2008-06-18

SKRIV UNDER FÖR ANGLOKATOLIKERNAS FRAMTID I CHURCH OF ENGLAND!

UTSKICK FRÅN TE DEUM - CHRISTENS GÅRD.

För varje katolik i Svenska kyrkan bör det vara en plikt att be för och i handling stötta våra trossyskon i andra kyrkor. Nu gäller det särskilt att stödja och be för den kamp som våra anglokatolska bröder och systrar i Engelska kyrkan tvingas kämpa för biskopsämbetet, men än viktigare: sin överlevnad och framtid inom kyrkan. Vi katoliker i Svenska kyrkan har massor att tacka anglokatolikerna för då den väckelserörelse vi tillhör i mångt och mycket har sitt ursprung hos dem. Dessutom bör vi hjälpa dem att behålla vad vi förlorat: organisatorisk rörelsefrihet och det egna samvetets frihet.

Skriv därför under uppropet:

Kära Vänner!

Det är allvarliga och avgörande tider i Church of England. Första helgen i juli möts General Synod för att diskutera den sk. Manchester-rapporten och för att staka ut vägen vidare med hänsyn till kvinnor i biskopsämbetet.
En stark lobby bland kvinnliga präster pressar för att det inte skall bli någon lagstiftning som gör framtiden möjlig för dem som inte av samvetsskäl kan acceptera kvinnor som präster eller biskopar. - Vi vet ju hur det går till om sådant saknas!!!

Forward in Faith har dragit igång en massiv kampanj för att visa att vi är många som behöver lagstiftning som gör det möjligt för alla parter att existera i framtiden. Två brev kommer att skickas till Ärkebiskoparna av Canterbury och York ett från biskopar/präster/diakoner (till dags dato över 900 underskrifter) och ett från lekkvinnor (man hoppas på 10.000 underskrifter). Vi begär inte att Church of England skall avstå från kvinnor i biskopsämbetet, men vi begär lagstiftning som gör det möjligt för oss att fortsätta att leva och arbeta i enlighet med vår övertygelse.

Jag har talat med the Director of Forward in Faith, Stephen Parkinson, och han menar att ett brev från oss i Sverige som fortfarande håller oss till apostolisk tro och ordning, där vi uttrycker vårt stöd för våra vänner i Church of England skulle vara till stor hjälp.
Jag har därför skrivit ett sådant brev, och nu ber jag Dig och att hjälpa till att samla så många underskrifter som möjligt!

Fr. John Brownsell och jag vill understryka hur VIKTIGT och hur BRÅTTOM detta är.

SENAST 30 juni kl.12.00 MÅSTE JAG HA DIN UNDERSKRIFT!

Gör så här:
Skriv ett mejl till Sr Gerd Swensson (klicka på namnet för e-postlänk!)

Namn, titel (gärna akademisk titel) ange om Du är biskop, präst, diakon, ordenssyster/-broder och vilken position Du innehar, t.ex.

Teol. Dr. NN, präst, komminister i X församling

- Även lekmän kan givetvis skriva under!
Det får gärna vara många namn i samma mail!

Jag kommer att sammanställa alla underskrifter och vidarebefordra dessa till Forward in Faith som komemr att skicka dem till Ärkebiskoparna av Canterbury och York.

Vi har inget att förlora! Låt oss stödja våra vänner i England och visa att vi menar allvar med vår ekumenik och vårt engagemang för den stora, universella och allmänneliga kyrkan, och för den synliga kristna enhet, som vår Herre själv bad om!

Vi är tacksamma om Du vidarebefordrar detta mail till alla medlemmar i Svenska kyrkan som kan tänkas skriva under.

/Fr John Brownsell, SSC och Sr Gerd Swensson

Bifogat brev till ärkebiskoparna av Canterbury och York:

Most Reverend Fathers in God,

We write as members of the Church of Sweden, a Sister Church of the Porvoo Agreement that has enjoyed intercommunion with the Church of England since 1921, to endorse the letters sent to you by our fellow bishops, priests, deacons and members of the Church of England to ask that, should the Church of England proceed to consecrate women as bishops, proper structural provisions should be made and enshrined in legislation to ensure that those whose theological convictions, grounded in obedience to Scripture and Tradition and attentive to the need to discern the mind of the whole Church Catholic in matters of Faith and Order, may continue to have an honoured place and the fullest possible opportunities to grow and flourish within the Church of England.

Given our experience of life and ministry in a Church that has not seen fit to honour it undertakings in 1958, when the ordination of women to the priesthood was first introduced, but has gradually eroded its so-called "conscience clause" so that the current legislation in the Church of Sweden effectively prevents the proper exercise of episcopacy, priestly and diaconal ministry and with that the full flourishing of the ecclesiastical life of the people of our integrity, we can testify to the disastrous consequences of failure to ensure appropriate legislation for the minority, who desire to continue to uphold the tradition of apostolic faith and life that we share with the great Churches of East and West, and for which the historic episcopate is essential guarantor of Christian truth and unity.

Over the years we have witnessed the erosion of Catholic Faith and Order in our dioceses and parishes, the consequences of the subtle and not-so-subtle exclusion of traditionalist priests and deacons from appointments and preferment and the disastrous ban on ordination of candidates from our tradition, all undertaken in order to affirm the rights of women as priests and bishops. We would not wish this to happen in the Church of England.
At the same time, many of us have received much support and welcome from our fellow bishops, priests and deacons and from traditionalist parishes in the Church of England, which has given us hope and strength to continue our ministry and mission in our Church, even under these harsh circumstances. For many of us, the Church of England has been a major source of inspiration, learning and experience of apostolic faith and practice, especially in the last fifty years, and it is vitally important for us that this influence and access to traditional teaching and practice within a Church, with which we enjoy intercommunion, should continue unabated in the future. It is clear to us that this can only be assured by proper provisions enshrined in legislation.

It is therefore our sincere hope that the Church of England will continue to encompass in her polity an understanding of Holy Orders consonant with that of the great Churches of East and West, that will ensure an honoured place for our fellow Christians of traditionalist convictions in the future, and that the Church of England will continue to play its full part in the long tradition of ecumenical hospitality and encouragement by honouring its apostolic tradition of Faith and Order as together we seek to discern the will of God and to work for the visible unity of all Christians for which our Lord prayed.

We assure you of our prayers at this time.

2008-06-05

VAR MED OCH FIRA OXFORDÖRELSEN MED BÖN!

UTSKICK FRÅN TE DEUM - CHRISTENS GÅRD:

Den 14 juli 1833 höll John Keble - teolog, präst och psalmförfattare - en predikan som blev startskottet för Oxfordrörelsen i Church of England. Den fick inflytande långt utöver hans förväntan. John Henry Newman, Richard Hurrell Froude och William Palmer förenade sig med Keble och publicerade en serie traktater, The Tracts for the Times, och senare blev även Edward Pusey en del av gruppen.

Måndagen 14 juli inbjuds Du att ta del i en timmes tyst bön för att markera 175-årsjubileet av Oxfordrörelsen och den katolska förnyelsen i Church of England, och vi i Sverige och Svenska kyrkan har ju också mycket att tacka Oxfordrörelsen för.
När vi ber till Gud den 14 juli är det vår intention, inte bara att minnas dessa händelser i det förflutna med tacksamhet, utan också att lyssna till Gud och att be om Guds hjälp att förstå och utföra Hans vilja här och nu, i vår egen generation.
Det är vår förhoppning att en timme av tyst bön runt hela England och också i Sverige - vi har ju stor anledning att tacka Gud för vad Oxfordrörelsen betytt för oss i Svenska kyrkan och i kristenheten i Sverige - skall påminna församlingar om vad de redan vet men vad de har förpassat till tankens bakgårdar, och kanske vi också kan introducera andra till den katolska, allmänkyrkliga förnyelsens rikedomar och insikter.
Denna timme av tyst bön stöds av alla de katolska rörelserna och organisationerna i Church of England och vi inbjuder alla kristna av god vilja att ta del tillsammans med oss.
Genom att tacka Gud för Oxfordrörelsen och de många välsignelser den fört med sig för Church of England och Svenska kyrkan vill vi framför allt ge vår Herre Jesus Kristus äran, Han som är vårt förflutna, vårt nu och vår framtid, och på detta sätt frambära till Honom hela vårt liv i tro och kärlek.

Den tändande gnistan, som satte fart på hela denna mäktiga förnyelserörelse, var den dåvarande Whig regeringens förslag att hälften av de anglikanska biskopssätena på Irland skulle dras in och deras inkomster omfördelas som framlades utan att kyrkan först konsulterats. En grupp präster och professorer i teologi i Oxford, av vilka de mest kända är John Keble, John Henry Newman, Richard Hurrell Froude och Edward Bouverie Pusey är de mest kända, opponerade sig starkt mot regerings förslag. De menade att Kyrkan är gudomligt grundad, att Jesus Kristus är dess huvud och ledare och att dess reform inte har något som, helst med det sekulära parlamentet att göra. Deras oppositionskampanj inleddes genom att John Keble [bilden] höll sin såkallade assizepredikan (en predikan vid domstolens öppnande för en ny termin) i universitetskyrkan St Mary i Oxford 14 juli år 1833. I denna predikan beskrev han regeringens förslag till ny lagstiftning som ett nationellt avfall (National Apostasy) från den kristna tron. Därefter skrev professorerna i Oxford en rad traktater, i vilka de gick igenom olika aspekter av den teologiska kris som regeringens handlande hade skapat, och de skickade dessa traktater till alla präster och församlingar i England.

Enligt Oxfordprofessorernas uppfattning hade Church of England gått igenom Reformationen man den var aldrig en kyrka skapad av Reformationen. Den är inte en protestantisk kyrka. Ordet protestantisk förekommer aldrig i Kyrkans officiella böcker och ordningar, t.ex. i Book of Common Prayer och inte heller i de anglikanska formuleringarna av tron (t.ex. de 39 artiklarna), utan en reformerad katolsk kyrka, vilket är en subtil men viktig skillnad. Church of England är den historiskt katolska och apostoliska kyrkan i England. Den är en del av den vidare Kristi kyrka - ett anspråk som uttrycks på titelsidan i Book of Comon Prayer 1662 (den officiella, ännu gällande utgåvan) - renad från medeltida missbruk och utombibliska tillägg på 1500-talet, men i alla andra avseenden i kontinuitet med den tidigare traditionen.
De poängterade att Church of England har upprätthållit det historiska tredelade ämbetet av biskop, präst och diakon, att hennes biskopar är en del av den apostoliska successionen, att hennes präster, tack vare episkopala vigning, kan jämställas med romersk-katolska och ortodoxa präster och att de utövar samma prästämbete, samt att genom dem kan hennes trogna lekfolk vara förvissade om att de får ta del av giltiga sakrament.

Oxfordrörelsens ledare var mycket intellektuellt lärda och allvarligt sinnade män. De ansåg att Church of England var hotad och de försökte höja tonen i hela hennes liv och vittnesbörd till en ny och mer seriös nivå. Det som framförallt var viktigt för dem var personlig och kollektiv helgelse, och, eftersom helgelse och helighet endast kan växa utifrån en grundval av sanning, var de särskilt angelägna om renlärighet och teologisk ortodoxi.
Oxfordrörelsen lär oss att all sanning ytterst kommer från Gud: Jesus Kristus sade själv "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Kristen sanning är inte beroende för sin giltighet av individuella kristnas uppfattningar vid någon särskild tidpunkt. Sanningen är sann endast därför att Gud gör den sann och uppenbarar den för oss, och inte av någon annan anledning. Om alla kristna skulle komma överens om att avvisa någon aspekt av den kristna tron skulle denna aspekt inte därför bli osann, på grund av deras avvisande. Inte heller skulle något plötsligt bli sant om alla kristna bestämde sig för att tro på någonting nytt eller att ändra någon tidigare aspekt av den kristna tron, bara för att de bestämt sig för en sådan ny tro. Gud motsäger inte sig själv. Han kan inte motsäga sig själv.
Den kristna tro och morallära som var sann år 33A.D. och år 1833A.D. förblir sann år 2008A.D. Dessa sanningar kan inte ha blivit falska på grund av de motsägande värden och idéer som för närvarande florerar, eller därför att somliga människor har svårt för dem.
Oxfordrörelsen mötte många utmaningar men den visade sig vara den allra viktigaste religiösa väckelsen i England under hela 1900-talet. Den renässans av andlighet, teologi, vetenskaplig forskning, liturgi, musik, konst och förnyelsen av ordensliv, kloster och kommuniteter (munkar och nunnor) som Oxfordrörelsen inspirerade till i Church of England, och även i Svenska kyrkan, kallas den katolska förnyelsen, Catholic Revival. Ännu idag, i början på 2000-talet, finns det ingen församlingskyrka i hela den anglikanska kyrkogemenskapen, Anglican Communion, som inte på något sätt påverkats av Oxfordrörelsen.

Den 14 juli år 2008, 175 år på dagen sedan John Kebles assizepredikan, kommer anglikaner i hela världen att hålla en timmes tyst bön. Vi gör det i tacksamhet för det rika arvet från Oxfordrörelsen. Och vi ber för framtiden i det att vi söker förstå vad som är Guds vilja och att utföra Hans syften för oss i våra liv, i våra kyrkor och gemenskaper. Vi inbjuder Dig som läser detta att be med oss, i en kyrka eller ett kloster nära Dig, eller i Din egen bönekammare.

Här på Christens Gård i södra Skåne ber vi Vesper kl.18.00 och därefter, kl.18.30, leder Fr John Brownsell en timmes tyst bön. Efteråt äter vi middag tillsammans. Välkommen hit!

Det vore roligt om andra kloster och församlingar i Sverige också vill vara med och be. Skicka gärna ett mail till tedeum(a)telia.com och registrera Er bönetimme så vi kan be för varandra. Och registrera Er också på http://www.oxfordmovement.org.uk/ där det också finns mycket mer information att hämta.

/Sr Gerd Swensson
http://www.tedeum.se/