FLYTTA FRIDSHÄLSNINGEN?

I slutet av november förra året gjorde prefekten för den romersk-katolska Gudstjänstkongregationen, kardinal Francis Arinze ett välkommet uttalande i Vatikanens officiella tidning L'Osservatoro Romano gällande ett återkommande liturgiskt trätoämne, nämligen frågan om fridshälsningens placering i mässfirandet. Som vi alla vet möter ofta fridshälsningens placering efter konsekrationen och strax innan O Guds lamm ett visst motstånd också i Svenska kyrkan.

Jag själv hör till en av kritikerna till den nuvarande placeringen och menar, liksom många andra, att fridshälsningen förvirrar, stör tillbedjan och koncentrationen inför det allra heligaste sakramentet. Påve Benedikt XVI tycks också har funderat över problematiken och menar nu, enligt kardinal Arinze, att fridshälsningen möjligen bör flyttas till före offertoriet; precis som det var i tidigkristna mässordningar och fortfarande är i de ortodoxa kyrkornas samt Church of Englands mässordningar. Enligt kardinal Arinze menar påven vidare att en sådant flytt av fridshälsningen kommer att skapa en mer "meditativ stämning under det att vi förbereder oss för kommunionen".

Vi får hoppas att en sådan reform, som en del i den helige faderns stora liturgiska reformarbete, snart vinner insteg också i Svenska kyrkan! Mer om detta reformarbete lär vi återkomma till i framtida inlägg!

Länk till artikel.

+KOSKINEN BER OM URSÄKT FÖR TALIBANBESKYLLNING

I den debatt som utbrutit i Svenska kyrkan på senare tid om frågan angående homosexuellas "rätt" till kyrklig vigsel, har det efter kyrkostyrelsens kuppartade förslag om ordning för sådan styggelse, snart börjat handla om vad man skall göra av oss präster och blivande präster som inte kan tänka oss bryta mot klassisk kristen äktenskapspraxis. Vi skall ut. PUNKT. RAUS, schneller!! Så ljuder tongångarna i DDR-kyrkan...

Helle Klein, som strax innan jul gav det mycket välkomna beskedet om att avlutning pågår i hennes "liv som präst", har ett antal gånger hetsat för att präster och blivande präster inte ska "kunna vägra viga homosexuella".* Till hennes kör har kyrkoherden i Skarpnäcks församling, Ulf Franzén anslutit sig; denne markerade i SVT:s Rapport att han aldrig kommer att anställa präster som inte är beredda att viga homosexuella. Vi som vägrar kan ju lämna Svenska kyrkan och gå till Rom eller "leva rövare någon annanstans", uppmanade han.

Biskopen i Visby, Lennart Koskinen, kom med de absurdaste beskyllningarna gentemot oss med annan åsikt: enligt uppgifter i tidningen Dagen är vi enligt +Koskinen TALIBANER och SVARTBRÖDER(!). Dvs. vi, inklusive några biskopar i biskopskollegiet och ett antal biskopar emeriti samt de förra ärkebiskoparna Gunnar Weman och Bertil Werkström, är att likna med radikala islamister och... dominikaner (!), tydligen. Efter att en präst "hotat" att anmäla biskopen till Ansvarsnämnden för biskopar, har dock +Koskinen, passande nog, tagit avstånd från sitt udda uttalande. Tänka sig att en DDR-biskop kan vara så ödmjuk...

Huruvida uttalandet där "svartbröder" blivit i skällsord skapar svårigheter i relationerna med Dominikanorden och Stockholms katolska stift, har ännu inte framgått.

*Samma person som på allvar tror att det nyligen med Rom återförenade brödraskapet FSSPX är ett hot som måste stoppas, deltog också nyligen i ett demonstrationståg gentemot det förfärliga Gazakriget, tillsammans med Hamas-anhängare som på arabiska skanderade "Död åt judarna". Men det är ju bara en fotnot...

JUNGFRU MARIE UTKORELSE (8:e december)

Idag firar vi Jungfru Marie utkorelse och fullkomliga renhet (Immaculata Conceptio) och åminner Guds barmhärtighet mot den heliga jungfrun Maria och Hans utväljande av henne till att bli Hans moder.

LÅT OSS BE:

O Fader, i den obefläckade jungfruns sköte

beredde Du en värdig boning åt Din Son,

och för Hans frälsande döds skull bevarade

Du henne ren från all synd.

Vi ber Dig: rena också oss, på hennes förbön,

så att vi kan komma till Dig.

Genom Honom, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

(efter Oremus)

Antifon. Den Högste helgade henne till Sin boning.

HYMN:

Barn av Guds kärlek, ung som Paradiset,
innan vår skuld än från dess ljus oss drivit,
är du, Maria, i Guds ord bebådad,
Guds tjänarinna, ödmjukt, högt benådad.

Under ditt hjärta Jesus har du burit.
Genom ditt hjärta ängslas svärd har skurit.
Du stod vid korset, du såg smärtans stunder,
närmast din Son och närmast nådens under.

För att du trodde, du bland en otalig
skara helgon nu prisad salig,
lyft av en lovsång stark som hav och floder.
Du är vår syster, du är Herrens moder. Amen.

(ur Tidegärden - Kyrkans dagliga bön)

H. H. PATRIARK ALEKSIJ II

Idag mottog vi budet om att Hans Helighet Aleksij II, patriark av Moskva och hela Ryssland, har avlidit i en ålder av 79 år. Patriark Alexij II, var den patriark som ledde den Rysk-ortodoxa kyrkan från det ogudaktiga Sovjetsystemet till återupprättandet av Ryssland. Under hans tid på Moskvas patriarksäte har Ryssland fått uppleva en ortodoxins renässans, ja rent av väckelse.

Aleksij II ledde arbetet för återförening mellan Moskvapatriarkatet och den Ryska utlandskyrkan, som kom tillstånd under 17 maj 2007, då schismen officiellt upphörde vid en ceremoni i den då nyligen återuppbyggda Kristus Frälsarens katedral i Moskva.

Vi ber för patriark Aleksijs själ: må han vid Herren Jesu Kristi återkomst återuppstå till ett evigt liv!

MODERNT MEN ÄNDÅ KLASSISKT - NY KYRKOARKITEKTUR

I Enskede-Årsta församling planerar man för en ny kyrkobyggnad. Detta i tider då både världsekonomin och Svenska kyrkans ekonomi ligger i botten. Nyligen kunde vi läsa om att den ekonomiska krisen kan tvinga Stockholms Storkyrkoförsamling att stänga en av sina kyrkor. Men i Årsta är det annorlunda; där skall byggas nytt trots ett årligt medlemstapp på 1%! Motivet är väl ointressant, men ej hur man väljer att utforma byggnaden. Planen för hur kyrkan skall se ut är tyvärr ungefär lika överraskande som det planerade versuspopulum-altaret. Modernistisk arkitektur som vanligt alltså:

Har vi inte sett detta förr? Maken till ointressant arkitektur får vi leta efter. Har Sveriges arkitekter fastnat i 60-, 70- och 50-talen? Men jag är inte arkitekt, ej heller radikal kulturskribent för den delen, men i mina ögon är detta varken vackert eller andaktsingivande och absolut inte sakralt. Resultatet kanske blir finare än ritningen, vem vet? Frågan är vad den mörka fyrkanten vid sidan av den så lutherskt placerade dopfunten föreställer. Ett sakramentsskåp eller en sedvanling grå-grön-blå väv? Kanske en sakral bild? En ikon? Eller helt enkelt ett fönster? Svaret här blir nog heller inte särskilt överraskande...

Måste moderna kyrkor se ut som den ovan? Måste de tillverkas i grå betong och se ut som allt annat än kyrkor? Nej, faktiskt inte. I svallvågorna av den "benediktinska reformen" inom den Romersk-katolska kyrkan, som sker på både konstens och liturgins områden sedan påven Benedikt XVI:s tillträde 2005, ser vi idag den klassiska estetikens återkomst. Ljusen, krucifixen, dukarna och antipendierna kommer tillbaka på altaren (på bloggar ofta kallat "Benedectine Altar Arrangements", se bilden!), den gregorianska sången ekar åter i kyrkorna, liturgiska textilier tillverkas i mer klassiska former och material och den äldre romerska riten firas på allt fler platser. När nya romersk-katolska kyrkor byggs i t.ex. USA sker det inte sällan i form av klassisk arkitektur. I Sverige har vi sett lite av allt detta ännu och högkyrkligheten själv verkar inte intresserad av denna nya liturgiska rörelse. Än lär det dröja innan vi får se "benediktinska altararrangemang" och annat än gigantiska enfärgade filtmässhakar under aKF:s kyrkodagar! Nåväl, åter till ämnet:

Exempel på modern, men ändå, klassisk kyrkoraktektur har vi redan på Svensk mark. Jag tänker redovisa särskilt en kyrka nedan, nämligen Heliga Hjärtats klosterkyrka i Omberg (Östergötland):

Mariadöttarna OSB, är en växande romersk-katolsk kommunitet. Systrarna var tidigare tillhöriga den svenskkyrkliga kommuniteten Mariadöttrarna av Den Evangeliska Vägen som grundades av Paulina Mariadotter, 1958. De systrar som nu bor i Heliga Hjärtats kloster i Omberg bodde tidigare i Vadstena och konverterade 1988 till Romersk-katolska kyrkan. Bilden ovan visar klostrets kyrka som är byggd i klassisk stil och invigdes 1995 av H.H. biskop Hubertus Brandenburg. Stilen skulle kunna beskrivas som "modernt nyromansk".

Här ser vi ett foto av kyrkorummet. Notera tabernaklet, triumfkrucifixet, det tydliga koret, "korbänkarna" och de färgade glasrutorna! (Ignorera gärna altaret som ser ut som ett odukat vardagsrumsbord i sten)

Ovan ser vi en "detalj" av ett av de mindre fönstren. Jag beklagar att kvaliteten på fotot är rätt låg men känslan det rosendekorerade motivet ger andas sakralitet och helighet. En känsla som är beskrivande för hela kyrkorummet. Jag skulle rekommendera mina läsare ett besök i klostret. Mottagandet och inställningen till oss katoliker inom Svenska kyrkan är alltid mycket vänligt! För klostretss hemsida och kontaktinformation, gå in på följande länk.

Så kan alltså modern kyrkoarktektur också se ut, men det dröjer nog innan vi får se sådant här på svenskkyrkligt håll. Fler kyrkor är nog inte att vänta än på ett tag, bortsett från Årsta då. Östanbäckbenediktinernas plan för en Enhetens kyrka är dock inte att förglömma som ett exempel på god estetik, detta projekt har det skrivits om tidigare på denna blogg. Men i väntan på att Gud leder svenskarna tillbaka till våra kyrkor och fyller dem överfulla, kan vi ju i alla fall låta oss inspireras till ett mer estetisk och värdigt mässfirande i enlighet med den benediktinska liturgireformen!

ÖPPNINGSSCEN UR FILMEN "TRUE CONFESSIONS"

Undertecknad har ej sett denna film, men öppningsscenen till "True Confessions" är helt fantastisk. Robert De Niro som celebrerar mässa enligt den romerska ritens äldre form - och dessutom hyfsat skickligt utfört bör väl erkännas:

NÄR AD ORIENTEM VAR DET SOM GÄLLDE...

Ibland kan det vara lite roligt att kolla på bilder från förr. Och för mig som är lite sentimentalt lagd vad gäller äldre tider, särskilt före min egen födelse, är det alltid med en viss suckan över dagsläget jag bläddrar genom fotoalbumen. Allt var inte bättre förr, men det såg iaf trevligt ut!
Jag har nyligen bläddrat i några högkyrkligt intressanta böcker och scannat in lite trevliga liturgiska bilder, från den tid då det var manipel och ad orientem som gällde. Här är jag därför beredd att påstå att det i detta fall var bättre förr! Notera att alla foton är tagna i svenskkyrkliga sammanhang:

ur Fader Hugo Blennow:s Mässan i bilder:

Salutation

Notera bruket av sex ljus och antependium samt tabernakel på altaret.

Gloria

Enligt Fader Blennows ideal, vilket han utvecklar i boken "Mässan i bilder" (ur vilken dessa foton är hämtade), skulle mässa firas med diakon och ministranter.

Canon Missae

Notera att Missalet flyttats från höger till vänster sida enligt förkonciliär praxis.

Consecratio.

Notera tabernaklet.

Mässa firad av Fader Gunnar Rosendal:

Från Hedvig Eleonora kyrka, Stockholm: