BILDER FRÅN EN BISKOPSVIGNING I LETTLAND
Ärkebiskop Janis Vanags är berömd för många "konservativt" kristna inom Svenska kyrkan och har bl.a. flertalet gånger deltagit i aKF:s Uppsaladagar. Han är därtill kontroversiell för sitt ställningstagande mot den ickeapostoliska ordningen med kvinnliga "präster".
Evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland (Latvijas Evangeliski Luteriska Basnika) är ett gott exempel på en kyrka som har återupprättats, inte bara från kommunistiskt förtryck, men också från liberal teologi. Sedan ärkebiskop Vanags ingick i sitt ämbete kan exempelvis nämnas att det inte längre förrättas några kvinnoprästvigningar längre. Lettiska kyrkan har till alldeles nyligen bara haft en biskop, ärkebiskopen själv, men som vi ser av bilderna nedan har det äntligen blivit ändring på det.
13 oktober vigdes så två nya biskopar, Einars Alpe och Pavils Bruvers för de nygrundade stiften Daugavpils och Liepaja. Och som vi ser på bildern kan man konstatera att katolsk och apostolisk ordning är, trots sitt lutherska namn, en självklarhet i denna baltiska kyrka:
4 kommentarer:
Varför har biskoparna olika liturgiska färger? Eller är det en illusion?
Korkåpans färger följer inte liturgiska färgbestämmelser. Den ende som avviker från den liturgiska färgen vitt är prästen (/biskopen?) längst till höger. Ärkebiskop Vanags mässhake är helt korrekt (guld är ok).
Att "somliga nöjer sig med completorium" är vad Louis Boyer har kallat för "människans upptagenhet med vad hon själv gör" (i detta fall sover), och påpekar att det är vesper, inte completorium, som är laudes pendang: Bådas fokus är tillbedjan av Gud, och innehåller de två stora lovsångerna i Lukasevangeliet. I de anglikanska kyrkorna behölls dessa båda bönetillfällen vid reformationen år 1549, om än förstärkta med inslag från matutinen resp. completoriet.
Uppdaterad länk:
http://web.archive.org/web/20071130095707/http://www.lelb.lv/lv/?ct=parskats&fu=e&id=22
Skicka en kommentar