FALLET ULLA OCH HENNES TYSTA FÖRSVARARE (?)
Kyrkliga Betraktelser har utan särskild anledning undvikit fallet ifråga, men vi känner oss nu manade att kommentera. Fallet är Ulla Karlssons, prästen i Dalarna som i en debattartikel i Kyrkans Tidning mitt i fastetiden propagerade för att Svenska kyrkan bör göra upp med allt tal om offer och syndaskuld. Som ett eko från en berömd svensk måbrafilm (läs: Så som i himmelen) förnekade Karlsson den "fallna skapelsen" (dvs. syndafallet) och menade att tal om sådant inte passar in i den moderna tiden - "bland upplysta människor". Snarare borde kyrkan, enligt Ulla Karlsson, tala om "människors utveckling istället":
Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!
Som bekant ledde detta till domkapitelanmälan och Karlsson "dömdes" till prövotid, inte pga. brott mot läran (!), men däremot att hon inte visat domkapitlet tillbörlig respekt. Ärendet var dock inte i och med detta nedlagt, utan står alltjämt under domkapitlets prövning. Ulla stod inte ut och har nu lämnat sin församlingstjänst. Utöver den som lämnade in domkapitelanmälan var det många som reagerade på Ulla Karlssons agerande och teologiska ståndpunkter. I Kyrkans Tidning har hennes uttalanden varit en av orsakerna till en nyttig diskussion om Svenska kyrkans identitet. En diskussion i vilken förövrigt den katolska rörelsen lyst med sin frånvaro...
Det märkliga med fallet Ulla är att hennes åsikter inte fått uppbackning. De fördömdes av många - det är bra - men i övrigt behandlades den med tystnad. Men om vi skall vara ärliga: är inte mycket av det Ulla Karlsson säger i sin debattartikel vardagsmat i Svenska kyrkan? I praktiken är ju faktiskt denna Pastor Jansson-agenda en tragisk sammanfattning av det som predikas i våra kyrkor men också - naturligtvis - en frukt av den teologi som dominerat våra kyrkostyrelser, stiftskanslier, pastoralinstitut osv. K.G. Hammar måste vara rätt nöjd på sin hedersprofessorplats i Lund, men varför så tyst? Och hans syster Anna-Karin, som propagerat för en i grunden ändrad dopsyn (som tack och lov inte ekar i biskoparnas nyutkomna brev om dopet!)? Var är den gudspratande "forskningschefen" i Uppsala, Ann-Louise Eriksson (disputerad i feministisk teologi, naturligtvis...)? Var är "chefsteologen" Christina Grenholm (ekumen, som ekumeniserar med vem?). Och var är han den där Wej... -nånting? Inte ett ljud. Ulla borde ha hur många försvarare som helst, men ack nej - kanske offras hon för att Svenska kyrkan skall se respektabelt kristen ut utåt? Eller tar man kanske avstånd från hennes åsikter med tystnad? Förövrigt ett osjysst och plågsamt sätt att behandla en människa.
Kanske Pastor Jansson går in till hennes försvar (om han fortfarande lever förstås):
6 kommentarer:
Ullas uttalanden om försoningsläran borde ha blivit en utgångspunkt för en öppen diskussion både inom och utom kyrkan. Med omvittnad liberal hållning, är det då inte på sin plats att Svenska kyrkan håller dörren öppen för olika tankar om dogmer som i alla århundraden debatterats.
Det verkar vara ett alltför hett ämne att diskutera. Respekten för Sv. kyrkan har nu ytterligare minskat bland folk. Man vågar inte visa att Ullas åsikter är legio.
Det är synd om Ulla Karlsson. Av massor av skäl. Inte minst för att hon är andligt vilsegången, men ingen hastar till hennes hjälp.
Min tolkning av hela affären ger hur som helst en mycket trist bild av läget inom Svenska Kyrkan idag. Är det inte så att varje person som uttalar en åsikt som visar sig leda till debatt kan räkna med att etablissemanget vänder ryggen till? Och detta helt oavsett vilken slags åsikt det handlar om. Det enda som återstår som säker taktik för att undvika kritik är m.a.o. tystnad.
Måtte den förbannelse som vilar över SvK snart vika!
A M E N ! Populisten.
Fr. Mikael Löwegren har sedan du skrev uttalat sig: http://www.kyrkanstidning.se/debatt/skulle-inte-kraklan-vara-en-herdestav
Om ni nu räknar honom till den så kallade katolska rörelsen. Det gör jag, vad nu det är värt.
Tack för tipset.
Snälla nån, allt som hänt är att hon blev kallad till samtal.
Detta såg hon som häxprocesser och förföljelse och sade upp sig.
Hon skulle på att vara bekännelsetrogen, så skulle hon få se vad förföljelse är!
Skicka en kommentar