2009-09-20

+BERTIL R.I.P. OCH LIBERTAS ECCLESIAE

H.H. biskop Bertil Gärtner avled imorse. En stor förkämpe för den katolska tron i Svenska kyrkan. In i det sista kämpade han för Svenska kyrkans befrielse från världsliga makter. Senast igår bloggade +Bertil om kyrkovalet och uppmanade sina läsare att rösta på Frimodig kyrka.

Låt requiemet till H.H. biskop Bertil Gärtner övergå i ett ljudande Te Deum, tack till Herren Gud för biskopen och alla kyrkans förkämpar. Om du inte redan gjort det; rösta idag. Rösta för kyrkans frihet, rösta på Frimodig kyrka - det enda alternativet. Så skriver +Bertil:

"Jag hoppas att många kommer in i Kyrkomötet, som VET vad Kristi Kyrka är….!!! På måndag vet vi svaret!!! Rösta därför gärna på FRIMODIG KYRKA!!!!!"

UPPDATERING, 090929:

Kyrkovalet blev inte den omvälvning vi hade hoppats på. De världsliga partiernas makt har förvisso marginellt minskat, men just så; marginenellt. Idag stod det klart att en majoritet i utskotten tänker genomdriva förslaget om s.k. "könsneutralt äktenskap". Således avslås också en rad motioner som vill stoppa eller förändra kyrkostyrelsens förslag till ny vigselordning. Mer om detta i nästkommande inlägg.

För lite mer än en vecka sedan avled alltså H.H. biskop Bertil Gärtner. Vi är många som kommer att minnas honom som en samlande symbol för katolsk och apostolisk tro i Svenska kyrkan. Många - t.om. sådana av oss som aldrig hann uppleva +Bertils biskopstid i Göteborg - såg honom som sin/vår biskop. Han var biskop och visitator också för stiftelser (t.ex. Laurentiistiftelsen i Lund), kloster- (t.ex. Östanbäck) och tertiärordnar (t.ex. SSB), inte att förglömma de rörelser han var med att starta; aKF och Oasrörelsen. Många av oss träffade honom aldrig, många av oss gjorde det. Men ändock var han den ende riktige biskopen. Den siste som fullt ut ville vara trogen; må det komma fler som biskop Bertil. Låt oss minnas biskop Bertil som den kämpe han var, in i det sista, låt biskopens livsgärning bli en inspirationskälla för fortsatt kamp för kyrkans befrielse.

Requiscat in Pacem.

Till minne av hans helighet biskopen publiceras här Lacrimosa ur Wolfgang Amadeus Mozarts Requiem i d-moll:




18 kommentarer:

Anonym sa...

Utmärkt skrivet om + Bertil! Han var en stor man. Intressant att trots att han var kontroversiell fanns ändå en stor uppslutning kring honom. Även hans meningsmotståndare uppskattade honom. /AWm

Anonym sa...

Till att börja med: Bertil Gärtner var en stor man som många av oss bekännelsetrogna lutheraner verkligen tyckte om. När Missionsprovinsen uppstod intog han inte en avvisande inställning utan fungerade som en medlare mellan de konservativa och de liberala. Han var lutherskt förankrad, bibeltrogen och förmådde att verka för förnyelse av Kristi Kyrka på ett inte kompromissande sätt. Många är vi som minns honom med tacksamhet.

När det gäller kyrkovalet, så för debattören ursäkta mig. Men trodde Du verkligen att ett kyrkoval skulle kunna rensa bort det politiska förfallet i Svenska kyrkan som råder? Det finns inte längre något hopp för folkkyrkan.

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

På vad sätt intog biskop Bertil en "medlande roll mellan konservativa och liberaler" i och med Missionsprovinsens bildande?

Biskop Bertil sade tackade nej till att medverka i Missionsprovinsen. Kan heller inte minnas - som före detta medlem i dess stödförening - att biskop Bertil någonsin visade sitt stöd. Missionsprovinsens bildande, eller snarare dess biskopsvigningar, saboterade alla fortsatta möjligheter att fortsätta samtalen mellan de konservativa och kyrkoledningen; en samtalsgrupp som biskopen deltog i.

Att hoppas på något och "tro" är olika saker. Kyrkliga Betraktelser skrev "som vi hade hoppats på", inget annat. Men oluthersk som bloggen är fortsätter Kyrkliga Betraktelser att hoppas, ja till och med tro på Svenska kyrkans befrielse och återupprättelse utan att bittra ihop och isolera sig i familjeförsamlingar!

Anonym sa...

Vila i frid H.H Biskop Gärtner +. Du var en man som stod upp för sanningen.

Anonym sa...

Tack för en underbar blogg Broder..
Fortsätt gärna med denna och skriv gärna angående hur katolicismen kan införas i SvK. För jag antar att du är medlem i SvK och lutheran till pappret? Men anser att katolicismen hör hemma inom SvK väggar? Hur ser du på Påvens auktoritet?

Jag skulle vara hjärtligt tacksam om du postade några bra sidor eller artiklar där man kan läsa om den högkyrkliga rörelsen och dess tankar.. Jag finner detta mycket intressant.

Vänliga hälsningar broder i Kristus.

Anonym sa...

Trevlig blogg!
Uppdateringar oftare skulle inte var dumt, men förstår att du har fullt upp med dina teologistudier vilket självklart är prio ett!

Hur som helst är dina inlägg inspirerande..

Anonym sa...

Jag antar att du/ni föredrar det gradvisa förfallet i de gamla kyrkokommunerna? Ni högkyrkliga har ju alltid er egen husförsamling i SSB.

Lika lite som folkkyrkoförsamlingarna motsvarar ett högkyrkligt ideal så är husförsamlingar idealet för Missionsprovinsen. Men det är ett nödvändigt ont för att något själsligt spis öht.

Anonym sa...

Kyrkan vilar på sina biskopar.
Den siste biskopen är död.

Kyrkan i Svenska kyrkan är död.

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Inför framtida inlägg:

Fyll i rutan med namn, även om det inte är erat eget. Men det vore trevligt att få besvara kommentarerna till andra än ett stort antal "Anonym"!

Till de vänliga och uppmuntrande kommentarerna säger jag tack.

Till anonym som tycks lida av luthersk-protestantisk strävan efter schism och sekterism, utan någon som helst vilja till evangelisation av det svenska folket: +Gärtner var inte den siste biskopen. För att vissa biskopar inte håller fast vid alla aspekter av den KATOLSKA tron är inte deras ämbeten ogiltiga. Men den tron håller ju heller inte MP:s biskopar fullt fasta vid, utom möjligen +Beijer.

Sedan är det spännande att se luther-protestanter som plötsligt pratar giltighet och biskopens värde. Det kan jag inte minnas att reformatorerna brydde sig särskilt mycket om. Mycket är tydligen hänt sedan 1500-talet!

På vad sätt har Kyrkliga Betraktelser givit uttryck för att föredra "det gradvisa förfallet i de gamla kyrkokommunerna"? Vad menar Herr Luther?

Kyrkliga Betraktelser föredrar att det finns goda och KATOLSKA präster i de svenskkyrkliga församlingarna. Präster som kan predika Guds ord och förvalta Herrens heliga sakrament; för vanligt folk. Inte i en exklusiv klubb av "redan frälsta"; Lutherpastorn och hans närmaste familj (som det ju har en tendens att te sig).

Så till sist: jag och vi stannar inte i Svenska kyrkan för att vi vill. Vi gör det för att vi är övertygade om att Gud vill ha oss kvar där för att leda så många själar som möjligt till frälsning. Gud har en plan, även för den traditionsdöpte konfirmanden och den gamla kyrktanten som inte vill eller hittar till Missionsprovinsen!

Mattias sa...

Hur ser ni på prästens roll? Kan prästen bara vara en man?

Får/kan prästen ha fru och barn ?

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Mattias: Det heliga prästämbetet har av kyrklig tradition och enligt katolsk tro instiftats av Kristus/Gud själv och reserverats för mannen. Prästvigningen är ett sakrament. Ett sakrament får inte ändras.

Prästen får enligt samma tro och tradition vara gift. Det finns ingen kyrka som förbjuder präster att vara gifta. Däremot finns en ordning inom den latinska delen av Romersk-katolska kyrkorna som säger att prästen helst skall leva i celibat. Detta har aldrig varit en lärofråga, utan just en ordningsfråga. Den svenska kyrkoprovinsen påbjuder inget celibat, och liksom de ortodoxa kyrkorna menar vi katoliker i Svenska kyrkan att prästen mycket väl kan vara gift.

Mattias sa...

Tack för ett snabbt svar.
Jag måste säga att jag tycker ni har rätt i allt jag har läst hittills. Din utläggning om bl.a Luthers syn på Maria hjäpte mig något oerhört!

Visst studerar du teologi och ämnar att bli präst? Får man fråga vid vilket universitet?

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

Tack för det förstnämnda, roligt att läsa!

Med all respekt besvarar dock inte bloggskribenten frågor av personlig art.

Mattias sa...

Varsågod..

Inga problem Broder.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Mäster Abraham sa...

Jag håller med Herr Luther och KB. Men ingen av oss vill nog ha den kyrka som vi får. Vi vill alla ha en folkkyrka i sin prydno inte något annat skit. Men vi har vår lott. Antingen det är i föreningskristendom, missionsprovinsens koinonior eller i halvljumma (eller glödheta) folkkyrkoförsamlingar.

KYRKLIGA BETRAKTELSER sa...

"Det finns ingenting som säger att prästvigningen är ett sakrament", skriver en anonym.

Först och främst: Jag bad mina "kommentatorer" att åtminstone fylla i rutan med namn när man kommenterar: åtminstone med ett påhittat namn. Från och med nu kommer inte jag att posta kommentarer undertecknade med "Anonym". Detta av strikt praktiska skäl!

Sedan: denna blogg ger uttryck för katolsk tro i Svenska kyrkan. Kyrkliga Betraktelser ser prästvigningen som ett sakrament enligt samma tro, och därför stödjer bloggskribenten inte ordningen med "kvinnliga präster". Mattias frågade om min syn på frågan och jag redovisade min ståndpunkt enligt min övertygelse. Så enkelt är det anonym!

Mäster Abraham sa...

Beroende på hur nära man vill lägga sig Svenska kyrkans bekännelseskrifter i rena ordval, utan att för den skull vara en onödig avvikare från läran, kan man nog med gott fog kalla prästvigningen ett sakrament. Melanchthon skriver att prästvigningen är som ett sakrament.

Om man inte delar den systematiska uppställningen som den evangeliska kyrkan av tradition har så kan vi räkna med 1, 3, 7, 8 eller 300 sakrament.

Trots detta kan man vara lika "luthersk" eller "oluthersk" för det eftersom frågan om sakramentens antal är en ordningsfråga.

Däremot är det ju fullt rimligt att gradera dem beroende på hur viktiga de är. Det kan ju knappast gått någon förbi att dopet rimligtvis måste vara ett av de viktigaste sakramenten eftersom de tär vår väg in i kyrkan.

Inte heller kan det vara särskilt problematiskt att säga att avlösning, nattvard och dop har en särställning bland sakramenten. Eventuellt tätt följt av prästvigningen/ordinationen.