ULF EKMAN OM BISKOPSÄMBETET

För några år sedan utkom Livets Ord-pastorn och f.d. prästen i Svenska kyrkan Ulf Ekman (tu est sacerdos in aeternum!)  med en hyllad bok om eukaristin, där han frimodigt markerade sin tro på realpresensen (Kristi kropps och blods verkliga närvaro under brödets och vinets gestalt) och t.o.m. argumenterade för användandet av altare och liturgisk skrud och liturgiska kärl. Sedan dess har hans ekumeniska öppenhet och positiva inställning till de historiska kyrkobildningarna markerats gång på gång, inte sällan till fundamentalistiska frikyrkliga antikatolikers förtret. Hans kontakter med Östanbäck kloster (bilden till vänster) och föredrag och deltagande i mässfirandet vid Laurentiistiftelsen för några år sedan, hans deltagande vid Societas Sanctae Birgittaes generalkapitel och kontakter med den katolska och ortodoxa biskopar, är många till glädje och andra till förskräckelse.

Det som började med en tanke som slog honom i det Heliga landet i mötet med arabiska kristna, har nu kommit ännu ett steg på vägen. Fortfarande till många frikyrkligas förtret, naturligtvis. Nu handlar det om biskopsämbetet, vilket Ekman framförde i ett föredrag på Bjärka-Säby, citat hämtat ur Dagen:

"Är då biskopsämbetet ett av dessa redskap som skulle kunna ge stadga, stabilitet, kontinuitet, och både framförhållning och översyn? Jag tror att det är så"

"[Frågan om biskopsämbetet är ytterst en] sannings- och auktoritetsfråga, en fråga om hur det autentiska andliga livet bevaras och kan föras vidare från generation till generation. Då blir detta ett uttryck för kyrkans tidlösa katolicitet, något som måste återupptäckas i varje generation, något som verkligen ger liv och bidrar till en djup och äkta koinonia (gemenskap) och som beskyddar och bevarar kyrkan, både i en sann tro men framförallt i ett äkta andligt liv."

Vad spelar då detta för roll? På vilket sätt är detta av betydelse för svenskkyrkliga katoliker? En hel del faktiskt. Dels pekar det på en ekumenisk trend - katoliciteten är någon eftersträvansvärt för andra än en grupp marginaliserade "proffshögkyrkliga". Dels är det också viktigt att förstå att Ulf Ekman är en stor auktoritet också för många karismatiska kristna i Svenska kyrkan, vilket i längden kan leda till mycket gott inom vår kyrka. Oas-rörelsens liturgiska normer och den sakramentalitet som präglar denna är i grunden katolska och skulle kunna ge goda tillskott till en ibland dessilusionerad katolsk rörelse. Karismatikerna har något beundransvärt som många i våra led saknar: kämparglöd och framtidstro - ja kanske till och med geist.

Lyssna till föredraget här.