2009-08-25

TIDIGKYRKLIGA CITAT OM OFFRET I MÄSSAN

Frågan om "mässoffret" är en ständig kontroverspunkt som även hos oss katoliker i Svenska kyrkan kan vara en minst sagt knepig fråga. Hur långt törs vi gå i teologin kring offrets närvaro i själva mässfirandet? Nöjer vi oss således med att säga att Kristi Golgataoffer är närvarandegjort för oss att ständigt åtnjuta frukterna av? Kan de dödas synder försonas genom vårt mässfirande? Kan tiden i skärselden förkortas?

Frågorna är många och undertecknads kunskaper är bristfälliga. Men Kyrkliga Betraktelser tänkte i alla fall här återge några citat från den tidiga Kyrkan och kyrkofäderna som berör ämnet.* Detta är särskilt intressant i relation till att dessa (t.ex. Irenaeus) inte sällan - och väldigt tvivelaktigt - används som slagträ mot katolsk tro och lära.

Didaché - De tolv apostlarnas lära (ca 100 e.Kr):

"Samlas på Herrens dag och bryt bröd och offra eukaristin. Men bekänn först era skulder, så att ert offer kan vara ett rent sådant. Någon som har en tvist med sin nästa får inte delta med er, innan de har försonats. Detta sker för att de skall undvika att profanera ert offer. (Matt 5:23-24) Ty detta är det offer, om vilket Herren har sagt: 'Ge mig överallt och alltid ett offer som är obefläckat, ty jag är en stor kung, säger Herren, och mitt namn är underbart bland folken' (Mal 1:11, 14)".

Clemens av Rom (brev till korientierna år 80):

"Vår synd skall inte räknas som ringa om vi från episkopatet utstöter dem som utan klander och heligt offrat dess offer. Välsignade är de presbyterer, som redan slutat sitt lopp och uppnått en fruktbärande och fullkomlig befrielse".

Justinus Martyren (år 155):

"Gud talar, som jag tidigare nämnde, genom Malakis mun, han som var en av de tolv mindre profeterna, om de offer, som vid den tiden frambars av er: 'Jag har inget behag till er säger Herren, och jag vill inte ta emot offergåvorna från era händer. Från solens uppgång till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt bärs rökoffer och rena offergåvor fram åt mitt namn. Ja mitt namn är stort bland folken…' (Mal 1:10-11). Sedan talar han om dessa hednafolk, d v s oss kristna, som på varje plats bär fram offer till honom, d v s eukaristins bröd och också eukaristins kalk".

Irenaeus av Lyon (Adversus Haereses år 189):

"Från skapelsen tog han det som är bröd och tackade och sade: 'Detta är min kropp'. Likaså bekände han, att kalken som tillhör skapelsen, är hans blod. Han undervisade om det nya offret i det nya förbundet, om vilket Malaki, en av de mindre tolvprofeterna i förväg tillkännagett: 'Ni gör inte min vilja, säger Herren den allsmäktige, och jag vill inte ta emot offergåvorna från era händer. Från solens uppgång till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt bärs rökoffer och rena offer fram åt mitt namn. Ja mitt namn är stort bland folken' (Mal 1:10-11). Genom dessa ord gör han klart, att det förra folket kommer att upphöra att offra till Gud, men att offer på varje plats kommer att frambäras till honom och verkligen ett rent sådant, ty hans namn äras bland folken".

Cyprianos av Kartago (år 253):

"Om Jesus Kristus, vår Herre och Gud, själv är Gud Faders överstepräst, och om han offrade sig själv som ett offer åt Fadern, och om han befallde att detta skulle göras till åminnelse av honom själv, då handlar förvisso prästen, som imiterar det som Kristus gjorde, med rätta i Kristi ställe."

Kyrillos av Jerusalem (Katekesförklaringar, år 350)

"Då vi har helgat oss själva genom dessa andliga hymner bönfaller vi den nådige Guden att sända sin Helige Ande över de gåvor som ligger framför honom, så att han kan göra brödet till Kristi kropp och vinet till Kristi blod. Ty allt som den Helige Ande har vidrört är förvisso helgat och förvandlat. Sedan ropar vi på Gud att fullborda det andliga offret, den oblodiga tillbedjan, över detta blidkande offer för den allmänna freden mellan kyrkorna, för världens välfärd, för kungar, för soldater och allierade, för de sjuka, för de bedrövade. Och som sammanfattning ber vi alla och offrar detta offer för alla som är i nöd".

Augustinus (år 412):

"I sakramentet offras han för folket inte endast varje påskhögtid utan varje dag. Och en människa skulle inte ljuga, om han då han blev tillfrågad, skulle svara, att Kristus blir offrad. Ty om sakramenten inte hade likhet med de ting de som sakrament framställer, skulle de inte alls vara sakrament. Och de tar i allmänhet sitt namn från dessa samma ting på grund av denna likhet".

* Citaten är ett urval av citat hämtade från en artikel publicerad på katolik.nu, se här.

2009-08-20

BE FÖR SVENSKA KYRKAN!

På Svenska kyrkans hemsida finns en sida där du kan skriva en bön som sedan publiceras offentligt. Några av bönerna har (hör och häpna!) till och med chans att få en plats i domkyrkornas gudstjänster; naturligtvis efter att ha granskats och godkänts...

Kyrkliga Betraktelser uppmanar därför alla sina läsare att gå in på Svenska kyrkans bönesida och verkligen skriva en bön enligt just ditt hjärtas mening. Bed gärna för Svenska kyrkan och hennes framtid; lägg offentligt fram din oro inför Guds ansikte!


2009-08-15

JUNGFRU MARIE UPPTAGANDE (15/16 AUGUSTI)


Idag firar vi Jungfru Marie upptagande till Himmelen (Assumtio), då vi åminner Guds upptagande av Hans moder i Himmelen; där hon nu ber för sina jordiska systrar och bröder, sina barn i Kristus.

HYMN:

Ave, Regina caelorum,
Ave, Domina angelorum,
Salve, radix, salve, porta,
ex qua mundo lux est orta.


Gaude, Virgo gloriosa,
super omnes speciosa;
Vale, o valde decora,
et pro nobis Cristum exora.

LÅT OSS BE:

Himmelske Fader, Du har gjort Din Son till vår broder
och den saliga jungfrun Maria till vår moder. Låt oss,
omslutna av hennes förbön, befrias från all oro och känna
den frid som ingen makt kan ta ifrån oss.
Herre, förbarma Dig över alla avlidna troende,
led dem till saligheten och upptag också dem till Himmelen,
såsom Du upptog Din saliga moder. Om detta ber vi
genom Din Son Jesus Kristus, vår Herre, som med Dig och
den Helige Ande lever och regerar i evighet.
Amen.

ISLAMISKT BÖNEUTROP ÄR INTE SOM KYRKKLOCKOR!

Idag rapporterar tidningen Dagen om att den planerade moskén i Karlskrona kommer att avstå från böneutrop från sina tilltänkta minareter. Detta efter klagomål från den islamiska församlingens blivande grannar. I vad som lätt kan tolkas som rädsla för att stämplas som "islamofobi" framhäver ordföranden för den kommunala miljö- och byggnadsnämnden i Karlskrona, Carl-Göran Svensson, att ingen skulle klaga om det hade handlat om kyrkklockor. Nu är det förvisso så att sådana klagomål visst förekommer på sina håll, men vad allvarligare är, är att islamiskt böneutrop (adhan) skulle inkräkta på ickemuslimers religiösa integritet. Vad som ropas ut från en minaret är inte bara "kom till bön",* utan något i situationen mycket allvarligare: nämligen Shahadah.

Vad är då "Shahadah"? På bilden till höger ser vi en beväpnad ryttare bärande på en grön fana. På denna fana syns en svart text, just denna Shahadah: den islamiska trosbekännelsen. Som motiv på fanor är denna förekommande bl.a. i Saudiarabiens nationalflagga och bland islamistiska grupperingar som Hamas, Hizb ut-Tahrir och talibanrörelsen. Denna trosbekännelse utläses som följer:


Lā 'ilāha 'illā llāha wa Muhammadun rasūlu llāhi
- vilket betyder:
Det finns ingen Gud utom Gud och Muhammed är hans profet.

En sådan trosbekännelse är ett vittnande om den islamiska tron. Det är självklart att muslimer skall få yttra denna i ett land med religionsfrihet, men; samtidigt skulle ett utrop av denna trosbekännelse - kanske t.o.m. förstärkt med högtalare - som ekar över hustak, drar vidare över kyrktorn och kyrkogårdar inkräkta på oss ickemuslimer. Shahadah förnekar den kristna tron, den säger att ingen annan gud existerar än den gud som har Muhammed som profet!

Men en kyrkklocka inkräktar inte på andras tro och säger ingenting annat än att gudstjänsten börjar i kyrkan. Sedan är det upp till dig att gå dit om du vill och instämma i den kristna trons bekännelse.

* Utöver Shahadah utropas också ett flerfaldigt Allahu akbar ("Gud är större")och just "skynda till bön, skynda till sann framgång/frälsning" etc.

2009-08-14

LITE AMERIKANSK HÖGKYRKLIGHET

En församling (Grace Lutheran Church) inom den luthersk-konfessionella Missourisynoden som vet hur man firar vacker och vördnadsfull liturgi. Trots sedvanliga flaschiga "amerikanismer" (och att församlingen saknar vissa katolska förutsättningar) sägs mycket klokt i denna video. Att mässan firas enligt den teologiskt oslagbara principen ad orientem gör inte saken sämre: