LÅNGFREDAGEN - DEN GODA FREDAGEN

Ich danke dir von Herzen,

o Jesu, liebster Freund,

für deines Todes Schmerzen,

da du’s so gut gemeint.

Ach gib, daß ich mich halte

zu dir und deiner Treu’

Und, wenn ich nun erkalte,

in dir mein Ende sei!

Dig tackar allt mitt hjärta,

min Herre Jesus god,

för all din djupa smärta

och allt ditt tålamod.

Du vän, för evigt trogen,

dig vill jag mig förtro.

När jag till skörd är mogen,

mig bärga till din ro.

Så lyder de senare verserna i den tyske kompositören Paul Gerhards hymn från 1656 (Sv. ps. 144). Spridd över världen av J.S. Bach genom hans Matteuspassion, varifrån ovanstående musik är hämtad, och älskad över konfessionsgränserna. Komponerad av en lutheran, sjungen vid korsvägsandakter i de mest katolska av kyrkor. Kanske beror det på att dess text, som bygger på en medeltida hymn, säger så mycket om det mest centrala i all kristen tro: Gud som älskat oss så mycket att han blivit människa och för vår skull lidit den död vi själva förtjänar.

I tider då prästvigda ser denna kärlek som "avskyvärd" skall inte vårt svar vara hårt och hatiskt, nej, vi skall vittna om denna kärlek. Jesu offer på Golgata, som vi firar denna långfredag, är inget hedniskt människooffer för att blidka en vredgad avgud. Nej, det är Gud som utger sig själv i den största kärlekshandlingen för oss, en Gud som är beredd att dö för mig och dig. Dö vår död. Ett evigt och slutgiltigt offer, för oss utgiven. Denna dag är sannerligen en god fredag.

LIBERALTEOLOGISK RITUALISM

Bloggskribenten läser inte Svensk kyrkotidning. Aldrig någonsin. Men det gör F Dag Sandahl som på sin blogg i dagarna presenterat den "nya högkyrklighet" som den nämnda tidskriften nu propagerar för. En högkyrklighet som vill vara "liturgisk intresserad", "nyskapande", "söka orden med kroppen", fira "glad gudstjänst", vara "queer" etc, etc. Ja en innehållslös babbel-ritualism med andra ord. F Dag har därför som svar skrivit 12 teser på vad som skiljer "vi och dom" (dvs. svenskkyrkliga katoliker från "högkyrkliga" neolutheraner). Teserna är mycket läsvärda, och borde egentligen gå i tryck, snarare än att försvinna i internetbruset.

Utöver det uppenbara faktum att riktig katolsk förnyelse ALDRIG frånkopplar liturgi från den nedärvda oförändrade tron (till skillnad från tom ritualism), finns också en intressant skillnad mellan den "gamla" högkyrklighetens programförklaring; Kyrklig Förnyelse 1934 och den "nya"; SKT 2011, nämligen: väckelse kommer aldrig från dem som sitter vid makten. SKT är en makttidning, den skrivs av en maktbärande liberalteologisk elit med en försmak för det som ingen är intresserad av (liturgisk dans, poetiska omskrivningar, folktomma gudstjänster med såpbubblor och babyspråk). Men riktig Kyrklig Förnyelse kommer från gräsrötterna och handlar om ett återupptäckande av det som gått förlorat. Detta är ständigt den riktiga högkyrklighetens kall: att återupptäcka och förkunna den katolska tron för och i Svenska kyrkan.

Men den nya neolutherska makthögkyrkligheten vill något annat, den vill hitta på en ny kristendom som aldrig funnits. "Nyskapande" om man så vill.

LIBERALFASCISTERNA PÅ OFFENSIVEN - II - UPPDATERING!

OBS, VIKTIG UPPDATERING NEDAN!

Luther är en framträdande person i kyrkohistorien, en av de främsta rent av, oavsett vad man tycker om hans gärning. Framträdande personer har en tendens att utnyttjas. Luther är inget undantag. Till vänster ser vi ett exempel: Glaubensbewugung Deutsche Christen (ty. Trosrörelsen tyska kristna) och deras "riksbiskop" Müller håller Lutherjubileum under slagorden "Med Luther och Hitler för tro och folkgemenskap" (ungefär). Vi ser korset och hakkorset i symbios. Den evangeliska kyrkan som nazistisk folkkyrka. Ett klockrent exempel på kyrkans slaveri under den tillfälliga samhällsandan. Att mycket av efterkrigstidens liberala teologi (exempelvis exegetiken) författades av gamla "tyskkristna" är ett inte precis ett ämne som gärna kommer upp till ytan, men det är heller inte desto mindre ett faktum.

Vi har också under efterkrigstiden fått se att metoderna som dessa kyrkliga ockupanter använder sig av inte sällan tar liknande uttryck som deras gamla tyska kamraters, både i Tyska riket såväl som DDR. Lögnen som vapen, sveket, utfrysandet, politiska allianser - och tydligt på senare tid - ett fullkomligt korrupt rättsystem. Inte sällan har man också hänvisat till Luther. I den nuvarande ideologins ögon revoltören Luther, han som bryter med och ned "det gamla".

En av dem som fått smaka på dessa metoder är den komminister i Stockholm som bestraffades av domkapitlet med en treårig s.k. "prövotid" för sina påstådda "avvikelser från Svenska kyrkans tro och lära". Trots hänvisningar till samma lära (dvs. bekännelseskrifterna) och Martin Luther själv, var domkapitlet opåverkbara och avvisade hänvisningarna som "irrelevanta". Detta är en skandal. Den nämnda prästen har också kommenterat på denna blogg i ett inlägg om det faktum att biskopen i Linköping begått exakt samma "avsteg från bekännelsen" vid en domkapitelförhandling utan risk att anmälas. Nu har - som om inte detta var nog - något otroligt inträffat. Allt enligt komministern själv:

Förvecklingarna går vidare i detta fall. Till min kännedom har nu kommit att en kollega ånyo ämnar anmäla mig till domkapitlet, för att jag vid senaste högmässa vid beredelseorden formulerat dessa (enl. kyrkohandboken) fritt i form av en bön, att jag sagt ".. tillsäger jag dig..." istället för "...säger jag dig..." vid avlösningen, att jag vid fridshälsningen lagt till orden "Jesus sade: Min frid ger jag er..." o s v, att jag vid välsignelsen sagt "I Guds Faderns och..." istället för "I Faderns och...", att jag i samband med gudstjänst burit en kalott, att jag lett beredelsen framför ett versus populum-altare istället för bakom, att ljusbärarna stod runt altaret vid nattvardsbönen för att markera Kristi närvaro, ja, det är det jag fått veta... Så är läget i Svenska kyrkan idag...och får domkapitlet chansen att ta kragen så tvekar de säkert inte...

Jag kan inte hitta ord för vad jag känner nu. Bara be för att vansinnet snart går över, och uppmana oss alla att be för denne hårt ansatte broder.

Jesus nåd. Maria bed.

UPPDATERING: 11-02-18:

Kyrkliga Betraktelser tycks inte existera förgäves. Sedan ovanstående text publicerades har anmälan mot komministern ifråga dragits tillbaka, enligt den berörde komministern själv som i en kommentar skrivit följande:

Som den komminister det talas om vill jag uppdatera er. Jag tackar först för alla böner och all omtanke och alla goda idéer. Läget har nu lugnat ner sig betydligt (och det har antytts att det bl a är en följd av denna bloggs verksamhet.... åtminstone hjälper det när något blir synligt i en större kontext). Det har försäkrats mig att inga nya anmälningar mot mig är aktuella (just nu...), man har backat från ovanstående anklagelser och just detta slag lägger vi därför bakom oss. Allt det som rapporterats i ett tidigare inlägg, d v s att jag, på snudd, avkragades för böner för de avlidna, böner om Gudsmoderns och helgonens förböner samt bruket av olja, kvarstår dock . Ännu återstår ett år av observationstiden, så vem vet vad som kan hända - varje tid har sitt Colosseum! Jag lovar i så fall att hålla er underrättade. Men som sagt, så har man backat ett steg i allt det ovanstående, för denna gång...

NORDISK-KATOLSKA KYRKAN NU OCKSÅ I SVERIGE

Kyrkliga Betraktelser har tidigare skrivit om det norska kyrkosamfundet den Nordisk-katolske kirke. NKK är ett ovanligt seriöst samfund med en ekumenisk profil och utifrån Rom helt erkända ämbeten och sakrament, tillika en norsk provins inom The Polish National Catholic Church. En nyhet för svensk del är att NKK nu är på god väg att etablera sig i Sverige.

Om detta kan vi nu läsa på den svenskspråkiga bloggen Nordisk Katolska Kyrkan, där vi bland annat får veta att en församling bildats i Stockholm under namnet Gudsmoderns beskydd. Under våren kommer en kyrkoherde och diakon tillsättas. Kyrkliga Betraktelser lär återkomma i ämnet.

KANSKE VAR DET FÖRHASTAT...

När de tre prästerna i Linköping "friades" i domkapitlet i förra veckan, var vi många på den högkyrkliga kanten som trodde att vi såg en ljusglimt i det svenskkyrkliga mörkret (ursäkta ordvalet). Betydde månne beslutet att en ny era av tolerans och respekt för avvikande uppfattningar inletts i Svenska kyrkan? Kanske lite väl förhastat (och med viss tvekan) skrev jag ett "Deo gratias" i mitt inlägg. Så här efter en viss tillnyktring kan man, vilket jag iofs mellan raderna antytt tidigare, fråga sig om inte beslutet snarare var ett sätt att "uppmärksamma" politrukerna i kyrkomötet om "problemet":

"Domkapitlet har inte heller någon möjlighet att pröva huruvida en sådan åsikt är ett hinder för att vara behörig d.v.s. kunna få och inneha en tjänst som präst i Svenska kyrkan. Det är något Kyrkomötet har att ta ställning till. Domkapitlet är således inte rätt instans att fatta beslut om huruvida präster som anser att det inte bör finnas kvinnliga präster i Svenska kyrkan idag ska kunna ha en anställning som präst i denna kyrka."

Amerikanerna brukar när de talar om Vietnamkriget säga att de "vann slagen, men förlorade kriget". Kanske var domkapitelbeslutet i Linköping ett sådant slag. Frågan kommer troligen, med tanke på vad Kyrkliga Betraktelser skrev igår, bli just en fråga för kyrkomötet. Om så är fallet, vad har då framtiden att utvisa? Oremus.

Domine, quo vadis?

KOMMER OCKSÅ BISKOP LIND STÄLLAS "INFÖR RÄTTA"?

Med en "tip of the biretta" till bloggrannen Mäster Abraham som på sin Ad orientem versus pekar på de uppenbara bristerna i Svenska kyrkans rättssystem, vill Kyrkliga Betraktelser idag uppmärksamma den orättvisa som finns mellan "de som bestämmer" och "obekväma" präster. För några år sedan skrev undertecknad på denna blogg om ett fall där en präst i Stockholm av domkapitlet gavs s.k. prövotid på tre år pga. "avvikelse från Svenska kyrkans lärotradition" (!). Prästens brott var att han bl.a. firat en requiemmässa, bett för de döda, bett den saliga jungfrun om förbön och "andats på nattvardsbrödet" (gäller att hålla andan nästa gång!).

Mäster Abraham har läst och länkat till förra veckans beslut i Linköpings domkapitel angående de nu frikända "kvinnoprästmotståndarna på Vikbolandet". Dokumentet är i sig intressant av olika skäl, vilket ju Mäster Abraham pekar på. Parallellen till "Stockholms-fallet" är denna gång inte att de berörda prästerna står i samma inomkyrkliga tradition, utan det faktum att biskop Martin Lind i den inledande andakten gör sig skyldig till precis samma "brott" som "stockholmsprästen", nämligen:

"Biskop Martin Lind håller parentation över N.N. som avlidit den 16 januari 2011.

Biskopen leder en förbön för N.N. samt hans anhöriga.

Domkapitlets ledamöter delger varandra sina minnen om N.N."

Att be för de döda, men också att fira mässa till deras minne, är något Kyrkliga Betraktelser inte precis har något emot. Men vad som är intressant här är ju det faktum att biskop Lind enligt Stockholms domkapitel rimligen begår ett brott mot "Svenska kyrkans lärotradition", för det var ju en av de punkter på vilken man fällde sin egen präst: "Dessutom bads flera böner, som skulle vara till hjälp och tröst för de avlidna", noterade man då i Kyrkans Tidning.

Detta väcker en del frågor: har linköpingsbiskopen brutit mot "Svenska kyrkans lärotradition"? Kommer åtgärder att vidtas? Om inte, varför? Varför visade inte Lind, som brukar ha så många åsikter om mycket, något som helst stöd för "stockholmsprästen" när denne ställdes "inför rätta"? Och så den största och viktigaste frågan: varför är en sak "olagligt" i det ena stiftet och tillåtet i det andra?

TV-GUDSTJÄNST FRÅN S:T ANSGAR

Som Kyrkliga Betraktelser tidigare skrivit om och som många läsare redan vet, har SVT fyra söndagar i rad sänt gudstjänster från Sankt Ansgars kyrka i Uppsala. De tre första söndagarna var just gudstjänster med punkt, alltså nattvardslösa predikogudstjänster. Igår sände man dock en fullfjädrad högmässa för Kyndelsmässodagen (Jungfru Marie kyrkogångsdag) komplett med ljusvälsignelse och rökelse samt andra trevliga katolicismer - er skribent myser!

Visst kan man ha vissa liturgiska funderingar, men låt oss istället glädja oss över att en högkyrklig mässa har visats i svensk stats-TV! Länk till SVT-Play:

http://svtplay.se/v/2318379/gudstjanst/6_2_-_fran_st_ansgars_kyrka