2012-03-01

ANTIEKUMENIK I GÖTEBORG

Kyrkliga Betraktelser har många gånger kritiserat Missionsprovinsen. Denna kritik har många gånger gällt den strikta lutherska prägeln på samfundet ifråga, och de vad vi menar, sekteristiska tendenser som MP håller sig med. Detta betyder inte att Kyrkliga Betraktelser saknar respekt för Missionsprovinsen och dess val av väg. Tvärtom delar vi en hel del i både synen på tro och etik. 

Den respekten finns det dock inte ett uns av i det brev som domkapitlet i Göteborg och dess biskop Per Eckerdal skickat ut till sina präster i förra veckan. Brevet är i sig fullständigt antiekumeniskt. Likaså är Eckerdals attityd överlag i dagens Dagen-intervju också den fullständigt ekumeniskt förvriden. I brevet hävdar domkapitlet att präster i Svenska kyrkan får fira gudstjänst i andra samfund och enligt de gudstjänstordningar som gäller i dessa. Detta gäller så länge samfunden är i officiell kyrkogemenskap med Svenska kyrkan, vilket avgränsar antalet till medlemskyrkorna i Lutherska världsförbundet, Svenska missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige (vilka båda förövrigt startat ett nytt kyrkosamfund, vilket gör tidigare överenskommelser obsoleta), kyrkorna i Borgågemenskapen (t.ex. Church of England och Evangelisk-lutherska kyrkan i Litauen) och Iglesia Filipina Independiente (Oberoende filippinska kyrkan). Vidare finns en särskild överenskommelse med EKD (Evangelische Kirche in Deutschland), i Tyskland.

Brasklappen för att fira gudstjänst i dessa kyrkor och enligt deras ordningar är att gudstjänsten eller den kyrkliga handlingen "inte [får] vara av sådan karaktär att den står i strid med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära". Vänta nu: detta är ju fullständigt absurt! Är ekumenik i Svenska kyrkan endast pappersarbete? Rena skrivbordsprojekt? Lite fina familjära dokument? Ursäkter för att fika och dricka vin med spännande kyrkoledare? Ekumenik och själva idén med kyrkogemenskap är väl att erkänna att vi har samma "tro, bekännelse och lära"! Det skall väl inte ens förekomma risk att "den ordning som gäller" i ett samfund man står i kyrkogemskap med strider mot den egna kyrkans "tro, bekännelse och lära"? Då är det väl bara att kapa banden. Annars har vi problem med filippiner och engelsmän...

Och så kommer man till brevets huvudbudskap:

"De präster som leder gudstjänster i andra samfund än de som omfattas av 17 kap 17§ kyrkoordningen bryter mot avlagt vigningslöfte att troget efterleva kyrkans lag och ordning. Det är således ett löftesbrott att leda gudstjänst i exempelvis Missionsprovinsen. Löftesbrottet kan bedömas vara av så allvarlig art att det inte finns något annat alternativ än obehörigförklaring."
På förekommen anledning kan man säga. Biskopen och domkapitlet vet att det finns åtskilliga präster i stiftet, pensionerade så väl som präster i tjänst, som leder gudstjänster i Missionsprovinsen. Här kan man fråga sig två saker: 1) vad är en gudstjänst? 2) kan det finnas pastorala skäl där sådant får förekomma? Får prästen be tillsammans med dessa schismatiker/kättare? Får han döpa deras barn? Viga dem? Begrava dem? Ens i nödfall?

Det större ekumeniska problemet blir därefter, eftersom detta gäller samtliga "andra samfund" än de som omfattas av KO 17 kap, 17§; får vi över huvud taget leda ekumeniska gudstjänster/andakter i andra samfund? Är det olagligt för en svenskkyrklig präst att t.ex. - mot förmodan - leda/vara med och leda en vespergudstjänst i t.ex. Romersk-katolska kyrkan? Var går gränsen?

Dagen intervjuar biskop Per. Lugn bara lugn: en svenskkyrklig präst får delta i kyrkbänk och till och med predikstol i Missionsprovinsen. Jaså? Var går då gränsen? +Per har inget svar - naturligtvis. Och man vill självklart inte vara antiekumenisk, påstår han. Då kommer Dagens fråga och biskopens sanslösa svar:

(Dagen) "Kan du tänka dig att verka för en överenskommelse med Missionsprovinsen av den typ som finns med till exempel Svenska missionskyrkan?
(Eckerdal) - Det är alltid intressant med sådana samtal, men då förutsätter det bland annat ett ömsesidigt erkännande av respektive kyrkas ämbeten. Missionsprovinsen måste då fullt ut erkänna de kvinnor som verkar som präster och biskopar i Svenska kyrkan."

Biskop Per får problem. Stora problem. Detta är antiekumenik på högsta nivå. Här omöjliggör biskopen fortsatt samverkan med Church of England (som ännu inte har kvinnliga biskopar, och som fortfarande inte erkänner präster vigda av +Antje, +Tulikki och +Eva), ej heller kan vi ha samarbete med litauiska och kenyanska lutheraner (för att nämna ett par), som faktiskt inte viger kvinnor vare sig till präster eller biskopar. Dags att bränna dokumenten på Kyrkans hus?

11 kommentarer:

Lärjungen sa...

Svenska kyrkans ledning vet inte hur inmålad i hörnet den snart har gjort sig själv och hela SvK. Dagen närmar sig då dess retorik blir så till den grad förolämpande mot andra kyrkoledare och deras samfund att fortsatt medlemskap i t ex SKR blir för Svenska kyrkan i praktiken omöjligt.

Populisten sa...

Kyrka och folk har två intressanta artiklar i ämnet.

http://nya.kyrkaochfolk.se/index.php/hem/intervju-a-reportage/reportage/230-per-eckerdal-hotar-predikande-praster

http://nya.kyrkaochfolk.se/index.php/hem/noterat/kyrka/231-guds-ord-bar-inte-bojor

På ett bakvänt sätt tror jag det som händer just nu inom Svenska Kyrkan är mycket bra. Ganska säkert kommer det stärka de oppositionella grupperna när allt fler tycker att måttet är rågat.

Johannes sa...

Först och främst tror jag du menar att Church of England inte erkänner de kvinnliga BISKOPARNA. Detta menar du, men stämmer inte. De tidigare engelska biskoparna som haft problem med med detta har inte på något vis representerat varken lamberth eller den specifikt engelska episkopalförsamlingens åsikter. De främsta förespråkarna för dessa avvikande åsikter var dessutom främst Andrew Burnham, biskop av Ebbsfleet och John Broadhurst, av Fulham. Dessa är nu dessutom (som tur är) papistiska katoliker under ordinariatet. Detta får i vilket fall som helst dock inte betydelse för vår sakramentsgemenskap (och då heller inte i längden ämbetssyn), då varken engelska eller svenska kyrkan officiellt erkänner den apostoliska "successionens" nödvändighet för sakramentens giltighet. Detta är den officiella linjen, vilket till stor del förklarar engelska kyrkans acceptans av de nordiska kyrkornas sakrament (som ju saknar "succesion").

Jag kan dock förstå din oro över Svenska kyrkans ibland snäva syn på vad ekumenik är och inte är. Vi trasslar precis som den romerska kyrkans in oss i en fälla som lyder; på våra villkor.

Anonym sa...

Tack för denna analys, som avslöjar avsaknaden av vettigt ekumeniskt perspektiv.

Men också den juridiska grunden är skakig. Kompetent juridisk bedömning noterar att Kyrkordningen godkänner ledning av gudstjänst inom LVF-kyrka m.fl., vilket betyder att t.ex. en biskop eller ett domkapitel inte kan förbjuda en präst att göra detta. Men detta betyder inte med självklarhet att ledning av gudstjänst i andra kyrkor är förbjuden. Juridisk praxis är att vara försiktig med a contrario-tolkningar av lagar. Dessutom stadgas inget om medverkan, t.ex. att predika, när någon annan celebrerar.

Mig tycks det som om Göteborgs domkapitel försöker skrämmas – så att det slipper att behandla fall, där det krävs utförlig argumentering.

+Göran

Kyrkliga Betraktelser sa...

Johannes:

Det är väl ändå välkänt att Church of England INTE tillåter svenskkyrkliga präster som vigts av kvinnliga biskopar att söka prästtjänster inom CofE? Det var i a f ett av Anders Wejryds argument mot engelsmännens ifrågasättande av Svenska kyrkans ändring av äktenskapsläran.

Kyrkliga Betraktelser sa...

+Göran: Precis, det hela är mycket godtyckligt.

Fredrik sa...

Angående kvinnliga biskopar och CofE. Av kyrkorättsliga skäl erkänns inte Svenska kyrkans kvinnliga biskopars vigning. Inte deras biskopsvigning eller de präster OCH diakoner som vigs av dem. Detta är ju emellertid bara en tidsfråga innan det ändras då förslaget om kvinnliga biskopar i CofE tycks gå igenom. Om med filippinska gammalkatoliker avses den kyrka IFI (den oberoende filippinska kyrkan) som Svenska kyrkan har överenskommelse och ämbetsgemenskap med så har de kvinnliga präster. Har själv sett och mött flera av dem när de varit här i Sverige på besök och predikat. Dock inga kvinnliga biskopar.

Kyrkliga Betraktelser sa...

Tack, Fredrik, för klargörandet!

Johannes sa...

Det är en skam att du väljer och vrakar över vilka inlägg du tar med! Jag ska be för dig i din lilla bubbla. Pax.

Kyrkliga Betraktelser sa...

Tackar Johannes för förbönerna. Nu är det iofs så att det är bloggredaktören som själv väljer vilka kommentarer som skall publiceras. Skam eller inte, men jag ansåg inte att din kommentar hade något mer att tillföra än vad signaturen Fredrik redan skrivit.

Mäster Abraham sa...

Charmigt!