2008-09-18

HUR PRISAR VI MARIA SALIG?

- Om Maria i en svenskkyrklig katolsk tradition.

"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig", sjunger Maria i den hymn som kyrkligt brukar kallas för Magnificat eller Marias lovsång. Hur väl har vi egentligen uppfyllt dessa, låt mig använda ett utnött begrepp; profetiska ord sedan reformationens dagar?

Frågorna om Maria och hennes roll i Kyrkan hopas lätt: var Maria verkligen "ständig jungfru", är det rätt att be till henne om förbön, kan vi be rosenkransen, är det rätt att kalla henne "Himlarnas drottning", kan vi kalla henne "(Kyrkans) moder", kan man tala om hennes "obefläckade avlelse", hennes "upptagande i Himlen" etc?

MARIA I ENLIGT VÅRA REFORMATORER

Ja, för oss som kallar oss katoliker i en kyrka som genomgått reformationen (men som inte är en produkt av den) har vi en del "baggage" som inte riktigt vill tillåta oss att ta till oss "allt för mycket" av mariansk fromhet. Och även om vi tillåter oss ett visst välkomnande av sådan fromhet kan det nog många gånger också vara klokt med visst mått av skepsis - till vilket vi lär återkomma. Men vad spelar detta reformatoriska arv, eller baggage om man så vill, för någon egentlig roll för vår syn på Maria? Vad sade egentligen reformatorerna om mariansk fromhet och Marias olika roller? Och här kommer vi in på en mycket intressant fråga; är vår nutida svenskkyrkliga skepsis mot mariansk fromhet verkligen en produkt av Svenska kyrkans "reformatoriska" identitet eller kanske en produkt av något annat? Låt oss därför kolla upp tre av våra "egna" reformatorers ståndpunkter, var och en för sig:

Martin Luther

Ja, varför inte börja med Luther? Då den svenska reformationen var en förlängning av dr. Luthers tyska motsvarighet, är det ju naturligt att gå till Luther och studera hans Maria-syn. Här tänker jag redan på en gång slå fast faktum; Martin Luther behöll hela den traditionella mariologin: Maria är Theotokos (=Gudaföderska), såsom kyrkomötet i Efesus fastslog år 431. Maria är "vår Moder", och således också "alla kristnas Moder". Så sent som 1546 talar Luther om Maria såsom varandes "ständig jungfru", dvs. att Maria var jungfru resten av livet; Jesu bröder i Evangeliet var alltså inte Marias söner. Maria är syndfri och var det under hela sin levnad, när denna syndfrihet skall ha inträtt var inget som Luther tog definitiv ställning till; Luther omfattande till en början läran om att Maria föddes obefläckad, immaculata conceptio, för att sedan luta mot att renandet skedde i och med Kristi tillblivelse i hennes moderliv. Hur som helst menade Luther alltid att Kristus föddes av den heliga, rena jungfrun (sancta, pura virgo) Maria. Maria ber för oss tillsammans med alla helgon i Himmelen, vilket ju innebär att hon är i Himlen just i detta nu. Luther bekände således Jungfru Marie himmelska upptagande (assumptio). Att vi dessutom kan be om Marias förbön (!), lär faktiskt Luther i sin bok Magnificat, men han markerar dock mot att Maria skulle vara någon slags förespråkerska/medlarinna (Mediatrix) mellan människa och Gud - en lära som förövrigt inte är katolskt vedertagen.

Olaus Petri

Olavus Petri brukar räknas som Sveriges store reformator. Också han var traditionell i sin syn på Maria. Enligt Olavus är Maria "Guds moder/Gudaföderskan", och tack vare sin syndfrihet har hon smärtfritt fött Kristus. Olavus menade att Marias syndfrihet har att göra med hennes återställande av Evas avfall. Som en konsekvens av att Maria är Guds moder är hon ren junfru, eftersom det enligt Olavus var otänkbart att någon fri från synd (Kristus) är född ur någon som var besmittat av arvssynden. Olavus Petri avvisade tanken på att Maria skulle vara "Corredemtrix" (="Medåterlöserska", att hon har del i Kristi frälsningsverk) eller "Mediatrix" (="medlarinna", vilket ju också Luther avvisade). Olavus såg inga problem i att kalla Maria för "Himlarnas drottning", men menade samtidigt att hon inte kan gripa in i våra liv och hjälpa oss. Olavus Petri menade också att prisandet av Maria aldrig skall upphöra och han författade till och med böner till henne, såsom t.ex:

"O rena moder Maria, det är dig väl att du har funnit en sådan stor nåd i Gud, att Han i sin stora barmhärtighet och godhet ville utvälja dig att bli hans moder, skänka dig större nåd än till någon annan människa, lovad och ärad vare Hans eviga barmhärtighet och godhet, och välsignad är du, mot vilken han ville vara så nådig."

Laurentius Petri

Brodern till Olavus Petri hette som bekant Laurentius och har gått till historien som "Sveriges förste evangeliske ärkebiskop" tillika kyrkoordningsförfattare. När Laurentius Petri var verksam hade reformationsarbetet varit igång i några decennier och 1555 gav han ut en postilla där han även predikar över då avskaffade helgdagar, t.ex. Jungfru Marie upptagelses dag, Assumptio Mariae (15 augusti). Laurentius Petri erkänner Maria såsom varandes "Guds moder" och "ren jungfru", ja också"ständig jungfru". Maria skall upphöjas och prisas. Det finns, enligt Laurentius, ett samband mellan Maria och Kyrkan. Men vi kan inte be henne om nåd och därför skall inte orden "Hell dig Maria full av nåd" uppfattas så att Maria själv är nådig, utan endast "benådad" och inget annat. Laurentius avvisade också tanken att "Hell dig Maria" skulle vara en bön, liksom titeln Corredemtrix. I mina källar finner jag dock inget om att Laurentius Petri skulle motsäga sig tanken på att man kan be till Maria om hennes förbön, såsom ju t.ex. Luther menade.

Alltså; samtliga tre av dessa vår kyrkas reformatorer ansåg att:

  1. Maria är Guds moder/Theotokos/Mater Dei men också vår Moder
  2. ren helig och ständig jungfru/puram sanctam et semper virgo,
  3. att hon är upptagen till himmelen/assumptio (där hon ber för oss = Luther),
  4. en förebild för Kyrkan som bör prisas och äras
  5. samt att det är rätt att be till Maria (om hennes förbön = Luther och Olavus Petri).

Detta var alltså vad våra tre främsta reformatorer menade. Lite kort kan vi också gå in på vad Svenska kyrkans bekännelseskrifter säger. Utöver Augsburgska bekännelsen (vår egentliga bekännelse) som inledande markerar att den "inte innehåller något, som står i strid med den Heliga Skrift eller den allmänneliga Kyrkan eller romerska kyrkan" (vilket bör innebära att den mariologi som ej tas upp som missbruk i den senmedeltida Kyrkan fortfarande gäller) säger Konkordieformeln att Maria är "Guds moder" och Schmalkaldiska artiklarna att Maria är "puram sanctam, semper virgo".

Källor:

1. Brodd, Sven-Erik: Mariafromhet och mariologi under svensk reformationstid.

2. Tronêt, Jacob: Maria i den stora kyrkliga traditionen (ur aKFs årsbok, Spiritualitet för en ny tid, 2006)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart och fantastistkt!

Mycket bra artikel!

Andreas sa...

Jätteintressant jämförelse. Frågan om mediatrix är ju lite problematisk.

Skickar med en text från VCII som belyser frågan ur ett romersk-katolskt perspektiv.

62. This maternity of Mary in the order of grace began with the consent which she gave in faith at the Annunciation and which she sustained without wavering beneath the cross, and lasts until The eternal fulfillment of all the elect. Taken up to heaven she did not lay aside this salvific duty, but by her constant intercession continued to bring us the gifts of eternal salvation.(15*) By her maternal charity, she cares for the brethren of her Son, who still journey on earth surrounded by dangers and cultics, until they are led into the happiness of their true home. Therefore the Blessed Virgin is invoked by the Church under the titles of Advocate, Auxiliatrix, Adjutrix, and Mediatrix.(16*) This, however, is to be so understood that it neither takes away from nor adds anything to the dignity and efficaciousness of Christ the one Mediator.(17*)

For no creature could ever be counted as equal with the Incarnate Word and Redeemer. Just as the priesthood of Christ is shared in various ways both by the ministers and by the faithful, and as the one goodness of God is really communicated in different ways to His creatures, so also the unique mediation of the Redeemer does not exclude but rather gives rise to a manifold cooperation which is but a sharing in this one source.

The Church does not hesitate to profess this subordinate role of Mary. It knows it through unfailing experience of it and commends it to the hearts of the faithful, so that encouraged by this maternal help they may the more intimately adhere to the Mediator and Redeemer.

http://www.vatican.va/archive/hist_councils/ii_vatican_council/documents/vat-ii_const_19641121_lumen-gentium_en.html

Erik Å sa...

Tack för en välskriven och mycket intressant artikel!

Må dessa insikter en dag få genomsyra hela Svenska kyrkan.

Väntar med spänning på del 2... :-)

Vänligen,

Jonas sa...

Instämmer i att det var intressant läsning. I helgen i Gagnef bevistade jag ett kyrkkaffe med föredrag om franciskask spiritualitet av en högkyrklig kyrkherde emeritus. Med hänvisning till Luk 1:48 sa han med både humor och allvar att det är okristet och obibliskt att inte vörda Maria! Det var nog en lite besk karamell för de baptister och kanske också ELM:are som var där, men kanske fick de sig en tankeställare..