TIDIGKYRKLIGA CITAT OM OFFRET I MÄSSAN
Frågan om "mässoffret" är en ständig kontroverspunkt som även hos oss katoliker i Svenska kyrkan kan vara en minst sagt knepig fråga. Hur långt törs vi gå i teologin kring offrets närvaro i själva mässfirandet? Nöjer vi oss således med att säga att Kristi Golgataoffer är närvarandegjort för oss att ständigt åtnjuta frukterna av? Kan de dödas synder försonas genom vårt mässfirande? Kan tiden i skärselden förkortas? Frågorna är många och undertecknads kunskaper är bristfälliga. Men Kyrkliga Betraktelser tänkte i alla fall här återge några citat från den tidiga Kyrkan och kyrkofäderna som berör ämnet.* Detta är särskilt intressant i relation till att dessa (t.ex. Irenaeus) inte sällan - och väldigt tvivelaktigt - används som slagträ mot katolsk tro och lära.
Didaché - De tolv apostlarnas lära (ca 100 e.Kr):
"Samlas på Herrens dag och bryt bröd och offra eukaristin. Men bekänn först era skulder, så att ert offer kan vara ett rent sådant. Någon som har en tvist med sin nästa får inte delta med er, innan de har försonats. Detta sker för att de skall undvika att profanera ert offer. (Matt 5:23-24) Ty detta är det offer, om vilket Herren har sagt: 'Ge mig överallt och alltid ett offer som är obefläckat, ty jag är en stor kung, säger Herren, och mitt namn är underbart bland folken' (Mal 1:11, 14)".
Clemens av Rom (brev till korientierna år 80):
"Vår synd skall inte räknas som ringa om vi från episkopatet utstöter dem som utan klander och heligt offrat dess offer. Välsignade är de presbyterer, som redan slutat sitt lopp och uppnått en fruktbärande och fullkomlig befrielse".
Justinus Martyren (år 155):
"Gud talar, som jag tidigare nämnde, genom Malakis mun, han som var en av de tolv mindre profeterna, om de offer, som vid den tiden frambars av er: 'Jag har inget behag till er säger Herren, och jag vill inte ta emot offergåvorna från era händer. Från solens uppgång till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt bärs rökoffer och rena offergåvor fram åt mitt namn. Ja mitt namn är stort bland folken…' (Mal 1:10-11). Sedan talar han om dessa hednafolk, d v s oss kristna, som på varje plats bär fram offer till honom, d v s eukaristins bröd och också eukaristins kalk".
Irenaeus av Lyon (Adversus Haereses år 189):
"Från skapelsen tog han det som är bröd och tackade och sade: 'Detta är min kropp'. Likaså bekände han, att kalken som tillhör skapelsen, är hans blod. Han undervisade om det nya offret i det nya förbundet, om vilket Malaki, en av de mindre tolvprofeterna i förväg tillkännagett: 'Ni gör inte min vilja, säger Herren den allsmäktige, och jag vill inte ta emot offergåvorna från era händer. Från solens uppgång till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt bärs rökoffer och rena offer fram åt mitt namn. Ja mitt namn är stort bland folken' (Mal 1:10-11). Genom dessa ord gör han klart, att det förra folket kommer att upphöra att offra till Gud, men att offer på varje plats kommer att frambäras till honom och verkligen ett rent sådant, ty hans namn äras bland folken".
"Från skapelsen tog han det som är bröd och tackade och sade: 'Detta är min kropp'. Likaså bekände han, att kalken som tillhör skapelsen, är hans blod. Han undervisade om det nya offret i det nya förbundet, om vilket Malaki, en av de mindre tolvprofeterna i förväg tillkännagett: 'Ni gör inte min vilja, säger Herren den allsmäktige, och jag vill inte ta emot offergåvorna från era händer. Från solens uppgång till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt bärs rökoffer och rena offer fram åt mitt namn. Ja mitt namn är stort bland folken' (Mal 1:10-11). Genom dessa ord gör han klart, att det förra folket kommer att upphöra att offra till Gud, men att offer på varje plats kommer att frambäras till honom och verkligen ett rent sådant, ty hans namn äras bland folken".
Cyprianos av Kartago (år 253):
"Om Jesus Kristus, vår Herre och Gud, själv är Gud Faders överstepräst, och om han offrade sig själv som ett offer åt Fadern, och om han befallde att detta skulle göras till åminnelse av honom själv, då handlar förvisso prästen, som imiterar det som Kristus gjorde, med rätta i Kristi ställe."
Kyrillos av Jerusalem (Katekesförklaringar, år 350)
"Då vi har helgat oss själva genom dessa andliga hymner bönfaller vi den nådige Guden att sända sin Helige Ande över de gåvor som ligger framför honom, så att han kan göra brödet till Kristi kropp och vinet till Kristi blod. Ty allt som den Helige Ande har vidrört är förvisso helgat och förvandlat. Sedan ropar vi på Gud att fullborda det andliga offret, den oblodiga tillbedjan, över detta blidkande offer för den allmänna freden mellan kyrkorna, för världens välfärd, för kungar, för soldater och allierade, för de sjuka, för de bedrövade. Och som sammanfattning ber vi alla och offrar detta offer för alla som är i nöd".
Augustinus (år 412):
"I sakramentet offras han för folket inte endast varje påskhögtid utan varje dag. Och en människa skulle inte ljuga, om han då han blev tillfrågad, skulle svara, att Kristus blir offrad. Ty om sakramenten inte hade likhet med de ting de som sakrament framställer, skulle de inte alls vara sakrament. Och de tar i allmänhet sitt namn från dessa samma ting på grund av denna likhet".
* Citaten är ett urval av citat hämtade från en artikel publicerad på katolik.nu, se här.
"Om Jesus Kristus, vår Herre och Gud, själv är Gud Faders överstepräst, och om han offrade sig själv som ett offer åt Fadern, och om han befallde att detta skulle göras till åminnelse av honom själv, då handlar förvisso prästen, som imiterar det som Kristus gjorde, med rätta i Kristi ställe."
Kyrillos av Jerusalem (Katekesförklaringar, år 350)
"Då vi har helgat oss själva genom dessa andliga hymner bönfaller vi den nådige Guden att sända sin Helige Ande över de gåvor som ligger framför honom, så att han kan göra brödet till Kristi kropp och vinet till Kristi blod. Ty allt som den Helige Ande har vidrört är förvisso helgat och förvandlat. Sedan ropar vi på Gud att fullborda det andliga offret, den oblodiga tillbedjan, över detta blidkande offer för den allmänna freden mellan kyrkorna, för världens välfärd, för kungar, för soldater och allierade, för de sjuka, för de bedrövade. Och som sammanfattning ber vi alla och offrar detta offer för alla som är i nöd".
Augustinus (år 412):
"I sakramentet offras han för folket inte endast varje påskhögtid utan varje dag. Och en människa skulle inte ljuga, om han då han blev tillfrågad, skulle svara, att Kristus blir offrad. Ty om sakramenten inte hade likhet med de ting de som sakrament framställer, skulle de inte alls vara sakrament. Och de tar i allmänhet sitt namn från dessa samma ting på grund av denna likhet".
* Citaten är ett urval av citat hämtade från en artikel publicerad på katolik.nu, se här.
