MEDLEMSRAS...

Igår kom siffrorna för hur många som lämnat Svenska kyrkan under det senaste året, och i Dagen kan vi läsa att en religionssociolog har "undersökt" vad detta kan bero på. Och som vi redan på förhand vet, har ju alltid inkallade "experter" rätt; även hur partiska de än må vara. Jonas Bromander heter en sådan expert och är anställd på Kyrkokansliet i Uppsala och således är det nu hans tur att spela "Bagdad Bob". Vad kommer då herr Bromander fram till vad gäller de 70 000 personer som lämnat kyrkan under 2009?

"Medlemstappet [...] beror [delvis] på lågkonjunkturen. Att människor väljer bort Svenska kyrkan när plånboken väger lätt. Ett exempel på det kan vara Göteborgs stift, som i år haft flest utträden."

Så väldigt passande att folk i Göteborgs stift (Svenska kyrkans mest kyrksamma och formodligen mest traditionalistiska stift) har valt att lämna mest beroende av ekonomiska orsaker; ty Västsverige har ju drabbats mest av den rådande ekonomiska krisen. Syftar Bromander månne på SAAB i Trollhättan? Problemet är bara i sådant fall att Trollhättan ligger i Skara stift... Vigsel av homosexuella har knappt spelat in alls, menar Bromander som snarare pekar på att folk valt att stanna tack vare Kyrkomötets beslut 22 oktober:

"Om och hur beslutet kommer att påverka medlemsantalet vet vi ingenting om än. Beslutet kom sent i år och de flesta har inte hunnit reagera på det än. Några kan ha valt att lämna på grund av den orsaken, men det finns också de som valt att stanna med kyrkomötets beslut som argument. Det jämnar ut sig."

Hur har Bromander undersökt det? Vilka "som valt att stanna" har han frågat? Detta blir bara mer och mer absurt och mer kommer:

"I september hade vi en väldigt hög utträdessiffra. Det är intressant att kyrkovalet får den effekten. Det såg likadant ut efter förra valet för fyra år sedan."

Notera här att Bromander inte har någon teori om vad det kan bero på, iaf har Dagen inte citerat någon sådan. Kan det bero på att Bromander inte vill säga som det är, att medlemmar lämnar när de får ett röstkort på posten som säger "Du är medlem i Svenska kyrkan", något de innan dess inte ens reflekterat över. Men det vore ju att erkänna att man misslyckas med att intressera sina medlemmar för kyrkan; och det vill ju inte Uppsala Bob och hans kumpaner på kyrkokansliet inse...

Kanske inte "populistiska" metoder som införande av homovigslar, lesbiska biskopar, inklusivt språk, menlösa predikningar, miljöengegemang, flummiga gudstjänster gör kyrkan så "poppis" som man hela tiden tycks tro? När skall man inse att detta inte funkar?