2013-09-22

KYRKOVALET: ÖVERRASKANDE HOPPFULLT

Bloggskribenten skall erkänna att han förra söndagskvällen var lite dyster och besviken, efter att ha tagit del av det nästan färdigräknade preliminära resultatet till kyrkomötet. Vi var många som hade trott att FRIMODIG KYRKA skulle gå fram åtminstone några procent, medan man efter valet istället kunde notera en tillbakagång med 1310 röster, förvisso ytterst marginellt men ändock betyder det ett förlorat mandat i kyrkomötet. Detta är ju ytterst tråkigt, och man de får fundera på vad det kan bero på. 

Illa är det också att Socialdemokraterna (de största och värsta försvararna av dagens system) gick fram, tillsammans med vänsterpartisterna, miljöpartisterna och Sverigedemokraterna. De sistnämnda gick väl mest fram just för att det förstnämnda hade gett sig i kast med en hetskampanj mot partiet. Men mobiliseringen måste väl ses som ett dubbelt misslyckande: dels blev Sd kyrkomötets femte största parti och mer än fördubblade sitt antal mandat till 15 stycken, medan sossarna själva endast lyckades skrapa ihop 2 mandat extra. Mp lyckades skrapa ihop 4 nya mandat och Vänstern 3. 
Men trots dessa partipolitiska framgångar kan vi ändå notera att de partipolitiska grupperingarna totalt har minskat med 9 mandat från förra valet. Centern ligger numera på knappt 12% (30 mandat: -4) och Borgerligt alternativ (M) minskade med tio procent och är nu rätt jämnstora med C, med 31 mandat. Det folkpartistiska FISK har blivit en dvärg i sammanhanget med sina 8 mandat, och kristdemokraterna har backat till 12 mandat (-6). Ett av partierna åkte dessutom ur kyrkomötet: "SPI - Seniorpartiet", som förlorade sitt enda mandat.

De fristående grupperna (dvs. de som inte har någon ideologisk koppling eller bakgrund i ett riksdagsparti) består av följande: ÖKA, FRIMODIG KYRKA, POSK och Kyrklig samverkan i Visby stift (som i sitt hemstift har uppåt 40%). POSK är valets stora vinnare och är nu andra största nomineringsgrupp (15,26% och 38 mandat), vilket är glädjande. Men den stora glädjen är dock att alla dessa grupperingar nu gemensamt har gått framåt och har nu tillsammans har 24,82% av rösterna. 

Jämför vi med samtliga val från år 2000 (då Svenska kyrkan formellt "skildes" från staten), är trenden tydlig: de partipolitiska grupperna minskar. 2001 fick de obundna grupperna 16,6%, 2005: 20,2%, 2009: 21,8% och nu alltså en fjärdedel av samtliga röster: 24,82%. Man kan inte förneka att det faktiskt går åt rätt håll, även om det kan tyckas vara långsamt, och tråkigt att Frimodig kyrka gick back denna gång.

Vad gäller FRIMODIG KYRKA skall trots deras tillbakagång i antal röster, procent och mandat, totalt sett och på riksnivå, ändå noteras att de faktiskt gått fram både lokalt och i några stift. FK finns nu representerade i alla stiftsfullmäktige utom i Visby. Lokalt har de inte varit representerade någonstans förut, men finns nu i en handfull församlingar, t.ex. i tre församlingar i Göteborgs stad.

När vi ändå talar om stiftsfullmäktige kan vi notera att trenden vad gäller de oberoende gruppernas ökning är ännu tydligare där. I Visby stift utgör lokala oberoende grupperingar och POSK ca 72% av samtliga röster i valet till stiftsfullmäktige. I Göteborgs stift fick FRIMODIG KYRKA, POSK och ÖKA tillsammans 39,75%.  I Linköpings stift blev POSK lika stora som S med 26%. Även i genompolitiserade stift som Luleå går de oberoende framåt, där POSK nu är andra största grupp med 17% (jämfört med sossarnas 44%...).

Nu har inte Kyrkliga Betraktelser resurser att undersöka hur läget ser ut i landets församlingar, men vi kan konstatera att oberoende grupper på många ställen är enda alternativ (liksom partipolitiska dito dominerar andra). Den partipolitiska dominansen finns kvar. Majoriteten är dock fortfarande förkrossande och väljarna tycks fortfarande cementerade i gammaldags inställning till kyrka och demokrati. Och av förra inlägget att döma tycks inställningen till vad Kyrkan faktiskt är och bör vara inte sällan vara rent häpnadsväckande. Men oavsett det måste vi realistiskt inse att det endast hållits fyra (4) kyrkoval sedan relationsförändringen kyrka-stat. I det långa perspektivet är ju det en droppe i havet. 13 år är ingenting. En dag kommer vändningen - det trodde heller ingen i DDR 1976... men till dess gäller:

Jesus nåd. Maria bed.

Inga kommentarer: