EN ÄRKEBISKOP FÖR ALLA?
Någon av dem blir det. Vår näste/-a ärkebiskop. Frågan är bara vem som lyckas få flest röster. Men det borde vara andra frågor som skulle få styra utgången. En sådan fråga är: "vem av dessa skulle främja Svenska kyrkans enhet mest?", vem skulle vara allas ärkebiskop? Och ytterst: vem skulle vara bäst för Svenska kyrkans framtid som kristen kyrka?
De senaste dagarnas diskussioner och reaktioner på kandidaternas uttalanden om Jesu sanningsanspråk och grundläggande kristna trossanningar, aktualiserar verkligen dessa frågor. En del av kandidaterna har verkligen givit prov på ytterst tveksamma och relativistiska hållningar. Låt oss säga det rakt ut: blir Antje Jackelén ärkebiskop kommer det innebära stor splittring både inomkyrkligt och i relationen med andra kyrkosamfund. Här handlar det inte då främst om personens kön, även om också det har ekumeniska konsekvenser såväl som teologiska i relation till Svenska kyrkans åberopade apostolicitet. Får vi en ärkebiskop - oavsett kön - som inte kan eller vill eller tror sig kunna svara "ja" eller "nej" på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed, ja då har vi ett stort problem. Att inte självklart säga "ja" på den frågan är faktiskt ett hån mot Jesus själv. Frågan handlade inte - som vissa vrider det till - om "vilka kommer till himlen", utan om Jesus ger en sannare vittnesbörd om Guds rike än en arabisk köpman på 600-talet! Ytterst är det en fråga om vem man tror att Jesus är: Guds son/Gud själv eller bara en simpel profet bland andra.
Till detta får också läggas den arrogans Jackelén har visat mot sina kritiker. Det märktes bland annat i hearingen när hon totalt avvisar dem som omfattar den traditionella tron på jungfrufödelsen som folk "som missat hela poängen" - så lätt avvisas alltså det som trotts i 2000 år. Häpnadsväckande.
Kritiken kom dock oväntat kraftfullt och omfattande. Till och med Kyrkans Tidning funderar på ledarplats på om man inte rent av borde "plocka ned skylten och lägga ned butiken" med sådana ärkebiskopskandidater. Alla kandidater utom en. Och den kandidaten kom tvåa i nomineringsvalet. Ragnar Persenius har de kvaliteter som Svenska kyrkan behöver i denna förvirrade tid. Han skulle ge enhet och trygghet. En tydlig ledare som inte tummar på det grundläggande. Det skulle stanna upp Svenska kyrkans teologiska kris och identitetsproblem rejält. En ärkebiskop som skulle accepteras i de flesta läger. En försonare, brobyggare och verkligt andlig ledare som inte skulle svara "vad tror du själv". En sådan ärkebiskop behöver vi, och vi behöver honom nu!
Jesus nåd. Maria bed.
3 kommentarer:
Kan det inte vara så att en eventuellt förestående turbulens väcker den fråga som hittills avvisats också från bekännelsehåll: kan SvK i sin nuvarande form fortsätta att förvalta Kristi uppdrag eller måste det bli fråga om organisatorisk delning. Är det i så fall kyrkorättsligt, kyrkoteoretiskt och ämbetsteoretiskt möjligt?
Då har således Antje Jackelén valts till Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop. Jag är inte det minsta förvånad över utgången. Tvärtom har jag hela tiden varit övertygad om att den politiskt korrekta folkkyrkan skulle välja den mest populära personen. Hon uppfyller ju så många kriterier. Hon är kvinna, heretiker och förespråkar en allmän flumteologi.
Till Br Nicholaus - är detta dödsstöten för den inomkyrkliga högkyrkligheten i SvK? Går det att stå kvar i denna kyrka med en ärkebiskop som både är kvinna och som förnekar de mest fundamentala trossatserna? Vore inte Rom ett bättre alternativ?
Man kan diskutera vad som menas med dödsstöt och hur mycket som krävs för att en sådan ska nå fullbordad verkan. En sak är nog klar: liberalkyrkligheten har sin egen logik - tolerans och mångfald är detsamma som stenhård repression mot högkyrkligheten. Nu tjuter flyglarmet. Sedan får vi se var vi finns: stukade men kvar, i Rom eller på flykt någon annanstans...Kyrie eleison!Amen.
Skicka en kommentar