OBLIGATORISK TIDEBÖN FÖR PRÄSTER?

Ja, varför inte? Denna fråga har jag aldrig hört någon föra fram i något offentligt sammanhang, inte ens bland "våra egna" präster - även om jag kan tänka mig att så bör ha skett. I Church of England är, sägs det, tidebön för präster i församlingskyrkan något självklart. Tänk om det vore likadant i Svenska kyrkan och inte bara bland katolskt orienterade präster?

Kort om tidebön

Tideböner är ett arv från den judiska gudstjänsten och har som en naturlig del i klostrens vardag varit en av Kyrkans olika gudstjänstformer. I Svenska kyrkan fick den, efter att i princip varit försvunnen sedan omformningen i 1571 års kyrkoordning, en renässans under högkyrklighetens intåg fr.o.m. 1930-talet. "Tide-" syftar på denna böneforms spridning på dygnet, man ber helt enkelt på vissa tider. Bönen bygger på läsning av psalmer från Psaltaren som kan skifta från dag till dag. Under ca. ett halvt till ett år har den som bett daglig tidebön läst igenom hela psaltaren, beroende på hur många gånger per dag personen ber tidegärden (som den också kallas).
Till dessa psaltarpsalmer fogas hymner, bibelläsning, lovsånger från NT (t.ex. Sakarias eller Marias lovsång), förböner, böner och välsignelser som antingen "sjunges" eller "läses". Tidebön kan beskrivas som en kortare form av gudstjänst - och en bra sådan dessutom!
Som vanligast hålls bönen på morgonen (Laudes), middag (Sext vid 12-tiden), aftonsång (Vesper vid 18-tiden) och aftonbön (Completorium vid 21-tiden). Det finns också andra tider, t.ex. non vid 15-tiden. Många brukar av praktiska skäl nöja sig med Laudes och Completorium, morgon- och aftonbön.

2008 ett bönens år

Efter nyår inleds Bönens år efter Kyrkomötets beslut. Hur vore det om prästen, för att inte tala om alla andra "församlingsanställda", från och med 1 januari 2008 kunde inleda sin dag med Laudes, avsluta "arbetsdagen" med t.ex. Vesper med hela arbetslaget och enskilt bedja Completorium innan natten inträder? Hur mycket skulle inte en sådan bön, med dess utgångspunkt ur bibliska texter, ge insikt och kanske till och med förändring och ja, rent av väcka nytt liv i församlingen? Bönens kraft, denna närkontakt med Gud, kan aldrig överskattas!
Inte är väl detta omöjligt i vår så ofta sterila kanslikyrka?

Vore inte Bönens år ett fantastiskt tillfälle att börja bruka tidegärden i hela vår Svenska kyrka!

"Det är Guds vilja för oss att vi ska be ständigt" (1 Thess 5:16-18)