INKLUSIVITET SOM EXKLUDERAR
Det av biskoparna Weman och Fjärstedt förklarade illegitima Kyrkomötet samlas i dagarna. Mötet tycks ha drabbats av stiltje då inga större kontroversfrågor förväntas debatteras i år; de flesta motioner kommer att röstas ned - på gott och ont. Men några motioner sticker ut. Den ena handlar om att Svenska kyrkan skall "sätta ned foten" och verka för alkoholfritt vin vid nattvardsfirandet. Den andra handlar om att glutenfria oblater bör användas istället för riktigt bröd. Allt för att kyrkan skall "inkludera" alla. Någon vill till och med få bort dopkravet för att delta i Altarets heliga sakrament (inte motionärens ordval: "inklusivister" gillar inte sådana uttryck).
Som i alla s.k. "kyrkliga kontroversfrågor" argumenteras det att kyrkan "idag" exkluderar den ena eller andra gruppen. Vi har sett detta i debatten om ämbetet och i äktenskapsfrågan. Att kvinnor inte kan vara präster är enligt förespråkarna ett exkluderande påstående. Att homosexuella inte får gifta sig i kyrkan enligt traditionell kristen sexualmoral och äktenskapslära är även det exkluderande. Förespråkarna vill se en inklusivitet under parollen "alla ska med" - ingen får känna sig utanför i något sammanhang.
Men problemet är att det är lögn. De "inklusiva" är själva exkluderande! Det har vi också sett i alla kontroversfrågor som kommit upp till ytan och omformat de folkkyrkor som "uppstod" vid reformationen. Vi som vill bevara ett apostoliskt ämbete efter vad vi tror är Herrens utformning - ett ämbete förbehållet mannen - vi är marginaliserade och helst skall vi dra dit pepparn växer. Löften om inklusivitet och åsiktpluralism har alltid svikits av dem som påstår sig vilja inkludera.
I frågan om de eukaristiska gåvornas substans menar vi med katolsk (och luthersk) tro att vi måste göra som Herren själv gjorde. Det är till drycken från vinstocken och brödet som Jesus fogade ett löfte om att; när Hans Kyrka firar denna måltid till åminnelse av Hans död och uppståndelse, ja då kan vi lita på att det verkligen är Hans sanna kropp och blod, oss till välsignelse och syndernas förlåtelse. Vi kan slå fast två saker: på Jesu tid fanns ingen alkoholfri dryck som var producerad av "vinsrankans frukt" - ej heller fanns något glutenfritt bröd. När så eukaristi firas utan riktigt vin och utan riktigt bröd, då kan vi inte vara säkra på att det är ett riktigt sakrament. Att då gå fram emot sin egen övertygelse blir en lögnaktig och självskadlig handling. På samma sätt är det med ämbetsfrågan. Det hela handlar om vad engelsmännen kallar "sacramental assurance"; sakramental visshet. Ett införande av alkohol- och glutenfri nattvard exkluderar därmed oss för vilka denna visshet är viktig.
Som i alla s.k. "kyrkliga kontroversfrågor" argumenteras det att kyrkan "idag" exkluderar den ena eller andra gruppen. Vi har sett detta i debatten om ämbetet och i äktenskapsfrågan. Att kvinnor inte kan vara präster är enligt förespråkarna ett exkluderande påstående. Att homosexuella inte får gifta sig i kyrkan enligt traditionell kristen sexualmoral och äktenskapslära är även det exkluderande. Förespråkarna vill se en inklusivitet under parollen "alla ska med" - ingen får känna sig utanför i något sammanhang.
Men problemet är att det är lögn. De "inklusiva" är själva exkluderande! Det har vi också sett i alla kontroversfrågor som kommit upp till ytan och omformat de folkkyrkor som "uppstod" vid reformationen. Vi som vill bevara ett apostoliskt ämbete efter vad vi tror är Herrens utformning - ett ämbete förbehållet mannen - vi är marginaliserade och helst skall vi dra dit pepparn växer. Löften om inklusivitet och åsiktpluralism har alltid svikits av dem som påstår sig vilja inkludera.
I frågan om de eukaristiska gåvornas substans menar vi med katolsk (och luthersk) tro att vi måste göra som Herren själv gjorde. Det är till drycken från vinstocken och brödet som Jesus fogade ett löfte om att; när Hans Kyrka firar denna måltid till åminnelse av Hans död och uppståndelse, ja då kan vi lita på att det verkligen är Hans sanna kropp och blod, oss till välsignelse och syndernas förlåtelse. Vi kan slå fast två saker: på Jesu tid fanns ingen alkoholfri dryck som var producerad av "vinsrankans frukt" - ej heller fanns något glutenfritt bröd. När så eukaristi firas utan riktigt vin och utan riktigt bröd, då kan vi inte vara säkra på att det är ett riktigt sakrament. Att då gå fram emot sin egen övertygelse blir en lögnaktig och självskadlig handling. På samma sätt är det med ämbetsfrågan. Det hela handlar om vad engelsmännen kallar "sacramental assurance"; sakramental visshet. Ett införande av alkohol- och glutenfri nattvard exkluderar därmed oss för vilka denna visshet är viktig.
21 kommentarer:
Först vill jag bara tacka för en otroligt bra och inspirerande blogg! Jag följer den med glädje.
Angående eukaristin håller jag med dig till 100%, men en liten fråga dök upp. Av ren nyfikenhet och för att jag själv funderar över det.
Anser du att personer som inte klarar av alkohol skall få ta emot kristi kropp i enbart brödets substans (ej glutenfritt), och att glutenallergiker skall få ta emot kristi blod i enbart vinets substans (med alkohol)? Det är ju "lika mycket" Kristus i båda substanserna.
Sen antar jag att vissa har medicin för sina sjukdomar, som det skulle vara ett perfekt tillfälle att använda i det allraheligaste sakramentet.
Hur skulle du säga om detta?
/Präststudent
Låt oss angripa detta också från "inkluderarnas" egen synvinkel.
Känner man till något exempel på en nykter alkoholist som återfallit efter att ha tagit del av nattvarden? Känner man till en glutenallergiker som tagit skada av oblaten? Fram med det emperiska underlaget bästa liberalteologer!
Vi talar trots allt inte om några oerhörda mängder alkohol eller gluten och de som ägnar sig åt oblatdopparotyget minskar dessutom alkoholintaget ännu mer.
Som så mycket i dag som motiveras med vetenskapliga argument och kausalsamband så saknas all koppling till emperin (vilket ju är basen i varje sann vetenskaplig verksamhet). Allt är en teoretiskt intellektuell konstruktion som man sedan, likt kjesarens nya kläder, kollektivt benämner som Sanning.
Alkohol eller inte i vinet anser jag väl inte vara något jag skulle strida för, men glutenfria oblater är absolut det. Jag VET personer som inte klarar av någon mängd gluten alls utan att bli ordentligt sjuk. Glutenintolerans är inget som går att tumma med på samma sätt som att exempelvis en diabetiker kan "synda" en gång och ta lite extra insulin för att kunna äta en kaka. Nej, förvisso fanns inte glutenfritt bröd på Jesu tid, men jag tvivlar STARKT på att det recept som används till oblater idag är det recept som brödet Jesus bröt bakats av. Faktiskt. Dessutom undrar jag, för jag har aldrig fått något grepp om det, var någonstans det står att kvinnor inte kan vara präster?
Präststudent: Jag skulle säga att det är ok att ta emot kommunionen under en gestalt. Tack för berömmen!
"Vänta här nu": Jo, det är sant detta med glutenintoleranta. Men har du, som "Populisten" skrev ovan, något belägg för att någon fått allergichock vid mottagandet av Kristi kropp? Men du har en poäng i att våra "oblater" inte är som det bröd Kristus åt vid sista måltiden. Samtidigt överensstämmer ingredienserna: mjöl och vatten med det osyrade bröd judarna åt/äter vid påskmåltiden.
Kvinnoprästfrågan så. Bra att du frågar, då du ju inte tycks försökt studera argumentet särskilt noggrant. Det har skrivits hyllkilometrar i ämnet. "Motståndet" kan stödjas på traditionen, men också står det i Skriften att kvinnan inte får undervisa (i kyrkligt sammanhang): 1 Tim. 2:11-12, tex.
Det finns glutenintoleranta som får allergichocker (eller de är väl snarare glutenallergiker) och det finns de som kaskadspyr två timmar efter intag av gluten och sedan blir sängliggande resten av den dagen (känner en sån). Dessutom förstörs tarmluddet som har som funktion att ta upp näring till kroppen. Det är därför många glutenintoleranta är undernärda innan de får diagnosen. Jag tror inte att en oblat skulle förstöra allt tarmludd men den är säkerligen inte bra för det. Självklart ska nattvardsbrödet vara osyrat och glutenfria oblater är också osyrade, de består dessutom också av mjöl och vatten. Bara inte av vetemjöl (eller korn eller råg som också innehåller gluten) utan av majsmjöl och rismjöl bland annat. De är alltså naturligt glutenfria, inte ens gjoda på mjöl där man tvättat bort glutenet. Jag vet inte vad det fanns för grödor på Jesu tid men inte är det ju säkert att man använde just vete och vetemjöl.
...hade för mig att det är det bibelordet som brukar användas som argument. Men det står ju för det första inte att det gäller i kyrkan, sen står det att kvinnan ska vara tyst och stilla och alltid underordna sig. Tycker man det också då som kvinnoprästmotståndare? Får vi inte yttra oss överhuvudtaget?
Bra idé med att för allergiker/alkolister att ta emot Kristus i bara ena substansen. Det torde ju utesluta ganska många som har betänkligheter. En fråga till Populisten och andra som delar dennes åsikt om instinktion: Varför anser du att det är ett otyg att doppa "oblaten" i "vinet"? Själv tillämpar jag inte detta bruk, dels på grund av ohejdad vana och dels på grund av att jag inte tror att detta var det bruk som tillämpades vid sista(första) måltiden. Finns det några andra anledningar? Kyrkliga betraktelser: Fin blogg! Jag läser allt! Undrar om jag känner dig. Din ton känns ibland lite ungdomlig eller åtminstone inte gammal (ej menat som negativt, tvärtom) och unga som tänker som du finns det inte sådär jättemånga av i Sverige så jag borde känna till vem du är. Man kan inte få en ledtråd om vem du/ni är, typ bostadsort.
Hur "naturligt fri från gluten" den använda mjölmixen är kan diskuteras. Potatisstärkelse, majsstärkelse och förtjokningsmedel i form av guarkärnmjöl (framställt ur bönorna från en baljväxt som odlas i Indien, främst). Byter man ut vetet mot något annat, så förlorar man i autenticitet. Det blir någon slags industriprodukt, med förlorade associationer. Nattvarden riskerar att bli förandligad eller alienerad från de jordiska komplikationerna som själva inkarnationen för med sig. Det är inte svårt att förstå att den som lider av glutenintolerans kan sörja över att inte kunna äta av samma nattvardsbröd som de andra, och måste prata med prästen innan mässan och vara "till besvär" på ett sätt som andra slipper. Jag hoppas och tror att den Heliga nattvarden kan firas också med glutenfritt bröd, men om det ska fylla någon funktion (så att den glutenöverkänsliga slipper särbehandlingen), så måste detta tydligt annonseras, varvid förbindelsen med allt det åkerns säd står för bryts för hela församlingen, och gör nattvarden torftigare. (Skrev utförligare på egen blogg, se länk)
Har någon tänkt på att kanske fråga en katolsk präst hur de löser problemet? Glutenintolerans är väl inte bara en protestantisk åkomma gissar jag....
@Gunnar Andersson: i de sammanhang jag känner till i katolska kyrkan i Sverige mottar glutenintoleranta bara kalken.
Vore jag glutenallergiker och nykter alkoholist på en och samma gång, avstod jag hellre från det Heliga Sakramentet för tid och evighet än tog jag emot ett symboliskt substitut från en präst som leker nattvard. Begriper inte denna svenkkyrkliga tendens att fokusera på det egna jagets inbillat kränkta integritet stup i kvarten. Jag föreställer mig att man i den katolska världen har fattat poången med att förneka sig själv och därför inte har samma problem med oblatbråk och dylikt tjafs. En annan sida av saken hänger tyvärr ihop med att många svenska lutheraner i själva verket omfattar en calvinsk nattvardsuppfattning. Det verkar gälla även flera präster och man förmår inte värdera realpresens eftersom man inte heller förmår att dra den fulla konsekvensen av vad inkarnationen och Kristi två naturer innebär..........eftersom man väl helt enkelt inte tror på det. Det bidde en vante, sen bidde det en tumme, sen bidde det ingenting.
Det finns glutenfria oblater gjorda på avgluteniserat vete bl.a. här:
http://www.kyrkting.com/
Erstas innehållsdeklaration för sina oblater finns här:
http://www.erstadiakoni.se/oblatbageri/
Gunnar Andersson: i de sammanhang jag känner till i katolska kyrkan i Sverige mottar glutenintoleranta bara kalken.
Tack Erik Å för besked, Se där....det finns enkla lösningar, då går det bra för "nyktra alkoholister" att bara ta emot Kristus under brödets gestalt också. Men det verkar i Sv kyrkan som att man MÅSTE ta emot Kristus under båda gestalterna, ett arv från den gräslige Luther kan man tänka. Han stred ju för kommunion sub utraque specie.
Man kan notera att nattvarden inte är nödvändig för frälsningen. Man kan faktiskt avstå helt och vara lika god kristen för den sakens skull. Inte ens en präst måste faktiskt kommunicera. Långt in på 1900-talet var det t.o.m. förbjudet för celebrerande präster i Svenska kyrkan att själva ta emot nattvarden.
Något verkligt lidande borde det inte vara fråga om. Dessutom får ju även de icke-kommunicerande möjligheten att tillbed Kristus kommen i köttet.
Eftersom storheter som Krossa-Gud Hammar dessutom sagt att det är Kristi allerstädes närvaro som är den verkande realpresensen i nattvarden torde man heller inte gå miste om något genom att inte ta emot brödet och vinet. Man får ju i sig Jesus med luften man andas. Detta var ju en ironisk kommentar (som helt saknar stöd i den evangeliska och romersk-katolska teologin) men men.
Finns det en logisk inkonsekvens i att allerstädesnärvaron (ubikviteten) förutsätter att Jesus är uppstånden och uppstigen till himlen? När Jesus instiftade nattvarden den natt han blev förråd och sade: "Detta är min kropp" (Hoc est corpus meum) om brödet så hade han ännu inte uppstått. Därför kan realpresensen inte förankras i ubikviteten utan att vi mister vördnaden för Ordet.
Om någon känt sig sårad angående formuleringen "vördnaden för Ordet" så menar jag med ubikviteten, ubikvitetsläran, som är en mänsklig förklaringsmodell och därmed inte Uppenbarelsen.
Richard,
Jag tycker helt enkelt att oblatdoppandet är tramsigt. Vad ska det vara bra för? Bacillskräck? Rädsla att få i sig för mycket vin så att man inte kan köra bilen hem? På nåt sätt är det ett tecken för mig att man börjat fokusera på fel saker då man börjar doppa. Det sagt så känner jag till gudfruktiga högkyrkliga doppare.
Själv kan jag tänka mig att doppa vid svår förkylning av hänsyn till andra nattvardstagare. Inte för att jag egentligen tror det smittar via vinet men det kan ju framstå som lite äckligt att snora ner det också.
Jag har svårt att tänka mig att nattvardens under, Kristi närvaro, skulle hänga på gluten eller alkohol.
Visst är det viktigt att försöka vara trogen, men det är vi om vi använder (alkoholfritt) vin och (glutenfritt) bröd.
En intressant parallell kan vara instiftelseorden, som skiljer sig mellan de olika återgivningarna i evangelierna och korinthierbrevet.
Visst var dessa ord viktiga för den tidiga kyrkan: de återges ju på flera olika ställen oberoende av varandra. Men det är innebörden som har förmedlats och inte den exakta ordalydelsen.
@Christoffer: precis, Gud är ju faktiskt större, Allahu akbar, eller vänta nu... var det fel religion?
"...det är innebörden som har förmedlats.."
...och innebörden är att det är bröd och vin som konsekreras.
(Så värst oberoende av varandra ska vi nog inte föreställa oss att stoffet har trderats.)
Mäster Abraham: Du kan också säga "Deus semper major" så kanske det känns mer hemtamt.
Lärjungen: exakt. Stoffets eventuella tradering i olika muntliga traditioner, spelar ingen roll för mitt argument att det är substans snarare än exakt ordalydelse som bevarats (snarare stärks det av om det är samma) men jag läste det nyligen från en exeget, som hävdade att det har återgivits oberoende av varandra.
"...det har återgivits oberoende av varandra."
Nu finns det väl emellertid nästan lika många förklaringsmodeller som det finns exegeter, den enas teori mer fantastisk än den andras. Men så mycket står ju klart att instiftelsetraditionen har sin egen autenticitet oberoende av evangeliernas inbördes relationer.
Skicka en kommentar