyder att alla andra underställer henne.
Vad gäller MPr ser jag din inställning som naiv. Detta är inte menat som en oförskämdhet eftersom naivitet är en i grunden fin egenskap då det betyder att man tror gott om sina medmänniskor. Vi cyniker är förfärliga människor egentligen! Men för att vara rakt på sak så anser jag att MPr behövs av följande skäl:
1) För att viga de prästkandidater som inte har den intellektuella fräckheten att läsa oficiella skrivningar som t.ex. Dag Sandahl (och då ska sägas att jag tycker att han gjorde rätt som signerade ansvarsnämndens förklaring). Dessutom är jag övertygad om att den "lucka" som finns nu kommer att täppas till. Se bara på hur man försöker få till nattvardsgång med kvinnlig präst som ett test.
2) För att det ska kunna finnas gudstjänstgemenskaper där Ordet predikas någorlunda korrekt på platser där SvK inte kan erbjuda detta. Och då är det för mig ändå så att jag hellre hamnar i ett gammalkrkligt sammanhang än ett liberalteologiskt.
För den präst som redan är vigd, för den prästkandidat som kan bli vigd genom att likt Gallileo korsa fingrarna bakom ryggen eller för den som bor i eller nära en bra församling behövs naturligtvis inte MPr. Men för oss andra behövs den!
Min grundläggande åsikt är dock att all denna strid mellan högkyrkliga, lågkyrkliga, gammalkyrkliga, MPrare, leastadianer, karismatiker osv osv bara gynnar själafienden och liberalteologerna. Därför upprepar jag det jag skrivit under ett annat inlägg: MPr borde inte starta koinonior i trakter där en vettig präst finns inom SvK och vettiga präster inom SvK borde inte söka sig till trakter där MPr har fått till nåt fungerande. Lyxen med interna stridigheter få vi unna oss den dag som liberalteologerna är besegrade.
"Min grundläggande åsikt är dock att all denna strid mellan högkyrkliga, lågkyrkliga, gammalkyrkliga, MPrare, leastadianer, karismatiker osv osv bara gynnar själafienden och liberalteologerna. Därför upprepar jag det jag skrivit under ett annat inlägg: MPr borde inte starta koinonior i trakter där en vettig präst finns inom SvK och vettiga präster inom SvK borde inte söka sig till trakter där MPr har fått till nåt fungerande. Lyxen med interna stridigheter få vi unna oss den dag som liberalteologerna är besegrade."
Bra skrivet!
Jag vill inte ha någon strid med Missionsprovinsen. Men jag vägrar vara tyst när deras företrädare attackerar "högkyrkligheten"; jag skulle aldrig gå på offensiven mot MP. Min inställning är fortfarande att MP har gått sin väg och att de fyller ett syfte på sina håll, men inte överallt och de har sina minst sagt märkliga sidor.
Sedan går jag gärna till Rosenius när denne kritiserar den då motsvariga separatismen (med starkt fäste i Piteå-trakten) och låter mig inspireras: Jesus uppmanade aldrig sina apostlar att lämna synagogan - de gick när de blev utkastade. Det är vi fortfarande inte. Ej heller lämnade Johannes Chrysostomos Kyrkan när kollegorna i biskopskollegiet var arianer...
Slutligen är jag hellre naiv än uppgiven. Uppgivenheten är en synd som tvivlar på Guds allmakt.
"Ej heller lämnade Johannes Chrysostomos Kyrkan när kollegorna i biskopskollegiet var arianer..."
Liksom inte heller Athanasius, kan tilläggas.
Däremot blev dessa landsförvisade flera gånger; Chrysostomos till och med dog under dessa strapatser.
Athanasius och Chrysostomos gömde inte sin ortodoxa tro; de valde förföljelse hellre än att med tvetydiga ord låta som att man stämde in i arianernas lära.
Inte heller hade den Helige Johannes Chrysostomos någon gemenskap i bönen med arianer. Den mera intressanta frågan är om arianer kan anses befinna sig inom eller utanför Kyrkan. Finns det några heresier inom Kyrkan?
Skicka en kommentar