FÖRUTSÄGBART...

Igår, den första april, fattade Sveriges riksdag med en pinsam majoritet beslut om s.k. "könsneutrala äktenskap". Att detta sker på årets mesta skämtsamma dag är klockrent: allt är ett stort skämt. Riksdagen kör över folkmajoriteten, politrukernas avstånd från folket som valt dem blir tydlig. Allt var förutsägbart, ingen blev förvånad. Skräptidningen Metro (vem bryr sig?) konstaterar på förstasidan i triumfaliska rubriker "homosexuella får gifta sig i kyrkan". Jaså? Något sådant beslut har inte fattas av Kyrkan (Svenska, alltså) vad jag vet, men hon (Kyrkan) förväntas tydligen göra det. Alla vet att hon kommer att göra det! Svenska kyrkans förslavande ockupationsmakt med den namnlöse ärkebiskopen i bakgrunden har blivit så förutsägbar att till och med Metros B-journalister förstått.

Över rubriken kompishånglar Måååna med miniorganisationen RFSL:s vice ordförande, förutsägbart Mona! Så... "gulligt"! Nu blir det kanske mycket rikspolitik på bloggen. Men nu är det ju så pinsamt och tragiskt att kyrkopolitiken går hand i hand med rikspolitiken, t.o.m. kärnkraft motionerades det ju om i senaste Kyrkomötet! Till hösten kommer politrukmajoriteten i Kyrkomötet - som sitter på 2005 års mandat - med största sannolikhet fatta beslut mot avsägande av den tvingande vigselrätten; man kommer alltså att köra över majoriteten av biskopar och domkapitel. Sedan kommer man att vilja ha en vigselordning för homosexuella. Sådana beslut är oroande, men dessa går att riva upp. Det är därför viktigt att just du hjälper till att rösta bort det politiska systemet och röstar på Frimodig kyrka! Befria Svenska kyrkan!!

FADER DAG UPPMANAR TILL HÖGKYRKLIGT UPPVAKNANDE!

Fader Dag Sandahl är känd för de flesta. Utöver att han sitter i Kyrkomötet för Frimodig Kyrka (det verkliga alternativet i kyrkopolitiken) och är Kyrkomötets flitigaste talare, har fr Dag alltid varit en modig röst i den inomkyrkliga debatten och är en stor förkämpe för högkyrkligheten. Han har många gånger fått betala höga pris för sin vilja att kämpa för Libertas Ecclesiae - Kyrkans frihet. Men hans röst har man aldrig lyckats tysta. Idag uppmanar fr Dag högkyrkligheten att ta ton, nu i dessa tider då Svenska kyrkan går mot katastrof både på ett teologiskt och ekomiskt plan:

"Det drar mot katastrof - det är en fröjd att leva. Inte för systemnissarna men för oss som har de alternativa visionerna av en levande, folklig Kyrka. Nu är det hög tid att låta det högkyrkliga alternativet höras. Våra analyser visar sig vara riktiga. Håller visionerna också? Strategin att tysta oss genom att beskylla oss för hållningar vi alls inte står för, håller inte. Man kan upprepa de gamla slagorden men det får bara till följd att katastrofen kommer snabbare. För hur det än är - ekonomi står aldrig fri från innehåll, idéinnehåll och andligt innehåll i en kyrka."

Fader Dags blogg finner ni bland länkarna till höger!

ATT BE ANGELUS

Vi befinner oss i förfastan och fasteperioden närmar sig med stormsteg. Det är något särskilt med denna del av kyrkoåret, med Kristus vandrar vi mot Jerusalem för att betrakta hur Han köper vår frälsning på korsets trä. Allvaret infinner sig. I askonsdagens mässa tecknas vi med aska som en påminnelse om att vi är komna ur stoftet och att vi en dag åter kommer att bli till stoft. Vi påminns om vårt livs förgänglighet, om att livet är kort.

Fastan är en period av bot. Vi väljer att avstå från något; kanske ett födoämne eller någon (dålig) vana. Fastan är också en tid som vi kan ta tillvara på för att införa nya vanor i våra liv. För många kristna kan fastan vara en period då vi offrar en del av vår tid för att förbättra våra böneliv. Det kan räcka med korta böner för att komma igång. Mitt i fastan infaller en dag av glädje i all botstämning, då den violetta färgen byts ut mot vitt och Gloria och Halleluja åter sjungs i kyrkorna: nämligen Jungfru Marie Bebådelses dag, då vi firar att Ordet blir kött i den Saliga Jungfruns moderliv.

En enkel andakt där vi påminner oss om just detta är Angelus. Här åminner vi Kristi människoblivande, inledningen på Kristi frälsningsverk, samtidigt som vi ber om Hans moders förbön. Andakten bes traditionellt på morgonen, vid middagstid och på kvällen. Ett enkelt sätt att komma igång är att be Angelus vid 12-slaget (då kyrkklockorna i de katolska länderna ljuder; därför kallad "Angelusringningen"). Ett ypperligt tillfälle är att hålla en kort andakt efter söndagens gudstjänst, samla gärna ett par vänner och låt Angelus åter bli en levande bön i vår kyrka:

ANGELUS

V. Herrens ängel kom med bud till Maria

R. och hon blev havande av den Helige Ande.

Alla: Hell dig Maria full av nåd, Herren är med dig, välsignad är du bland kvinnor

och välsignad är även din livsfrukt Jesus.

Heliga Maria Guds moder bed för oss syndare nu och i vår dödsstund.

V. Se, jag är Herrens tjänarinna.

R. Må det ske med mig som Du har sagt.

Alla: Hell dig Maria...

V. Och ordet blev kött

R. och tog sin boning ibland oss.

Alla: Hell dig Maria...

V. Bed för oss, heliga Guds moder

R. att vi blir värdiga Kristi löften.

V. Låt oss bedja. Herre ingjut Din nåd i våra hjärtan, så att vi,

som genom ängelns budskap fått veta att Din Son blivit människa,

genom Hans lidande och kors når fram till uppståndelsens härlighet.

Genom samme Kristus, vår Herre.

R. Amen.

OCKUPATIONSMAKTEN HUNSAR DE NIO BISKOPARNA

I en undersökning som tidningen Dagen gjort, får vi idag enligt artikelns underrubrik veta att "En majoritet i Svenska kyrkans högsta organ går emot utspelet från nio biskopar i förra veckan". Något längre ned får vi veta att det egentligen handlar om "nomineringsgruppernas" officiella linjer, dvs att "En majoritet av nomineringsgrupperna i kyrkomötet vill ha kvar vigselrätten". Att detta skulle innebära en majoritet i antalet ledamöters tyckande, får vi alltså inte veta eftersom det inte undersökts närmare. Dock är det ju troligt att partipiskorna kommer att vina i ockupanternas "nomineringsgrupper" (läs riksdagspartierna i Kyrkomötet)!

En av ockupationens företrädare, Olle Burell, kommendant för de folkkyrkofascistiska Socialdemokraterna, låter sig inte bara citeras i frågan om vigselrättens vara eller inte vara, han vill också passa på att markera sin upprördhet över att de nio modiga biskoparna över huvud taget uttalar sig:

"Jag är förvånad över att nio biskopar utan förvarning går ut så hårt i den allmänpolitiska debatten och presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen. Det enda parti i riksdagen som vill att kyrkan ska avsäga sig vigselrätten är Kristdemokraterna. Dessutom beslutade kyrkomötet 2007 att kyrkan vill behålla vigselrätten."

Burell vill alltså få "förvarning" innan han och hans medockupanter ger episkopatet tillåtelse att uttala sig i frågor gällande Svenska kyrkans ordning! Man häpnar! Att sedan kommendant Burell argumenterar med hur majoriteten i Riksdagen ser ut, talar sitt tydliga språk...

Fotnot: Kristdemokraterna och deras möjliga framtida ersättare i Riksdagen, Sverigedemokraterna, förespråkar dock - trots att de tillhör ockupationsmakten - att Svenska kyrkan säger ifrån sig vigselrätten. Den ickepolitiska nomineringsruppen ÖKA vill behålla vigselrätten och det menlösa POSK har ingen uppfattning.

KRÄKLORNA VINER I LUFTEN, HALELUUUUJA!

Rubriken kan med fördel sjungas till samma melodi som den förskräckliga "Änglarna sjunger i Himlen" (nr 333).

I fredags gick ju som bekant 9 av Svenska kyrkans biskopar (inte "Nio av Sveriges biskopar" som den freudianska felsägelsen löd i SVT:s Rapport) ut med ett gemensamt uttalande där man markerade för ett avsägande av vigselrätten från Svenska kyrkans sida. Nu har således, igår för att vara exakt, de övriga fyra biskoparna gjort ett motdrag där de försvarar den nuvarande knähundsslavandet inför Svenska staten. Dessa fyra biskopar är: +Martin Lind i Linköping, +Erik Aurelius i Skara, +Tony Guldbrandzén i Härnösand och +Thomas Söderberg i Västerås. Den förväntade femte, han som på bilden verkar ha missat kameran, ++Anders ... nånting, är som vanligt tyst. Det är väl lika bra det.

"Flera av oss som helhjärtat bejakar samkönade äktenskap har inga problem med att låta dem vigas i kyrkan. Nu gäller det att markera samhörighet med både särkönade och samkönade par som vill att den kyrkliga akten ska vara den egentliga vigselakten."

Skriver de fyra. Och så tillfogar de tjafset om att präster skall få välja om de vill viga eller ej, så att ingen handling skall kränka deras samveten. Men sådana löften kommer man inte hålla! Rena samveten har vi hört talas om förr...

Det är dock ett sundhetstecken att biskoparna äntligen brutit sin falska enhetsfasad. Detta visar på att Svenska kyrkan har liv, att det finns hopp för, och kanske snart också plats för, klassisk kristendom. Vi får hoppas att kräkelfighten håller i sig!

SVENSKA JOURNALISTER OCH EXKOMMUNICERINGAR

Nu kommer Kyrkliga Betraktelser ge sig in i ett mycket känsligt ämne. Nämligen den inomkyrkliga ange-lägenhet som nämnts i nästan varje svensk tidning och TV-kanal de senaste tre veckorna: SVT:s "avslöjande" av det romersk-katolska Prästbrödrasällskapet Pius X (FSSPX).

I reportaget och i media har brödraskapet sedan dess beskrivits som "ultrakonservativt", ett gäng "böghatare", "muslimhatare" och "förintelseförnekare", ja till och med "nazister". Vad detta böghat, muslimhat och denna nazism består i gick man aldrig riktigt in på, och dessutom vad är egentligen "ultrakonservatism"? Den pinsamme biskop Williamsons förintelsereducering (som inte alls kan kallas "förintelseförnekelse") må vara fullständigt avskyvärd och absurd, men jag förstår inte detta hetsande och formliga utkräkande av värdeladdade begrepp!

Kallar man någon för "ultrakonservativ" då får man ge exempel på vad det betyder; om det handlar om motstånd mot abort, preventivmedel, kvinnliga präster etc, då förstår inte jag varför Stockholms katolska stift slapp undan så lätt. Kallar man någon för "böghatare", ja då får man minsann visa på hur detta "hat" kommer till uttryck. Är det "hat" att mena att homosexuellt leverne är synd? Är det "hat" att inte vilja viga homosexuella till äktenskap? Samma sak gäller bruket av ordet "muslimhatare"; var ärkebiskop Marcell Lefebvres skepsis mot islam och motstånd mot ökad muslimsk invandring till Frankrike, och rädsla för en eventuell islamisering, "hat" mot muslimerna som sådana? På vad sätt är det hat? Att en del av sällskapets sympatisörer (mig veterligen kan inte lekmän bli medlemmar i FSSPX) har kopplingar till nationalistiska grupper, vet inte jag om det innebär att "SSPX hyser nazister"...

Vår egen mediala och rikspolitiska knähund till kyrkoledning basunerar ut i pressmedelande att man inte vill ha några "nazister i våra kyrkor". Som vanligt blir det bara löjligt och ogenomtänkt. Inte ett uns till kritiskt tänkande eller problematisering av frågan, t.ex: -Är allt vi hör i media sant? - Skall verkligen alla dras över samma kant? -Skall inte våra kyrkor vara öppna för alla som vill be där? Nej, Svenska kyrkans ledning får panik och blir rädd för sin image. Mer behövs inte sägas om det...

Och så hände det: +Williamson (bilden) och hans biskopskolleger återupptogs i den Romersk-katolska kyrkans sakramentsgemenskap. Deras exkommunicering från 1988 drogs tillbaka. I media blev detta ytterligare en skandal. I SVT:s Uppdrag granskning veckan efter (som egentligen bestod i ett enda skrytande om hur känt "scoopet" blivit i internationell media) får vi höra hur upprörda alla är, många med rätta över Williamsons galna övertygelser förvisso, men värst är det när ordföranden för Judiska Centralrådet har mage att mena att påvens behandlande av ärendet säger en del "om påven och hans bakgrund".

Vad innebär då hävandet av exkommunikationen? Jo, att biskoparna får ta del i Romersk-katolska kyrkans sakrament. I kommunionen, dvs. mottagandet av Kristi kropp och blod i mässan. Schismen är fortfarande kvar. FSSPX får inte viga fler präster, diakoner och subdiakoner. Så är det. +Williamson & Co. är inte biskopar bland andra romersk-katolska biskopar. Att detta främst handlar om själavård tycks ha gått journalisterna förbi! Sedan måste också markeras att FSSPX:s biskopar blev exkommunicerade för att de vigdes olagligt mot den förre påvens vilja, inte för att rörelsen hyser politiskt suspekta sympatisörer. Sedan skall det också markeras att +Williamsons absurda ifrågasättande av en viss avrättningsmetod vid och omfattningen av Förintelsen inte är att betrakta som synd. Men det tycks också gått journalisterna förbi...

Sist vill jag dock markera att jag inte hyser sympatier för FSSPX som sådant. Jag har själv personligen utsatts för deras representanters okristliga och rent högmodiga behandlande av oss som enligt dem står utanför den romerske biskopens jurisdiktion. Man hyser många kufar. Man inriktar sin förkunnelse på politik snarare än uppbyggelse. Man viger olämpliga, oartiga och rent osymptatiska unga män till präster. Men trots allt detta ger jag inte SVT rätt att på ett sånt orättvist sätt vinkla och hetsa!

BISKOPAR OM SVENSKA KYRKANS VIGSELRÄTT

Nio av Svenska kyrkans biskopar och stiftschefer har i gårdagens Dagens Nyheter gått ut med ett gemensamt uttalande där man argumenterar för att Svenska kyrkan bör släppa vigselrätten. På så sätt vill man undvika framtida problem med att präster ställs inför rätta pga sin vägran att viga homosexuella par. I alla fall är det det man tänker, även om man inte vill säga det rakt ut... biskopar är som bekant ett ganska fegt släkte.

Det är mycket glädjande att biskoparna och stiftscheferna vågar ta ställning i denna fråga, och särskilt glädjande är beskedet att några av dem - dock ingen nämnd - är emot kyrklig vigsel av homosexuella par och således faktiskt står upp för den klassiskt kristna äktenskapssynen. Vi får hoppas att dessa vågar träda fram och stå upp för det offentligt också!

Alla biskopar ville dock inte skriva under på uttalandet: +Martin Lind i Linköping, +Thomas Söderberg i Västerås, +Erik Aurelius i Skara och +Tony Guldbrandzén i Härnösand... och just det ja: ++Anders Wej... nånting. Han glömmer man lätt... kanske var han rent av med i DN-uttalandet? Ingen vet...

Sedan kan man ju alltid fråga sig om biskoparnas och stiftschefernas uttalanden gör någon skillnad, då de ju pga Kyrkoordningens bestämmelser är berövade all beslutsrätt i frågor rörande teologi och ordning. Ett alternativ till en sådan märklig syn på episkopatet skulle sannerligen vara en Frimodig kyrka. Och med det sagt hoppas jag att du röstar på nomineringsgruppen med samma namn i kyrkovalet till hösten!