KYRKODAGEN
Förra lördagen, 28 augusti, hölls en kyrkodag i Stockholm anordnad av arbetgemenskapen Kyrklig Förnyelse under rubriken "Det ockuperade folkkyrkobegreppet". Tyvärr har undertecknad - som dock närvarade på kyrkodagarna - inte ännu lyckats läsa något i media om sammankomsten, och det kommer att bli intressant att läsa vad Dagen skrivit under rubriken "Om en grånad minoritet" (förra året rubriksatte man med "Högkyrkliga i motvind").
Kyrkodagen inleddes med högmässa celebrerad av biskop Biörn Fjärstedt i Kungsholms kyrka (bilden) och följdes av tre intressanta föredrag av F Dag Sandahl, biskop Ragnar Persenius och universitetslektor Daniel Alvunger. Biskop Ragnars medverkande var mycket uppskattat, även om man kunde önska att han kunde ha varit lite rakare i sin kritik av den moderna förståelsen av folkkyrkobegreppet. Efter föredragen hölls styrelsemöte, och dagen avslutades med vesper och predikan av ärkebiskop emeritus Gunnar Weman, som även utdelade välsignelsen.
Visst var det en övervägande grånad skara som samlades i Kungsholms församlingshem förra helgen. Vid första anblicken kunde det ge en känsla av visst vemod. Men lika snabbt upphörde vemodet när man noterade en skara optimistiska ungdomar med en stor nypa framtidstro. Någon sade "nu kör vi". Det var, faktiskt, också den känslan kyrkodagen gav: "nu kör vi"!
Styrelsen hade - vilket kanske är lite betecknande för den äldre generationen - missbedömt antalet potentiella deltagare. Fler kom än vad man hade förväntat sig! Att styrelsen inte räknat med ett så pass stort deltagande märktes också i den avskalade högmässan där man firade mässa vid ett flyttbart bord utan ministranter och akoluter - rökelsen skippade man också...
Har aKF dåligt självförtroende? Jag tror det. Förra året konstaterade jag: "lite mer Geist tack!", det säger jag i år igen, men med tillägget:
NU KÖR VI!
Kuriosa:
Youtubeanvändaren Karpov89 har laddat upp några videos från lördagmorgonens högmässa:
Sammanfattningar av föredragen finns här, här och här på bloggen Brygubben. Storasyster i vassen kommenterar också +Ragnars uttryck "öppenhetsneuros", som beskrivning för Svenska kyrkans ständiga jakt efter att vara populär och inne. Läsvärt!
5 kommentarer:
Med anledning av de kvinnliga diakoner som syns på Youtube-filmerna kan det vara intressant att höra: hur ser bloggskribenten på kvinnliga diakoner?
Nice med ett minimalistiskt altare! Varför fira Herrens Heliga Nattvard vid ett riktigt altare när det finns en campingvariant tillgänglig?
"hur ser bloggskribenten på kvinnliga diakoner?"
St Paulus skriver i Timoteus 3 att kvninnor kan vara diakonos, församlingstjänare. Kvinnliga diakoner förekom iaf i östra medelhavsområdet fortfarande under 1000-talet.
Likaså tillåter vissa östligt ortodoxa nationalkyrkor kvinnliga diakoner, t.ex. Rysk-ortodoxa, Bulgarisk-ortodoxa och Rumänsk-ortodoxa kyrkorna. Där har de till och med en liturgisk roll, och man menar att det är en anakronism att så inte förekommit i fornkyrkan.
Mycket tyder också på att kvinnor blev vigda till diakoner i fornkyrkan:
"Even the document on the diaconate issued by the Vatican’s International Theological Commission in 2002 admits that 'Canon 15 of the Council of Chalcedon (451) seems to confirm the fact that deaconesses really were ‘ordained’ by the imposition of hands (cheirotonia).' Despite the pejorative use of quotation marks here and elsewhere in the document when historical ordinations of women deacons are mentioned, this Vatican commission seems unwilling to deny the history to which the Church of Greece has now newly returned."
Hämtat här: http://www.americamagazine.org/content/article.cfm?article_id=3997
Att jag sedan personligen menar att det är liturgiskt olämpligt med diakonissor, har en mer estetisk anledning än dogmatisk.
Ytterligare ett intressant citat från artikeln:
Prayer for the Ordination of a Woman Deacon
O Eternal God, the Father of our Lord Jesus Christ, the Creator of man and of woman, who replenished with the Spirit Miriam, and Deborah, and Anna, and Huldah; who did not disdain that your only-begotten Son should be born of a woman; who also in the tabernacle of the testimony, and in the temple, did ordain women to be keepers of your holy gates—look down now upon this your servant who is to be ordained to the office of a deaconess, and grant her your Holy Spirit, that she may worthily discharge the work which is committed to her to your glory, and the praise of your Christ, with whom glory and adoration be to you and the Holy Spirit for ever. Amen.”
—Apostolic Constitutions, No. 8 (late fourth century)
Den intressanta frågan är vad de kvinnliga diakonerna verkligen gjorde och inte fick göra och på vilket sätt deras ämbete skilde sig från de manliga diakonernas.
Om detta vet vi inte så mycket, men sannolikt var deras huvudsakliga uppgift att assistera vid dop av vuxna kvinnor av det enkla skälet att baptizanderna var nakna och att detta kunde framkalla frestelser för manliga diakoner och präster.
Att tänka sig kvinnor vid altaret eller ens i närheten av ikonostasen är nämligen helt främmande för traditionell ortodoxi.
Skicka en kommentar