LÅGA TRÖSKLAR = FYLLDA KYRKBÄNKAR?

En präst befann sig i en diskussion med en kyrkligt engagerad dam om hur Svenska kyrkan skall handskas med de låga besökssiffrorna. Diskussionen var vare sig unik eller ny för församlingen ifråga. Prästen beskylldes inledningsvis för att i kyrkans förbön ha sagt något som "kunde skrämma bort" kyrkoovana besökare. Nu var det förvisso inte så att prästen sagt det han beskylldes för, men denne menade ändå att han principiellt inte var särskilt rädd för att låta Kyrkans lära vara en stötesten för vissa grupper; ja ibland är det till och med nödvändigt.

Argumentationen från den oroliga damen blev den vi hört så många gånger förr: "Kyrkan måste följa med sin tid", "Vi lever ju faktiskt på 2010-talet", "Gudstjänsten måste välkomna alla..." och så slutklämmen: "...därför måste vi lägga ribban lågt och tona ned sånt som kan stöta bort!".

Prästen nämnde 1930-talets Tyskland där man ju också ville "följa med sin tid", det orimliga i att Kyrkans skall följa med dagens svenska samhälle som ju är totalt avkristnat och där blott 10% sägs tro på Gud - "skall vi anpassa oss efter de 90 återstående procenten?", frågade prästen retoriskt och tackade artigt för diskussionen. 

Bild från SSB:s generalkapitel (2007), som varje år fyller 

Vadstena klosterkyrka med både kyrkvana och kyrkovana.

Som bloggen konstaterade om de "revisionisiska lutheranerna": DET FUNKAR JU INTE! Nedtonandet av Kyrkans lära leder inte folk till kyrkan, snarare visar den mesta statistiken på det motsatta. Dock med reservation för att en "rätt lära" (för att prata schartauanska) inte nödvändigtvis fyller kyrkorna. Det handlar snarare om verksamhet som präglas av tydlighet och i viss mån social kompetens och sist men inte minst en gudstjänst som ger mening och (således) har ett riktigt innehåll. Där gudstjänsten får vara det där är tänkt att vara: gudsfolkets gemensamma och egna angelägenhet, navet i all verksamhet, vartill all annan verksamhet skall leda liksom ekrarna i ett hjul!

Alla försök till simplifiering av gudstjänsten både innehållsmässigt och i frågor om "de yttre bruken" brukar leda till att folk frågar sig: "Vad är poängen med att över huvud taget gå hit?". 

Ett perspektiv framförs av den amerikanske romersk-katolske prästen Dwight Longenecker på dennes utmärkta blogg, där han i ett inlägg med rubriken "High Mass - Low Class" skriver om anglo-katolska missionsprästers arbete i de brittiska slumområdena under 1800-talet och tidigt 1900-tal:

So why can’t we do this? Why is it so very hard to live a life of apostolic simplicity–working with God’s poor people and yet not cheapening or lowering the liturgy in some kind of banal attempt to relate and be “relevant”? “The people” are not so stupid. The children especially are not so stupid. They know beauty when they see it. They recognize truth when they hear it. Most of all, they see and understand love when it is offered to them.

"Well said", som man säger på engelska.